Tjejen tycker inte det funkar.

Det har varit lite risigt mellan mig och bruden den senaste tiden. Jag har varit borta och arbetat väldigt mycket på senaste tiden och därför haft väldigt begränsad tid att träffa henne. Hon har ett visst bekräftelse behov och tycker om när hon får uppmärksamhet alltså, ringer henne väldigt ofta och träffas lite för ofta för ens egen smak. Jag själv däremot känner mer för att träffas lite då och då, när man känner för det mer istället för att planera in besök per vecka (överdrivet talat).

Så idag inte helt oväntat säger tjejen att det inte känns som jag saknar henne lika mycket som hon saknar mig. Visst kanske stämmer, jag vet ärlig talat inte. Visst jag tycker om henne men vet inte om jag vill satsa lika mycket på den här relationen som hon. Vi har varit tillsammans i ca 10 månader och saker har gått bra och relativt smärtfritt tills nu. Jag själv har varit lite skeptisk till våran relation den senaste tiden då jag har varit borta och träffats relativt lite. Saknaden finns inte riktigt där och jag känner inte behovet av henne som jag gjorde förut. Jag gillar henne såklart fortfarande vet bara inte hur mycket... Allt känns så påtvingat då hon så gärna vill ses oavsett storm väder och vind. Aldrig riktigt den där spontana känslan som jag uppskattar. Man träffas när man känner för det, visst aning krångligt kanske men det är då det är som bäst tycker jag.

Så nu sitter man här och har känt på sig det uppenbara ett tag. Det funkar inte riktigt som det ska. Jag vet inte om jag vill satsa eller lämna relationen nu. Mina känslor för henne vet jag inte riktigt länge och nu sitter man här med det uppenbara problemet men vet inte vad jag ska göra åt det. Så vore himla skönt med lite tips på vad man kan göra i min sits? Någon som har upplevt samma sak tidigare och kan berätta hur den gjorde? Vet knappt in eller ut nu känns det som då jag bara hade problemet själv utan att prata om det med henne men nu är det uppe på tapeten. Aja tips mottages gärna och diskuterar eventuella handlingar man kan göra för att komma på rätt väg igen.

(aning rörigt skrivet kanske, men jag är grymt tankspridd just nu som ni kanske förstår..)

Träffas när man känner för det? Ja och hon verkar känna för det mycket oftare än du så vad ska du göra åt det, göra slut?

Jag hade min flickvän kvar i sverige när jag började jobba i Norge. Vi var förlovade och hade bott ihop i 2 år, i början funkade det skitbra, längtade efter henne sjukt mycket och åkte hem varje fredag, umgicks med varandra hela helgen och sen åkte jag tillbaks till Norge på söndag. Men allt som tiden gick så kände jag mig tvingad att komma hem, blev ett tvång att umgås med henne hela helgen så polarna var ju inte att tänka på. I slutet ville jag knappt åka hem och det slutade med att jag gjorde slut. Gick två månader ungefär sen flyttade hon till Norge, bara nån kvart från mig. Gissa vem som ville ha tillbaks vem och vems känslor som var borta då

Som tur är lyckades jag vinna hennes hjärta igen och det går väl ganska bra för oss :P

Summan av kardemumman är iallafall att det nog inte är så ovanligt att såna här situationer uppstår. Är man ifrån varandra mycket så finns det en risk att den ene saknar den andre mer och det är nog lätt hänt att känslor svalnar av.

Eftersom du inte vet om du är villig att satsa eller inte så tycker jag att du ska tänka över positiva och negativa saker med erat förhållande och vart du skulle vilja vara om ett par år, tänker du dig att du har henne vid din sida eller är du ensam eller kanske med någon ny? Om du kommer fortsätta jobba hemifrån ett tag framöver kanske ett alternativ är att göra slut under tiden du ändå aldrig är hemma och se om det är aktuellt att fortsätta där ni slutade när du kommer hem

Lycka till!

