2008-11-27, 15:05
#1
2008-11-27, 18:57
#4
2008-11-27, 20:23
#6
2008-11-27, 21:16
#7
Ok, eftersom skämten om utebliven rapport kommit istället för svar på va de var utgår jag från att det var lsd..
Hur som helst såg trippen ut såhär:
Jag och en polare hade bestämt oss för att testa psykadelika, och vi lyckades få tag i fyra kapslar Crusty. Ryktet var att det var grymt bra grejer, så det skulle bli intressant att se
! Kanske lite idiotiskt att trippa när vi bara var 16 år gamla, men vi körde på. Vi var utomhus under intaget, och slängde i oss två kapslar var. Efter cirka 20 min börja det hugga i magen. Fuck också, det kändes inte bra
! Men en annan som var med oss, otrippad, sa att det var vanligt i början och att det gick över så ja kunde lugna mig. Iaf, vi gick hem till min tripp-polares mamma för att käka lite. Men då började trippen slå kraftigt och vi blev snabbt tvungna att gå nån annanstans så inte hans mor skulle misstänka något! Så vi tre bestämde oss att gå emot centrum, av nån anledning. Men vår nyktre kamrat cyklade hem istället. Banger, tyckte vi. Men det visade sig vara ett misstag att ens vara utomhus överhuvudtaget! Vi hade tappat tidsbegreppet. Nojan ökade.. Skallen kändes helt mosig och jag kände brutal ångest i bröstet. Så fort en bil eller människa dök upp inom en kilometers räckhåll gjorde vi oss beredda att springa för livet! De var ju "ute efter oss"! Ett tag la jag mig ner i fosterställning mitt på gatan, och sa att jag skulle vänta på honom här och att han skulle komma och hämta mig när han vart till stan. Det var så mysigt att bara ligga där på gatan, bekvämt tänkte jag. Men det var ju ingen toppenidé, utan min kompis lyckades övertala mig att följa med på denna jobbiga resa intill centrum som kändes helt oändlig. Och helt plötsligt var det helt svart ute, vilket faktiskt kändes bra eftersom dagsljuset kändes så avslöjande. Alla ljud som hördes ekade tiofaldigt i mitt huvud, och varje gatulampa och skylt lyste upp som stora strålkastare framför oss. Skarpa färger, och förvrängda ting överallt. Vi måste ha sett ut som skrämda djur. Vi satte oss ner på en trapp vid statoil en stund, det var så nära centrum vi kom. Ett tag trodde vi det var kört, det kom en man bakom oss som förmodligen bara var och rasta sin hund. Jag såg i min trippade kompis ögon hur han tänkte "Nu är det kört. De kommer ta oss. Vi kommer sitta i sibiriskt fängelse resten av våra liv." För så kände jag också, men till vår stora lättnad var inte mannen utsänd av säpo utan gick lugnt förbi oss. Puh, tänkte vi och bestämde oss att vi prövat lyckan tillräckligt, dags att gå hemöver till säkerheten. På hemvägen såg jag ett gäng katter som flöt/svävade förbi på gatan, men endast jag verkade se dem. Detta tyckte jag var respektlöst av nån anledning, att inte min s.k vän också såg dem, men bestämde mig att låta det passera då jag påminde mig själv om att jag var kraftigt drogpåverkad. Hur som helst tog vi oss hem helt utmattade, trippen avtog o sen var det tack och godnatt.
