2008-11-18, 00:00
#1
Vet inte exakt hur länge sedan denna händelse utspelade sig, men troligtvis var det 3-4 år sedan. Jag var uppe hos Yrsel som bodde i huset bakom mig på tionde våningen, närvarande var också Tokfan.
Vi brukade hänga där uppe och röka brass, men denna kväll stod det annat på menyn; stillisar.
Det började med att jag fick två tabletter, vet inte styrka eller någon mer detaljerad information om dessa. Efter ett tag hade jag dragit i mig sju och en halv tabletter, vad jag förstått en ganska stark dos för en förstagångare.
Endast svaga fragment dyker upp men jag vet att lite senare på kvällen hade Braxen kommit förbi, som var kompis med Yrsel och Tokfan. Han hade med sig brunt och jag minns att vi rökte en pipa. Sedan försvann jag så att säga.
Jag minns att jag satt i Yrsels soffa, jag tittade på vardagsrumsbordet och kunde se hela stan vi bodde i på bordet, och jag pekade ut massa ställen. Jag såg också min bästa kompis stå i ett hörn av den lilla ettan. Men det riktigt läskiga var när jag började pendla mellan att befinna mig dels i Yrsels soffa, och dels framför datorn i mitt rum. Slutligen var jag verkligen hemma, utan att minnas ett jota av någon hemfärd. Detta är så nära ett drömtillstånd jag har kommit utan att verkligen sova.
Jag och Tokfan bodde vid tillfället under samma tak, och följande fick jag återberättat i efterhand. När vi var på väg hem hade vi fört en lång och minst sagt märklig konversation, jag pratade om att vi skulle baka bröd när vi kom hem, och att Tokfan kunde sova på golvet i mitt rum. Dagen efter pratade jag med Yrsel och berättade att jag inte hade några minnen efter pipan vi rökte med Braxen. Då frågade hon vilken av piporna, den första, andra, tredje eller fjärde. Tydligen hade det också varit fler personer som kommit förbi under kvällen utan att jag märkte något.
Inte så rolig rapport i sig, men jag tycker det är lite fascinerande hur vissa saker bara kan försvinna helt utan att man minns. Skrev detta mest för att själv inte helt glömma. Intaget av stilnoct skedde under en period då jag var nyfiken på att prova så mycket som möjligt bara för att se hur det var, som sagt så var det första gången och även den sista. Hade innan hört att man kunde bli lite skev på dom, men den förhållandevis starka doseringen tillsammans med en del röka gjorde att jag fick en ordentlig skjuts. Vet inte om jag skulle göra om det idag, det står för mycket på spel som skulle kunna förstöras då man inte vet själv vad man pysslar med riktigt. Vill helst vara med i matchen lite iaf.
Vi brukade hänga där uppe och röka brass, men denna kväll stod det annat på menyn; stillisar.
Det började med att jag fick två tabletter, vet inte styrka eller någon mer detaljerad information om dessa. Efter ett tag hade jag dragit i mig sju och en halv tabletter, vad jag förstått en ganska stark dos för en förstagångare.
Endast svaga fragment dyker upp men jag vet att lite senare på kvällen hade Braxen kommit förbi, som var kompis med Yrsel och Tokfan. Han hade med sig brunt och jag minns att vi rökte en pipa. Sedan försvann jag så att säga.
Jag minns att jag satt i Yrsels soffa, jag tittade på vardagsrumsbordet och kunde se hela stan vi bodde i på bordet, och jag pekade ut massa ställen. Jag såg också min bästa kompis stå i ett hörn av den lilla ettan. Men det riktigt läskiga var när jag började pendla mellan att befinna mig dels i Yrsels soffa, och dels framför datorn i mitt rum. Slutligen var jag verkligen hemma, utan att minnas ett jota av någon hemfärd. Detta är så nära ett drömtillstånd jag har kommit utan att verkligen sova.
Jag och Tokfan bodde vid tillfället under samma tak, och följande fick jag återberättat i efterhand. När vi var på väg hem hade vi fört en lång och minst sagt märklig konversation, jag pratade om att vi skulle baka bröd när vi kom hem, och att Tokfan kunde sova på golvet i mitt rum. Dagen efter pratade jag med Yrsel och berättade att jag inte hade några minnen efter pipan vi rökte med Braxen. Då frågade hon vilken av piporna, den första, andra, tredje eller fjärde. Tydligen hade det också varit fler personer som kommit förbi under kvällen utan att jag märkte något.
Inte så rolig rapport i sig, men jag tycker det är lite fascinerande hur vissa saker bara kan försvinna helt utan att man minns. Skrev detta mest för att själv inte helt glömma. Intaget av stilnoct skedde under en period då jag var nyfiken på att prova så mycket som möjligt bara för att se hur det var, som sagt så var det första gången och även den sista. Hade innan hört att man kunde bli lite skev på dom, men den förhållandevis starka doseringen tillsammans med en del röka gjorde att jag fick en ordentlig skjuts. Vet inte om jag skulle göra om det idag, det står för mycket på spel som skulle kunna förstöras då man inte vet själv vad man pysslar med riktigt. Vill helst vara med i matchen lite iaf.
