Karriär kontra utbildning

Hej alla flashbackare,

Jag är 21 år gammal och har arbetat i drygt ett och halvt år sedan studenten, främst då jag inte tidigare har vetat vad jag "vill bli", de senaste månaderna har jag dock blivit ganska tvärsäker på att jag kommer vilja utbilda mig till civilingenjör. Detta då jag de senaste nio månaderna har arbetat som kundkonsult i en IT-firma och dagligen assisterat civilingenjörer i deras jobb samt sett hur deras vardag ser ut, vilken sorts problemlösning de jobbar med och så vidare. Jag har helt enkelt kommit fram till att jag tycker det verkar som ett väldigt intressant jobb (jag inser att mitt företags ingenjörer inte representerar vad alla ingenjörer sysslar med, men det är principen det handlar om).

Så jag har varit inställd på att gå in på en utbildning till hösten 09, vilken inriktning har jag däremot varit något mer ambvialent till. De mesta verkar väldigt intressant.

Problemställning uppdagades igår när jag var på det årliga julbordet med jobbet och efter en öl eller två hade ett djupt samtal med en högre chef på jobbet. Då vi diskuterade min framtid och eventuella studier så påpekade han att han eventuellt skulle kunna hitta ett mer tekniskt betonat jobb åt mig som för det ena serviceingenjör eller implementeringsingenjör nu frammåt våren. Jag har tidigare varit medveten om att mitt företag inte är främmande när det kommer till att plocka ifrån egna led, men det har inte varit något jag kunnat räkna med.

Detta skulle i sådana fall innebära att jag vid 21-22 års ålder får fastjobb som ingenjör (civilingenjörsnivå) på ett bra företag med bra chefer och trevliga kollegor, dessutom så går företaget med större vinst än någonsin under dessa kristider. Ingångslönen jag skulle få skulle hamna i regionen 370-390k norska kronor plus jourtillägg så blir det runt 450k per år, eller 37.5k per månad. Löneutvecklingen på företaget ligger på minst 7 % per år. Då har man inte heller något trams som bortförhandlad övertid eller dylikt. Bra förmåner i övrigt som jag dock redan har som kundkonsult (flexibel arbetstid, fri mobil och laptop, fria resor, försäkring, bil via jobbet vid behov med fri bensin, gymkort, fritt internet och telefoni i hemmet bland annat).

Guld och gröna skogar kan man tänka, men det som jag skulle oroa mig för ifall jag tog denna möjlighet vid hornen är "vad som händer sen", här i Norge så är det inga konstigheter att räkna rätt erfarenhet som likvärdigt med rätt utbildning. Men ifall jag om 4-5 år bestämmer mig för att återvända till moderlandet och då försöker söka jobb på samma nivå eller till och med högre upp så har jag fått bilden av att man i Sverige är betydligt mer reserverade gällandes liknande karriärer. Det är inte jante. Då kanske jag står där vid 25-26 års ålder och inte har någon utbildning som verkligen kan styrka min kompetens utan jag har "bara" min erfarenhet vilket rimligen gör mig kompetent för jobben jag söker, men jag kan ändå tänkas stå i lä i förhållande till utbildade inom samma område.

Fördelen är såklart att jag inte drar på mig några studielån för att utbilda mig till något jag kan arbeta med redan nu samt att jag kommer tjäna riktigt riktigt bra pengar på ett jobb som jag verkligen skulle gilla i en trevlig miljö istället för att grisa runt i en studentkorridor i 5 år. Med en stabil löneutveckling på 7 % så skulle min lön ifall jag fortsatte här dessa 5 år istället för att utbilda mig ligga runt 53k/månad, i kontrast till att vara en färsking på arbetsmarknaden (eventuellt i Sverige) med en förväntad ingångslön på cirkus 26k/månad.

Jag räknar då inte ens med individuellt bonusavtal, halvskatt i december i Norge, skatteavdrag som utlandssvensk i Norge samt skattefri semesterersättning på 13 % av lönen.

Men det ligger fortfarande en inre oro som gror inom mig som säger att det är mer "safe" långsiktigt att utbilda sig och få ned sin kompetens på pappret. Jag skulle gärna få lite inspel i hur andra skulle se på en liknande situation, jag hör gärna goe- med vänner ge sin åsikt på saken. Hur ser det ut i näringslivet i Sverige? Finns det upparbetat folk? Hur agerar man vid rekrytering ifall någon med min eventuella framtida meritlista söker ett jobb för en civilingenjör?

Jag studerar tilll civing, men med en sådan lön så hade jag nog stannat på det företaget.

EDIT: Eller nej, det hade jag inte. Fast det beror nog mer på att jag faktiskt tycker om att studera.

Som läget är nu och som det låter på dig är det självklart att du ska stanna kvar på företaget.

1) Det låter nästan lite för bra för att vara sant att vara anställd där du är, särskilt i dessa tider. Sug på den karamellen så länge du kan och lägg undan lite deg om det blir för mycket ;-)

2) Du måste vara mycket motiverad när du studerar till civilingenjör. Du låter inte ens särskilt motiverad nu, innan du ens har börjat, och talar t.o.m. om att "grisa runt" i en studentkorridor. Fel tid att börja plugga, med andra ord.