Hur som helst såg trippen ut såhär:
Jag och en polare hade bestämt oss för att testa psykadelika, och vi lyckades få tag i fyra kapslar Crusty. Ryktet var att det var grymt bra grejer, så det skulle bli intressant att se
! Kanske lite idiotiskt att trippa när vi bara var 16 år gamla, men vi körde på. Vi var utomhus under intaget, och slängde i oss två kapslar var. Efter cirka 20 min börja det hugga i magen. Fuck också, det kändes inte bra ! Men en annan som var med oss, otrippad, sa att det var vanligt i början och att det gick över så ja kunde lugna mig. Iaf, vi gick hem till min tripp-polares mamma för att käka lite. Men då började trippen slå kraftigt och vi blev snabbt tvungna att gå nån annanstans så inte hans mor skulle misstänka något! Så vi tre bestämde oss att gå emot centrum, av nån anledning. Men vår nyktre kamrat cyklade hem istället. Banger, tyckte vi. Men det visade sig vara ett misstag att ens vara utomhus överhuvudtaget! Vi hade tappat tidsbegreppet. Nojan ökade.. Skallen kändes helt mosig och jag kände brutal ångest i bröstet. Så fort en bil eller människa dök upp inom en kilometers räckhåll gjorde vi oss beredda att springa för livet! De var ju "ute efter oss"! Ett tag la jag mig ner i fosterställning mitt på gatan, och sa att jag skulle vänta på honom här och att han skulle komma och hämta mig när han vart till stan. Det var så mysigt att bara ligga där på gatan, bekvämt tänkte jag. Men det var ju ingen toppenidé, utan min kompis lyckades övertala mig att följa med på denna jobbiga resa intill centrum som kändes helt oändlig. Och helt plötsligt var det helt svart ute, vilket faktiskt kändes bra eftersom dagsljuset kändes så avslöjande. Alla ljud som hördes ekade tiofaldigt i mitt huvud, och varje gatulampa och skylt lyste upp som stora strålkastare framför oss. Skarpa färger, och förvrängda ting överallt. Vi måste ha sett ut som skrämda djur. Vi satte oss ner på en trapp vid statoil en stund, det var så nära centrum vi kom. Ett tag trodde vi det var kört, det kom en man bakom oss som förmodligen bara var och rasta sin hund. Jag såg i min trippade kompis ögon hur han tänkte "Nu är det kört. De kommer ta oss. Vi kommer sitta i sibiriskt fängelse resten av våra liv." För så kände jag också, men till vår stora lättnad var inte mannen utsänd av säpo utan gick lugnt förbi oss. Puh, tänkte vi och bestämde oss att vi prövat lyckan tillräckligt, dags att gå hemöver till säkerheten. På hemvägen såg jag ett gäng katter som flöt/svävade förbi på gatan, men endast jag verkade se dem. Detta tyckte jag var respektlöst av nån anledning, att inte min s.k vän också såg dem, men bestämde mig att låta det passera då jag påminde mig själv om att jag var kraftigt drogpåverkad. Hur som helst tog vi oss hem helt utmattade, trippen avtog o sen var det tack och godnatt.
2008-11-30, 19:53
#8
Citat:
Ursprungligen postat av Getti
Ok, eftersom skämten om utebliven rapport kommit istället för svar på va de var utgår jag från att det var lsd..
Hur som helst såg trippen ut såhär:
Jag och en polare hade bestämt oss för att testa psykadelika, och vi lyckades få tag i fyra kapslar Crusty. Ryktet var att det var grymt bra grejer, så det skulle bli intressant att se ! Kanske lite idiotiskt att trippa när vi bara var 16 år gamla, men vi körde på. Vi var utomhus under intaget, och slängde i oss två kapslar var. Efter cirka 20 min börja det hugga i magen. Fuck också, det kändes inte bra ! Men en annan som var med oss, otrippad, sa att det var vanligt i början och att det gick över så ja kunde lugna mig. Iaf, vi gick hem till min tripp-polares mamma för att käka lite. Men då började trippen slå kraftigt och vi blev snabbt tvungna att gå nån annanstans så inte hans mor skulle misstänka något! Så vi tre bestämde oss att gå emot centrum, av nån anledning. Men vår nyktre kamrat cyklade hem istället. Banger, tyckte vi. Men det visade sig vara ett misstag att ens vara utomhus överhuvudtaget! Vi hade tappat tidsbegreppet. Nojan ökade.. Skallen kändes helt mosig och jag kände brutal ångest i bröstet. Så fort en bil eller människa dök upp inom en kilometers räckhåll gjorde vi oss beredda att springa för livet! De var ju "ute efter oss"! Ett tag la jag mig ner i fosterställning mitt på gatan, och sa att jag skulle vänta på honom här och att han skulle komma och hämta mig när han vart till stan. Det var så mysigt att bara ligga där på gatan, bekvämt tänkte jag. Men det var ju ingen toppenidé, utan min kompis lyckades övertala mig att följa med på denna jobbiga resa intill centrum som kändes helt oändlig. Och helt plötsligt var det helt svart ute, vilket faktiskt kändes bra eftersom dagsljuset kändes så avslöjande. Alla ljud som hördes ekade tiofaldigt i mitt huvud, och varje gatulampa och skylt lyste upp som stora strålkastare framför oss. Skarpa färger, och förvrängda ting överallt. Vi måste ha sett ut som skrämda djur. Vi satte oss ner på en trapp vid statoil en stund, det var så nära centrum vi kom. Ett tag trodde vi det var kört, det kom en man bakom oss som förmodligen bara var och rasta sin hund. Jag såg i min trippade kompis ögon hur han tänkte "Nu är det kört. De kommer ta oss. Vi kommer sitta i sibiriskt fängelse resten av våra liv." För så kände jag också, men till vår stora lättnad var inte mannen utsänd av säpo utan gick lugnt förbi oss. Puh, tänkte vi och bestämde oss att vi prövat lyckan tillräckligt, dags att gå hemöver till säkerheten. På hemvägen såg jag ett gäng katter som flöt/svävade förbi på gatan, men endast jag verkade se dem. Detta tyckte jag var respektlöst av nån anledning, att inte min s.k vän också såg dem, men bestämde mig att låta det passera då jag påminde mig själv om att jag var kraftigt drogpåverkad. Hur som helst tog vi oss hem helt utmattade, trippen avtog o sen var det tack och godnatt.
