Motpol recenserade nyss en roman. Om östfronten. Och det fick recensenten att, inledningsvis, bland annat tänka på Sven Hassel.
https://motpol.nu/carlfaust/2019/02/...ium-recension/
Hassel, minsann. Är han renlärig nog för Motpols läsare? Är inte Hassel enbart "downmarket" och grovkornig underhållning?
Recensenten skriver i alla fall att han haft svårt att hitta krigsberättelser att relatera till. Remarque, band of Brothers, Pacific kan vara OK men de tillfredsställer inte. Annat då med Hassel:
Citat:
Första gången jag hittade något som avvek från mönstret och som skildrar den andra sidan i kriget, var den danske författaren Sven Hassels krigsromaner. Även om dennes berättelser är fiktiva uppvisar Hassel en stor kunskap om krigets förhållanden och det är uppenbart att han själv haft erfarenhet av det militära livet. Jag är inte ensam om att uppskatta den livfulla skildringen av karaktärer som Joseph Porta och Lillebror, eller för den delen, den fanatiskt övertygade nazisten Julius Heide.
Recensenten skriver även:
Citat:
Hassels böcker utspelar sig primärt på Östfronten under andra världskriget och sceneriet är allt annat än glättigt: ett fientligt landskap som antingen steker av värme, fryser till is eller regnar bort i lervälling; bombardemang från Katiusja-raketer, angrepp från Sturmovik-plan, oändliga mängder av ryskt infanteri som väller fram vrålandes över slätter, städer och skogspartier. Hassel och hans stridskamrater lyckas mot alla odds genomföra sina krigsåtaganden trots att de avskyr kriget och sedan länge tappat tron på att det kan vinnas. Något som är unikt i Hassels romaner är den becksvarta krigshumorn, som bidrar till att hålla soldaterna – och läsarna – skärpta. Det finns så många meningar och stycken ur Hassels romaner som får mig att ligga dubbelvikt av skratt än i dag, tjugo år efter att jag först läste dem. Det spelar ingen roll om skildringen inte är helt trovärdig i alla sina delar – det viktiga är att han lyckas beskriva krigets sceneri och samtidigt befolkar det med trovärdiga karaktärer.
Jag vet mig aldrig ha läst några rader om Hassel på Motpol förr. Och nu får vi detta, ett erkännande av hans storhet.
Kanske är detta början på en liten Hassel-renässans. Kanske har Hassel tjänat som "gateway drug" till radikalhögerns marker såsom Tolkiens trilogi och Heinleins Starship Troopers?
Har Hassel denna roll eller är han bara en kuriositet i marginalen för radikala högerpersoner?