2008-12-07, 08:49
#1
Detta utspelade sig för över 20 år sedan. Jag var 16 år gammal, jobbade som barnflicka i Vasastan (Stockholm).
Ålder: 16 (som sagt...)
Kön: Tjej
Jag led (lider än) av pollenallergi och hade rätt besvärligt, pratade med mamman i telefon och nös och hade mig. Mamman frågade om jag hade någon bra medicin, jag svarade sanningsenligt att det hade jag inte. Hon sa då att jag kunde ta några piller ur deras medicinskåp, de hette något på S. Jag tittade i medicinskåpet, där fanns endast Alvedon och något som hette Sobril. På den här tiden visste jag i princip ingenting om mediciner, kände bara igen Alvedon. Men mamman sa ju att allergimedicinen hette något på S, Alvedon var inte allergimedicin, så mycket visste jag, så det måste ju vara den där Sobrilen...
Hon hade sagt att jag kunde ta två, så det gjorde jag. Ett par minuter senare kom pappan i familjen hem, så jag begav mig hemåt.
Bodde på den här tiden i Hallunda, så det var ju tunnelbanan hem som gällde. Ganska snart kände jag att jag blev väldigt trött...
Satt och nickade till hela tiden. Vaknade vid något tillfälle av att gubben bredvid mig bryskt knuffade till mig, jag hade somnat och lutade mitt trötta lilla huvud mot hans axel...Detta upprepades ett par gånger tills mannen ilsket reste sig och bytte plats. Jag somnade snabbt om och vaknade i Norsborg. Hade missat "min" station, med andra ord.
Ingen fara, det var inte så långt att gå därifrån.
Tog mig hem på något vis, när jag kom hem låste jag ordentligt "överlåset" och lät nyckeln sitta i på insidan (brukade göra så då jag inte kände mig helt trygg i Hallunda av någon konstig anledning...
) Problemet med att göra så var bara att min pojkvän inte kunde låsa upp från utsidan...
Jag raglade in i vardagsrummet och däckade på soffan. Ett par timmar senare kom pojkvännen hem, och kunde som sagt inte låsa upp låset. Han gick runt huset och bankade på altandörren (vi bodde på nedre botten). Han såg mig ligga och sova sött i soffan, och blev naturligtvis "lätt upprörd" över att jag inte vaknade och släppte in honom.
Han fick tillbringa natten i vårt förråd.
Morgonen efter vaknade jag med en "baksmälla" som inte var skön, och undrade givetvis var pojkvännen höll hus. Gick och låste upp dörren, pojkvännen hörde mig från förrådet och kom in, arg som ett bi och undrade vad f*n jag hade pysslat med och varför i h-e jag inte hade släppt in honom.
Det tog en stund att förklara allt...
Åkte till jobbet och frågade mamman om det var normalt att reagera som jag hade gjort på den där allergimedicinen. Berättade allt, om resan hem, urtelåsningen av pojkvännen etc. Hon blev rätt fundersam, öppnade medicinskåpet och utbrast: "Men det där var inte allergimedicin!"
Kan tillägga att efter det blev jag väldigt försiktig med att "låna" av andras medicin...
Ålder: 16 (som sagt...)
Kön: Tjej
Jag led (lider än) av pollenallergi och hade rätt besvärligt, pratade med mamman i telefon och nös och hade mig. Mamman frågade om jag hade någon bra medicin, jag svarade sanningsenligt att det hade jag inte. Hon sa då att jag kunde ta några piller ur deras medicinskåp, de hette något på S. Jag tittade i medicinskåpet, där fanns endast Alvedon och något som hette Sobril. På den här tiden visste jag i princip ingenting om mediciner, kände bara igen Alvedon. Men mamman sa ju att allergimedicinen hette något på S, Alvedon var inte allergimedicin, så mycket visste jag, så det måste ju vara den där Sobrilen...
Hon hade sagt att jag kunde ta två, så det gjorde jag. Ett par minuter senare kom pappan i familjen hem, så jag begav mig hemåt.
Bodde på den här tiden i Hallunda, så det var ju tunnelbanan hem som gällde. Ganska snart kände jag att jag blev väldigt trött...
Satt och nickade till hela tiden. Vaknade vid något tillfälle av att gubben bredvid mig bryskt knuffade till mig, jag hade somnat och lutade mitt trötta lilla huvud mot hans axel...Detta upprepades ett par gånger tills mannen ilsket reste sig och bytte plats. Jag somnade snabbt om och vaknade i Norsborg. Hade missat "min" station, med andra ord.
Ingen fara, det var inte så långt att gå därifrån.
Tog mig hem på något vis, när jag kom hem låste jag ordentligt "överlåset" och lät nyckeln sitta i på insidan (brukade göra så då jag inte kände mig helt trygg i Hallunda av någon konstig anledning...
) Problemet med att göra så var bara att min pojkvän inte kunde låsa upp från utsidan...Jag raglade in i vardagsrummet och däckade på soffan. Ett par timmar senare kom pojkvännen hem, och kunde som sagt inte låsa upp låset. Han gick runt huset och bankade på altandörren (vi bodde på nedre botten). Han såg mig ligga och sova sött i soffan, och blev naturligtvis "lätt upprörd" över att jag inte vaknade och släppte in honom.
Han fick tillbringa natten i vårt förråd.
Morgonen efter vaknade jag med en "baksmälla" som inte var skön, och undrade givetvis var pojkvännen höll hus. Gick och låste upp dörren, pojkvännen hörde mig från förrådet och kom in, arg som ett bi och undrade vad f*n jag hade pysslat med och varför i h-e jag inte hade släppt in honom.
Det tog en stund att förklara allt...
Åkte till jobbet och frågade mamman om det var normalt att reagera som jag hade gjort på den där allergimedicinen. Berättade allt, om resan hem, urtelåsningen av pojkvännen etc. Hon blev rätt fundersam, öppnade medicinskåpet och utbrast: "Men det där var inte allergimedicin!"
Kan tillägga att efter det blev jag väldigt försiktig med att "låna" av andras medicin...
är dålig på fb vet inte hur man gör egen tråd
