Jag hatar hundar![Hjälp mig ändra på detta]

Du menar alltså dem katter som folk säger vara så djävla självständiga och och rumsrena.
Men ändå så blir dem överkörda var och varannan dag och skiter och pissar imomhus, ska nog gå ut på friluftsområdet utanför mitt hus och ha en kattjakt med luftgevär eller ta bilen och försöka köra på något djävla kattskrälle.

Nej, men här är Kusin Klusters 8-stegsprogram:

1. Operera bort dina luktceller.
2. Avlägsna även trumhinnorna kirurgiskt. Då slipper du både hundens skall och grannarnas klagomål.
3. Sluta tvätta både dig själv och dina kläder. Då gör det varken till eller ifrån när hunden hoppar på dig och slickar dig.
4. Se till att hålla vänner och bekanta borta så de inte utsätts för hundens aggressioner.
5. Utveckla maktgalenskap så att du uppskattar hundens ständiga lismande (förutsatt att du är den som ger hunden mat)
6. Bli så rik att utgifterna för mat, veterinär och skador på din och andras egendom inte spelar någon roll.
7. Ät din egen avföring för att bättre förstå hundens böjelser.
8. Rensa lägenheten på mattor, soffor, gardiner och annat där hundens hår och smuts gärna fäster sig.

Har någon fler punkter är det bara att fylla på

Äsch det är inget fel eller konstigt i att hata hundar.
Jag avskyr hundar också men jag klarar av att hålla masken när jag är med någon som har en hund. Men innerst inne tänker jag att det är ett äckligt jävla vidrigt djur.

Du menar alltså dem katter som folk säger vara så djävla självständiga och och rumsrena.
Men ändå så blir dem överkörda var och varannan dag och skiter och pissar imomhus, ska nog gå ut på friluftsområdet utanför mitt hus och ha en kattjakt med luftgevär eller ta bilen och försöka köra på något djävla kattskrälle.

Jag tror faktiskt inte att jag behöver ändra min inställning nu när jag funderat lite på det. Hundar är bara negativt. Jag behöver inte en tidskrävande, kostsam och illaluktande hårboll för någonting. Behöver man en sådan som vän är det nog ett substitut för något annat och ofta ett tecken på att man känner sig underlägsen i andra samanhang och vill känna makt över i alla fall någon. Jag skulle tro att många hundägare är rätt trasiga inuti. Tror jag alltså.

Det här kanske hjälper, läs den här tråden:

https://www.flashback.org/showthread.php?t=795466

Samma tråd och TS. Ingen annan åsikt under trådens framfört.

Jag hatar hundar. Jag avskyr dem så mycket att så fort jag ser en hund vill jag den ont. När jag ser en hund brukar jag i mitt inre tänka hur jag sparkar den eller hugger av den på mitten med ett svärd. Min granne har en äcklig liten pudel som brukar springa omkring i hennes trädgård och skälla. Jag brukade slänga singel på den så nu springer den och gömmer sig såfort den ser eller hör mig komma.

Detta är naturligtvis inget friskt beteende och jag vill göra något åt det för en tjej jag träffat nyligen är ägare av en liten fuling och om det ska hålla fungerar det inte att jag springer runt och är sur på byrackan hela tiden.

Jag vet också varför jag ogillar hundar. När jag var liten och jag och far min umgicks och vi såg en pudel eller annan liten meshund(det var bara pudlar och små bäbbiga hundar min far ogillade) kunde det gå till såhär:
Jag: Pappa kolla hund!
Far: Ja son, ska jag köra på den?

eller...

Jag: Kolla pappa, två hundar!
Far: Två hundar för mycket.

Detta utvecklades med tiden till ett extremt hat mot alla hundar.

***

Så, kan ni rekomendera något för att få mig att vänja mig vid tanken på att själv ha en hund i min lägenhet? Jag kanske inte behöver gilla dem extremt mycket eller alls utan bara acceptera den. Har ni varit i liknande situationer och hur har ni löst det? Finns det något 12stegsprogram för patologiska hundhatare?

Må Väl.

Du menar alltså dem katter som folk säger vara så djävla självständiga och och rumsrena.
Men ändå så blir dem överkörda var och varannan dag och skiter och pissar imomhus, ska nog gå ut på friluftsområdet utanför mitt hus och ha en kattjakt med luftgevär eller ta bilen och försöka köra på något djävla kattskrälle.