Vilket är det starkaste argumentet mot er tro?

Låt bli i så fall. Sedan säger jag inte att det är acceptabelt, men att troende behandlas med alltför mycket respekt. Nationalister, fascister och Sverigedemokrater förnedras ständigt i media för deras irrationella åsikter. Eftersom troendes åsikter är i många fall ännu galnare ser jag ibland detta som en paradox. Föreställ dig själv förövrigt; någon kvinna går runt på gatan och skriker "Tor! Rädda oss från Ragnarök!!!". De flesta skulle säkert klassa henne som psyksjuk. Jämför nu med folk som står och skriker "Antikrist är bland oss!". Har religion verkligen förändrats så mycket sedan dess? År 2003 avrättades Paul Hill för mordet på Dr Britton och hans livvakt - för att läkaren utförde aborter. Hill ansåg ända in i döden att han gjorde "det rätta" och därmed hade räddat hundratlas bebisars liv. Denne person skulle man normalt klassa som psyksjuk, men i detta fall var han bara mycket religiös. Jag anser att sådana personer med all rätt, om de verkligen står för det de säger, har rätt att förnedras. Till skillnad från mycket annat har dessa personer verkligen valt att anta denna ideologi. De vet vad de ger sig in på. Däremot, ifall de verkligen är schizofrena eller efterblivna, måste de förstås behandlas med respekt och omsorg. Jag ber för övrigt om ursäkt ifall detta har sårat någon. Hoppas detta klargör det hela. Jag uttryckte det klumpigt.

Jag har inte sagt att religiösa är dumma i huvudet. Bara att jag tycker att vissa fall kan jämföras med en lätt psykisk sjukdom. En form av schizofreni där man istället talar till "gud".

Några av dem är Apollonios från Tyana, Simon Magus, Romerske kejsarna Tiberius, Simon bar Kokhba, Mythros och Johannes Döpare. Även om inte alla levde exakt samtidigt har de ändå alla på sitt sätt haft stora likheter med Jesus och influerat kristendomen.

Intressant ämne.

Jag är ateist, men om jag ska spela Guds advokat för ett ögonblick så finns det väl t ex följande argument:

* Även om jag är övertygad på evolutionen som faktum så tycker jag ibland att det är svårt att förklara hela människans komplexa natur som enbart ett resultat av evolution och naturligt urval.

* Den filosofiska frågan: varför finns något snarare än ingenting? Att sätta Gud in i processen löser ju egentligen ingenting, men denna gåta, varför allt finns och hur det uppkom är så stor, svår och svindlande att det är svårt att inte bli åtminstone lite religös ibland.

* Religösa upplevelser är något som också förbryllar mig. Utan tvekan har människor från alla religioner haft dessa, och ändå vill troende bara acceptera dom från sina egna. Men ändå så hör man så ofta troende prata om någon slags förnimmelse av ett transcendent väsen att jag emellanåt undrar om jag kanske missat något stort och viktigt.