Ordet utanförskap

Hörde på radion igår att politiker flitigt använder ordet utanförskap just i sammanhanget där "flyktingar", särskilt ungdomar, står utanför samhället. Jag tycker ordvalet är enormt olyckligt. Det finns inget som kan kallas utanförskap i Sverige. Det är ingen som tvingar blattarna att bo kvar i gettot, inget hindrar dem från att studera, inget hindrar dem från att göra något konstruktivt med sina liv. Däremot tycker jag ordet utanförskap kan appliceras på de svenskar som tycker illa om invandringen. Så fort man nämner att man tycker hela skiten är helt uppåt väggarna, och att nån borde stänga gränserna tillls alla som kommit till Sverige har en egen försörjning så blir man utfryst från media och politikerna. Att inte få komma till tals i ett demokratiskt samhälle är utanförskap.
Ordet passar heller inte in i invandrargruppen då det mer handlar om ovilja än utanförskap. Någon mer som reflekterat över ordvalet?

Det är en konstruktion för att bortförklara invandringens fiasko, alla har vi någon slags utanförskap och miljonprogrammen i Tensta är lika mycket en del av samhället som miljonprogrammen i Täby.

Låter faktiskt som om det är så ja.

Jag tror att det var Calle Bildt som uppfann ordet när han ville ha med Sverige i EU. Han körde i alla fall hårt med det inför valet.

Synd man inte var hemma i Sverige då det begav sig

Moderaterna har ju definierat begreppet som en summa av alla som vid givet tillfälle står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Om trebarnsmannan Lisa är hemma med sjukt barn är hon vid det tillfället i "utanförskap", om hederliga Henrik som jobbat i hela sitt liv väljer att gå i avtalspension före 65 års ålder är han i "utanförskap", om du ligger hemma i influensa två veckor är du i "utanförskap" osv osv. Ordet "utanförskap" är ett nysvenskt uttryck som man egentligen kan applicera på precis vad man för stunden vill belysa.

Om man istället hade använt ordet i den bemärkelsen där det borde användas, som en beskrivning av alla arbetsovilliga blattar, så hade det varit betydligt mycket enklare att kunna sätta in precisa åtgärder för att minska detta "utanförskap". Men därtill är den svenska normalpolitikern alltför feg.

Jättebra exempel är väl Alliansens åtgärder för att minska detta mytiska "utanförskap". Vad som hänt är att man försämrat rejält i arbetslöshets- och sjukförsäkringarna för att tvinga folk att slänga sina kryckor och kasta sig tillbaka till arbetet, annrs kan man förvänta sig en långsam svältdöd.

Problemet är bara att den grupp som VERKLIGEN skulle behöva ta del av Alliansens arbetslinje, nämligen asylsnyltarna, inte på något avgörande sätt fått "förmånen" att ta del av Alliansens arbetslinje. Där går man fortfarande , i högönsklig välmåga, och dräller på månatliga transfereringar från det svenska välfärdssystemet....... Och har så gjort sedan mitten på 1980-talet då invandrarna började att utnyttja systemet på ett sätt som i ett slag raderade ut allt av vinster arbetskraftsinvandring tidigare hade skapat.

Dom som verkligen befinner sig i "utanförskap" är våra svenska politiker som i en rasande takt alienerat sig från sina väljare och istället försöker krysta fram det "mångkulturella samhället" som en majoritet av svenskarna inte vill ha. Hoppas folk fattar vilka dom skall rösta på nästa gång det beger sig....