Absolut gehör och falska låtar

Som med allt man vill lära sig är det koncentrerad övning över tid som gäller.
Tänk köra bil/bli bra på matlagning/springa maraton.
Börja med att ta lite gitarrlektioner kanske, så att du får kläm på att stämma gitarren utan att behöva stämapparat på alla strängar. Gitarr är stämt tempererat och då funkar det eg inte att stämma instrumentet med apparat. Det blir aldrig riktigt stämt "inbördes". Jag har hållit på med musik i 25 år och har långt kvar...

Hur bör man stämma gitarren? I oktaver?

Nej, Det var inte så han menade...

Rätta mig om jag har fel, men det är gitarrens konstruktion i sig som gör att den inte går att stämma rätt till 100%, även om man med en välintonerad gitarr och TrueTemprament-hals kommer väldigt nära.

Som tidigare nämnts så är ett absolut gehör extremt ovanligt och det är rätt svårt att träna upp jämfört med ett relativt gehör. Har exempelvis svårt att tänka mig att Elvis hade absolut gehör.

Någon postade en jättebra artikel om det tidigare i tråden, som jag dock bara skummade igenom...

Har hört samma sak, men hade för mig att stämma i oktaver jämnade ut skillnaden ännu mer...

Det där är inte absolut gehör, det där är synestesi.

Sen om synestesi och absolut gehör kan samverka på något vis, visst. Men synestesi är lika lite en förutsättning för absolut gehör som absolut gehör är en förutsättning för synestesi.

Nej, det är absolut gehör där personen även har synestesi.

Det är ingen förutsättning för att ha AG, nej. Felet jag gjorde var att anta att alla med AG har synestesi, vilket jag erkänner nu när du upplyst mig.

Annars så förändrar det inte min poäng någonting då den var att musikaliska personer med AG känner obehag när något inte stämmer även om förhållandet mellan tonerna är klockrent.

Helt rätt, och det gäller för alla tempererade instrument (instrument med fast intonation). Det finns mycket om temperering på internet som du kan kolla upp om du vill veta mer!

Ja, självklart, jag var lite otydlig med vad jag ville "rätta" dig på :P Men vi är överrens iaf.

Jag har inte absolut gehör. Ser man på musiker så verkar det inte vara någon avgörande fördel. Kanske blir det enklare? Fast ska man komponera musik ser det ut att vara en riktig fördel. Men det måste vara en annorlunda ljudvärld de med absolut gehör lever i. Jag tog en sväng i lägenheten och tog reda på vilka toner olika vardagsgrejer ger ifrån sig. Sånt där man inte tänker på. Diskmaskinen piper ett högt ilsket lite för högt g, och så upptäckte jag att dörrklockan ligger exakt, (för mig vill säga), en kvint över.

John Coltrane hade inte absolut gehör, vilket på något sätt förvånar mig. Att Jimi Hendrix hade det är förstås inte förvånande. Stevie Wonder har absolut gehör. De som föds blinda utvecklar tydligen lättare absolut gehör, liksom de som börjar musicera tidigt. Så uppenbart är det något man lär sig, och helst lär sig i unga år. Som språk kanske. Om man nu ska ta Coltrane som exempel så har jag för mig att han började spela i tonåren, så det kan väl stämma det också.

Absolut gehör är inget man föds med. Inte heller relativt gehör. Det finns en allmän uppfattning om att man gör det och att det är omöjligt att träna upp men så är det inte.

Många av de här personerna som sägs ha haft absolut gehör och faktiskt kanske har det, har det som en produkt av många år på sitt instrument eller annan musikalisk talang.

Det många gör fel när de försöker träna upp gehöret är att försöka lyssna efter hur hög eller låg en ton är. Alla toner har en egen klang och lär man sig identifera klangen lär man sig identifiera tonen med resultatet att man har absolut gehör.

Jag tror inte jag har absolut gehör, men jag har i alla fall blivit ganska bra på att höra om en sträng på gitarren är lite ostämd i förhållande med den intilliggande strängen (när man spelar powerchords exempelvis). Oftast är det en extremt liten felstämning, men det märks tydligt direkt man spelar båda strängarna samtidigt, då låter det helt jävla off!

Tänk dig att du befinner dig i en sal med folk som pratar och minglar i någon slags mysig harmoni, och mitt i allt kommer det in ett dreglande kalasmongo, sittandes i en eldriven rullstol och bryter de harmonska mingelrösterna med ett: "EEEEEEEEEEEEEEEEÄÄÄÄUUUUU!!".

Ungefär så upplever jag det när en sträng är pyttelite ostämd. Då får man skruva någon sjättedels varv på stämskruven, eller vad det nu krävs mer exakt.

Att HELA min gitarr kan vara felstämd stör mig dock inte alls, och det är därför jag misstänker att jag har en bit kvar tills jag har absolut gehör. Det är ju bara när någon enstaka sträng inte stämmer jämfört med de andra strängarna som mina öron reagerar.

Det är egentligen inte jättekonstigt. Är hela gitarren ostämd men strängarna stämda i förhållande till varandra är det inte många som skulle uppfatta det som falskt eller fel. I vissa fall stämmer till och med artister ner eller upp sitt instrument så lite som ett halvt tonsteg då det skapar en annan känsla. Stämmer ner och det blir lite mer subtilt och stämmer upp och det blir mer energirikt. Ta t.ex No Woman no Cry med Bob Marley och se om du kan plocka ut någon del alls utan att stämma upp eller ner din gitarr. Man brukar generellt inom modern musik stämma med ett A på 440Hz som utgångspunkt. Viss klassisk musik stäms efter A på 442Hz. På 1600-talet var en diskussion också uppe där det föreslogs att ett A skulle stämmas i 465Hz. I viss klassisk musik är man till och med nestämd till 415 Hz och då har man plötsligt en helt annat tonart.

Så länge strängarna är stämda relativt till varandra är det egentligen inget fel, inte ens i bandsituation om resten av bandet är stämda på samma sätt. Skapar bara en annan känsla.