3) Du är fortfarande väldigt ung och det är inte alls för sent att börja plugga när du är 25-26 år.

4) Denna tid kommer att se väldigt bra ut i ditt CV sedan - ingenjörsposition utomlands innan du ens börjat plugga = respekt!

Frågan är ju hur pass mycket din kompetens kommer att skilja sig från en som inte saknar civilingenjörsexamen. Förmodligen kommer du att ha stora brister på de grundläggande teoretiska bitarna.

Det vore ju i så fall enbart företagets fel. Vore jag TS skulle jag anta erbjudandet oavsett svaret på den fråga du ställer. För TS är detta en win-win-situation.

Savoy sa det!

Jag hade kört på, läser själv vid högskola nu och hade jag haft din möjlighet hade jag inte tvekat en sekund att stanna.

Som tidigare sagt så har du ju hela livet på dig att studera, jag har en 32-åring i min klass. Men när du nu har möjlighet att tjäna så fina pengar så har du också möjligheten att spara undan ifall det skulle hända något oförutsett i framtiden vilket man alltid borde tänka på. Du hinner spara ihop en del pengar under 4-5år och kan således studera och klara dig utan några studielån o.s.v.

I min värld väger tidigare erfarenheter mycket tyngre än en högskoleexamen och jag tror att många andra resonerar på det sättet också! Jag vill inte bli jämställd med någon i min klass med min utbildning bara för att vi läst samma saker utan det handlar om vad jag åstadkommit..

Njaee... Alltså det beror ju helt på TS framtidsplaner. Om TS avsaknar formell utbildning så kommer en del dörrar att vara stängda. Visst, han kan tjäna fett nu men om 25 år då? Då kanske han vill göra något HELT annat. Skolår bör man avklara innan 30 års ålder. Pengarna kommer sen.

Sen om det är "företagets fel" eller inte är irrelevant.

En civilingenjörsutbildning är något helt annat än praktisk yrkeserfarenhet.

Och noter att jag inte säger att TS kommer gå arbetslös i framtiden om han väljer bort utbildning utan att han kanske inte kommer ha möjlighet att jobba med det han vill senare. Ifall han vill byta spår.

2) Motivationen är inga större problem, jag har läggning för matematik och ett genuint intresse för teknik, dessutom så har jag nu jämfört med när man gick på gymnasiet god arbetsmoral och bra självdiciplin (bortsett ifrån att jag just nu sitter på jobbet och skriver på flashback, men jag har gjort allt jag behöver göra idag redan så). Med grisa runt syftade jag på kontrasten mellan Euroshopper makaroner med ketchup i en studentkorridor i jämförelse med att bo centralt på Frogner bredvid Bagatelle i Oslo och ha ett ekonomiskt överskott på cirka 25k efter mat och boende.

3) Sant, men det beror på omständigheter, skulle man bilda familj vid 26-28 års åldern så är det inte roligt att stödja den situationen med studielån och undanplockade pengar i förhållande till att vara klar med sina studier och igång med sin karriär.

4) Det tänkte jag också. Frågan är hur imponerande det egentligen är.

lite allmän FYI: arbetsuppgifterna skulle kretsa kring XML-kodning, systemintegration samt konfigurering utav kommunikationssystem för mellanstora till stora företag bland annat.

Precis min oro, förvisso kommer jag ha 5 års erfarenhet utav daglig problemlösning som ständigt är praktisk och live. Inte teoretisk problemlösning. Detta borde räknas som en ganska god erfarenhet också, men du säger precis det som en del av mig tänker.

Hur är det med möjligheterna att studera en ingenjörsutbildning på distans/kvällstid här i Oslo? Kan vara en halvtaskig utbildning i kontrast till KTH, Chalmers och LTH, men ifall jag har i mitt CV att jag tagit en halvtaskig ingenjörsutbildning samtidigt som jag arbetat fulltid så borde det inte vara särskilt begränsande ifall jag skulle vilja söka jobb på high-end företag.

Ok. Jag skulle ha fortsatt smaska på mina 25 k efter skatt ett tag till. Jag skulle gissa på att det tar 10 år för dig att nå den lönen, inkl. civing-utbildningen, i Sverige.


Jag har aldrig hört talas om någon civilingenjör som bildat familj vid 26 års ålder. Börjar du plugga när du är 24-25 istället så är du klar i god tid innan du är 30 med det driv du verkar ha - plus att du då har en väldigt relevant jobberfarenhet på flera år också!


Förbannat mycket mer imponerande än de flesta har att komma med när de sitter och försöker snacka till sig sina 30000 i ingångslön på första civing-jobbet utan att ha -någonting- att komma med i yrkeserfarenhetsväg.

TS behöver aldrig ställas inför det dilemmat om han fortsätter jobba nu och börjar plugga senast vid 26 års ålder. Då kommer han, förutom att ha rejäl arbetslivserfarenhet, även, om han vill, att kunna klara av sina studier helt utan lån! Snacka om en god grund att bilda familj på!