Hur som helst såg trippen ut såhär:
Jag och en polare hade bestämt oss för att testa psykadelika, och vi lyckades få tag i fyra kapslar Crusty. Ryktet var att det var grymt bra grejer, så det skulle bli intressant att se
! Kanske lite idiotiskt att trippa när vi bara var 16 år gamla, men vi körde på. Vi var utomhus under intaget, och slängde i oss två kapslar var. Efter cirka 20 min börja det hugga i magen. Fuck också, det kändes inte bra ! Men en annan som var med oss, otrippad, sa att det var vanligt i början och att det gick över så ja kunde lugna mig. Iaf, vi gick hem till min tripp-polares mamma för att käka lite. Men då började trippen slå kraftigt och vi blev snabbt tvungna att gå nån annanstans så inte hans mor skulle misstänka något! Så vi tre bestämde oss att gå emot centrum, av nån anledning. Men vår nyktre kamrat cyklade hem istället. Banger, tyckte vi. Men det visade sig vara ett misstag att ens vara utomhus överhuvudtaget! Vi hade tappat tidsbegreppet. Nojan ökade.. Skallen kändes helt mosig och jag kände brutal ångest i bröstet. Så fort en bil eller människa dök upp inom en kilometers räckhåll gjorde vi oss beredda att springa för livet! De var ju "ute efter oss"! Ett tag la jag mig ner i fosterställning mitt på gatan, och sa att jag skulle vänta på honom här och att han skulle komma och hämta mig när han vart till stan. Det var så mysigt att bara ligga där på gatan, bekvämt tänkte jag. Men det var ju ingen toppenidé, utan min kompis lyckades övertala mig att följa med på denna jobbiga resa intill centrum som kändes helt oändlig. Och helt plötsligt var det helt svart ute, vilket faktiskt kändes bra eftersom dagsljuset kändes så avslöjande. Alla ljud som hördes ekade tiofaldigt i mitt huvud, och varje gatulampa och skylt lyste upp som stora strålkastare framför oss. Skarpa färger, och förvrängda ting överallt. Vi måste ha sett ut som skrämda djur. Vi satte oss ner på en trapp vid statoil en stund, det var så nära centrum vi kom. Ett tag trodde vi det var kört, det kom en man bakom oss som förmodligen bara var och rasta sin hund. Jag såg i min trippade kompis ögon hur han tänkte "Nu är det kört. De kommer ta oss. Vi kommer sitta i sibiriskt fängelse resten av våra liv." För så kände jag också, men till vår stora lättnad var inte mannen utsänd av säpo utan gick lugnt förbi oss. Puh, tänkte vi och bestämde oss att vi prövat lyckan tillräckligt, dags att gå hemöver till säkerheten. På hemvägen såg jag ett gäng katter som flöt/svävade förbi på gatan, men endast jag verkade se dem. Detta tyckte jag var respektlöst av nån anledning, att inte min s.k vän också såg dem, men bestämde mig att låta det passera då jag påminde mig själv om att jag var kraftigt drogpåverkad. Hur som helst tog vi oss hem helt utmattade, trippen avtog o sen var det tack och godnatt.Vad spelar det för roll om du faktiskt skriver rapporthelvetet om ingen kan läsa skiten?
Hett tips: Radbrytningar - årets stora grej!
Gör om, gör rätt!
0/5
2008-12-19, 05:20
#11
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