Jag tycker absolut att du ska sätta dig ned med tjejen och försöka reda ut det här genom att prata om det. Som jag ser det är det främst ett kommunikationsproblem ni har - ge inte bara upp och dra utan att reda ut innan det har gått för långt.

Hon märker säkert att du drar dig undan och slingrar dig. Den normala reaktionen hos henne blir då tyvärr att bli mer klängig åsså är den onda cirkeln igång

Var öppen, rak och ärlig - det kan man aldrig förlora på i relationer, jag lovar.

Lycka till!

Känns som det är ditåt det lutar. Man känner tvånget att ta vara på tiden och uträtta himlas massa kvalitetstid tillsammans. Tycker inte alls om hela "krav" biten och vill komma så långt bort ifrån den som möjligt och bara träffas när man känner för det. Men som sagt vem vill ha ett förhållande med en kompromiss lös jävel?

Hm har inte tänkt på att det kanske är som du säger. Jag drar mig undan och hon klänger ännu mer. Kanske är därför vi får problem. Tåls att tänkas på helt klart. Men hur ska jag kunna ge mig själv mer utrymme samtidigt som jag har kvar henne? Slippa klänget men ha kvar tjejen är det jag vill uppnå men tanken på att gå vidare finns så klart kvar. Vi är unga så det är inte på tal om "kvinnan i mitt liv". Vill bara ha en fungerande relation med en tjej jag har känslor för. Jobbet lägger jag ej åt sidan, det är inte ett alternativ. Hårt men sant, jag prioriterar det mer än vad jag gör med våran relation och jag har även sagt det till henne. Kanske inte kallt och brutalt rakt ut men hon förstår att så är fallet.

Prata med henne! Behandla henne som du själv skulle vilja bli behandlad i motsvarande situation; med hänsyn, respekt, omtänksamhet och ärlighet.

Att vara schysst lönar sig alltid i längden; om allting skiter sig iaf så vet du att du har varit schysst och slipper ha dåligt samvete. Dåligt samvete är döden i alla relationer!

Sen behöver du ju inte helt kallt tala om att du prioriterar jobbet framför er relation, utan helt enkelt uttrycka det på ett annat sätt, typ "Jag har så mycket med mitt jobb, som du vet, och jag börjar känna mig lite sleten, så jag behöver lite ´down-time´alldeles ensam för att bara tömma huvudet, vara helt tyst och pilla navelludd. Det betyder inte att jag inte vill tillsammans med dig, för det vill jag, bara att jag verkligen, verkligen behöver vara för mig själv och vara sådär jävla skittråkig som killar kan vara; glida runt i sunkiga kallingar, dricka någon öl och spela dataspel halva natten..."

Lyssna sen på vad hon har att säga, argumentera inte emot när hon beskriver sina känslor, var tyst och visa att du lyssnar. Sen tar ni en diskussion om era fortsatta umgängesformer utifrån vad du känner och vad hon känner just nu.

Värt att prova?

Låt oss veta hur det gick!

Lycka till!

det är ju jättefrustrerande att inte kunna planera när man ska ses, speciellt om man inte kan ses så ofta. det känns väl ganska uppenbart att hon vill veta att ni kommer att träffas den och den dagen när du annars är ute och reser en del? hon känner väl dessutom att du inte är lika på längre och då blir det ännu viktigare att ha dom där bestämda dagarna. hade du ringt henne spontant och kommit över spontant osv så kanske det inte hade känts så viktigt att boka tider med dig. hon tycker om dig verkar det som, och vill ha dig, och så känner hon att du flyter ifrån...

Jag har precis varit i en sådan situation. Inte exakt likadan med liknande.
Jag träffade en tjej i början av 2007, vi flyttade ihop ganska snabbt och hade ett ganska ok förhållande. Av någon anledning började jag känna mindre och mindre och gjorde slut med henne. Men jag kunde inte riktigt släppa henne och eftersom hon älskade mig fortsatte vi såklart att träffas. Det var mycket fram och tillbaka, men jag kände mindre och mindre för att vara med henne och hon klängde som fan på mig.

