Själavandring, boktips

Någon som har något boktips på böcker som tar upp ämnet själavandring?

Tror ni på själen?

Ursäkta, men varför sitta och TRO på så j-a mycket? Varför inte titta dig omkring och intressera dig för nåt som verkligen existerar istället? Visst kan det vara bra att utforska "mystik" och annat, men det finns så otroligt mycket vackert att studera, som inte behöver konkureras ut av en överromantisk "själ"... Döden är minst lika romantisk... tänk efter.....

Vad vet vi om döden? Vad gör döden romantisk?

Vi vet att döden är definitiv. Om man då inte tar hänsyn till diverse olika religioner och teorier (och annat psykologiskt självförsvarsflum) som hävdar motsattsen. Men vi VET att en död människa inte kommer tillbaka till livet igen.
Och det är DET som gör döden romantisk...
Tänk dig själv att dö för någon. Du har då gett den människan den ultimata gåvan, iom att döden är definitiv. Du kan köpa rosor, lustjakter, juveler och ge ryggmassage i 50 år, men om du ger ditt liv som gåva till nån du älskar, kanske för att denna person ska kunna leva vidare, så är DET den ultimata gåvan. Det fulländade offret.
Tänk dig sen att dö tillsammans med någon du älskar...
Det kanske bara är jag, men jag finner det romantiskt... Dock väldigt svårt att förklara...

Jag tycker synd om alla White Light-nissar, som undermedvetet är så rädda för döden. Där döden är, är inte jag. Och där jag är, är inte döden.
Så varför vara rädd för döden?

Tips, LÄS baghadvad gita eller upanisaderna, där får du nog lite kött på benen.

Angående securions sväverier om döden tycker jag inte att du skal lyssna.
Han leker bara med ord utan mening, kunskap utan stadga.

Til securion
Det sköna med sådana som dig är just det att du skriver saker som talar emot det du precis berättat.
Vi kan ju titta på det du inleder ditt inlägg.


Varför slutar du det då som du gör?


Så varför pratar du om den "döden" som om den överhuvudtaget existerade?
Det syns långa vägar att du fförsöker intala dig själv om hur orädd du är för det du fruktar. Ditt inlägg börjar bra med prat om vackra uppoffringar för den man älskar, men är det inte vackrare att tjäna någon utan att få någonting i gengäld i en livstid, sedan dö utan att någon fäller en tår? DET kallar jag uppoffring. Det är väldigt lätt att dö för någon, men oändligt mycket svårare att leva för någon.
Hur står det till med kärleken till någon respektive securion, tillåt mig gissa, det brukar inte funka så väldans bra?

PS, jag väljer ut dig av alla här på forumet, varför , därför. Så känn dig inte förföljd.

baghadva.....bagadada.......?!? Va?

Jag är ledsen "Billy"... Men du är på min shitlist tills du har lärt dig svenska och respekt.

"I belive thats forever..."

Hahahahahahahaah, det var det mest trångsynta och räddhågade svar jag någonsin hört.
VArför avfärdar du allt jag säger?
Det är inte barnsligt shittalk, eller inehållslöst mambo jambo.

Du pratade om döden som något sublimt offer, något som du uttryckte
Jag hävdade en annan sak

Du tyckte synd om white light nissar
Jag vet inget om nissarna så jag yttrade mig ej

Du förtäljde att döden var definitiv
men postade ett konstigt gytter
Som direkt sa emot ditt.
Sedan så talar du först i 1á person plural , sen ändrar du dig till 1á person singular. Satt det någon med dig när du skrev halva inlägget, som sedan försvann så du var tvungen att ändra dig, eller trodde du att alla trodde på att döden var definitiv etc.

Du verkar också vara relativt okunnig inom religion i fråga då du inte hört talas om B.G. (Baghadva Gita)

Det låter nöjesväckande att jag har ingjutit rädsla i den som är orädd själve liemannen, eller?

Så varför avfärdar du mitt inlägg som ett orelevant sådant, när jag byggt upp det relevant, sakligt och med respekt bemötande dina upfattningar?

PS , Baghadva Gita är essensen i veda skrifterna , 100 000 strofer och det största episka verk som författats. Där finner man mycket om själavandring mm mm , så jag gav ett råd till den tysta sjön.

Håller med om att döden är romantisk. Det finns inget som väcker så mycket kännslor hos folk. Däremot kan ingen vara säker på vad som händer bortom döden, för det är bara det definitiva slutet på den verklighet vi själva byggt upp för att kunna fungera.

Tror inte det är meningen att vi ska veta. Tror varken ateister eller någon religion har rätt. Vi är menade att se döden som något mystiskt med ett mörkt romantiskt skimmer över sig. Något spännande som vi både kan se fram emot, frukta eller helt enkelt förtränga.

Jag har varit med om saker som som gör att jag tror på själens existens. Däremot förfäras jag över religioner eller religösa fanatiker som lägger sig i andras liv bara i egenintresse. Ingen lär bli straffad efter detta liv bara för att man har en egen vilja och tänker själv.

Mycket bra skrivet.

Tack!

En fråga till Securion som ligger utanför tråden: Utesluter du själens existens helt eller har du bara insett att man lever livet bättre utan att styras av religösa spekulationer och tvång?

Det finns inga bevis för någon "själ" som skulle överleva kroppens död. Men det är ju ganska svårt att helt utesluta. Dock är det ganska meningslöst att diskutera innan det finns nåt som pekar på att det skulle kunna finnas en själ...

Jag tror man har större förutsättningar att leva ett lyckligt liv som Satanist än som förtryckt kristen eller muslim etc.

boken "Vandra mot Ljuset" behandlar ämnet reinkarnation. Klicka på denna länk:http://amelius-books.com/start.html