Det tog slut för ett par månader sen, men sen saknade jag henne och ringde och ville träffas. Vi vart tillsammans och då sa jag att vi skulle träffas på helger mest så att vi kunde få vara ifrån varandra och så jag skulle få sakna henne. Sagt och gjort, det var bra i ungefär tre veckor sen började jag känna mindre för henne.

I ungefär ett år sprang hon efter mig och ville vara med mig medans jag mestadels stötte henne ifrån mig, men inte helt eftersom jag faktiskt gillade hennes sällskap, men jag hade inte så stor lust att kramas/kyssas/sexa.

Hur som helst så gjorde hon slut för några veckor sen, och sen dess har alla mina känslor kommit fram, allt som jag försökt gömma så jag inte skulle bli sårad har nu kommit fram. Jag har gjort allt i min makt för att få henne att förstå att jag verkligen älskar henne och vill inget annat än att få vara med henne och få henne att må bra. Men nu är det försent, hennes känslor har slocknat och hon är arg på mig för att jag inte gett henne kärlek när hon ville ha det.

För mig slutade det med katastrof, jag har precis förlorat en riktigt bra tjej, på alla sätt och vis.

Så mitt råd till dig måste bli att verkligen verkligen känna efter vad du känner för henne. VERKLIGEN. Om det är så att du känner att det kan vara din framtida fru, prata med henne, säg att du känner lite mindre just nu men att det kan vara en svacka och du vill verkligen inte förlora henne. Jobba på kärleken om du känner att den är värd det med henne. Men gör inte som jag, låt inte tiden gå och få henne att må dåligt även om du inte gör det med flit. Bättre att börja jobba på det nu innan det kanske är försent.

Det kan ju dock vara så att dina känslor svalnar och det inte alls är meningen att det ska vara ni. Men tänk dig för noga innan du krossar ditt eget hjärta.

Jo jag brukar ta lite då och då "min egen dag". Bara gör vad jag känner för utan att behöva tänka på alla saker som måste göras.
Vi har träffats i helgen och pratat lite om ditten och datten samt att jag la fram kanske mer rakt än någonsin att jag inte tycker om allt planerade från hennes sida. Hur jag känner inför det men jag vill självklart träffa henne även fast vi inte har planerat in allt i minsta detalj. Hon svarade med att hon vill isf att jag ska ta mer initiativ, vilket är helt fair för mig.

Jo jag har insett det nu att hon tror att jag flyr och hänger bara ännu mer vilket jag tycker är grymt oattraktivt. Ska försöka bättra mig med att ringa henne lite oftare och bara kolla läget, så hon förstår att hon alltid är en del av min vardag och bara för att vi inte är tillsammans är hon ute ur bilden. Hoppas det ska fungera. Jag tycker om henne en hel massa men jag vill inte träffas sjukt mycket. Tycker om att ses lite då och då när känslan för att träffas faller. Självklart får även jag ta mig en spark i arslet ibland för att fatta att det blir ofta roligt även fast man inte är sugen på det just i brinnande stund.

Jag känner igen mig i din berättelse på många sätt. Jag har haft ett par svackor personligen i vår relation där jag nästa gett upp på den. Det är inte tanke om att ge upp skeppet just nu men vissa dagar känns det knackigt. Ska försöka leva lite mer dag för dag och ta dom stunderna vi är tillsammans och göra det bästa av dom. Det är ju trots allt så himla bra ibland, knappt man kan önska sig bättre.

Har ingen tidigare seriös relation i bagaget så har inte mycket att mäta emot. Men det känns bra nu, hoppas bara det håller i sig även fast jag vet att jag går in i korta svackor då och då.