Monica Antonsson - "Sanningen om Gömda"?

Jag överreagerar aldrig.

*Flyttad från litteratur till skvaller*
//Mod

Jag vet inte om jag minns rätt, men skrev inte Antonsson att hon var helt säker på att Sanna Ax var MW i en massa inlägg?


Det måste hon ju ha gjort för att varför skulle hon annars ha skrivit om den här Sanna Ax överhuvudtaget om det inte var för att anklaga henne för att vara MW inser jag ju nu.

Och Ramona Fransson som skriver de rysligt dåliga deckarna skrev nånstans att hon var helt övertygad om att Monica Antonsson hade rätt i den saken, för hon har sån faktakoll. Ja den har ju visat sig vara i Marklundklass allt för ofta den med.

En diskussion har påbörjats om hur Mias son Micke mår och hur han nu i efterhand ser på det som hände när Mia - Sanningen om gömda gavs ut. Mias äldstas dotter började väl knarka igen i samband med debatten om Gömda. Kanske barnen har förlorat ännu mer på att sanningen kom fram - på det sätt den gjorde. Micke skulle ju skriva en bok om det hela, kanske han och hans mamma skriver en tillsammans helt plötsligt. Om hur debatten påverkade dem. Micke kanske förlorade mer på det hela än han vann i alla fall. Tragiskt i så fall.











http://monicaantonsson1.blogspot.com....html#comments

Det var alltså det som fick Antonsson att nysta i det hela. Det var Michael Hjortzberg som initierade boken.

Så avslöjandena kom av en slump.

Det förklarar ju den otroligt dåliga hanteringen av bloggen i samband med det här. Det är inte alls någon skärpt journalist som har avslöjat det här.

Sen kommer andra journalister kanske att gå till Kungliga Biblioteket och leta efter hennes Gömdablogg och den finns ju där i original och så faller allt omkring Antonsson. Hon kommer aldrig att ses som något stort. Tiden har hunnit i kapp även henne.

För det var antagligen hennes blogg som fick andra journalister att backa då hennes blogg inte var helt hundra då heller. Hennes konflikter med kommentatorer och hennes "personporträtt" eller om man ska kalla det karaktärsmord på Mia och Liza Marklund tog bort seriositeten i det hela.

Men man får ju säga att det är bra att Marklund avslöjades och det av flera skäl. Att Mia avslöjades var mer onödigt då hon kanske har problem som hon inte fick hjälp med som gjorde att hon agerade väldigt snett. Sen att hon ljugit om det kan ha varit ett sätt att lura sig själv eftersom hon nånstans inser att hon gjort sina barn stora otjänster som har skadat dem alla, i olika grad men helt klart försvårat deras liv.

Jag har följt Marklundsoppan sedan dag ett och var till att börja med mycket imponerad av att Antonsson pickat hål på Marklunds lögner. Bloggen var ytterligare ett sätt att följa upp affären på och det fungerade bra.

Tyvärr lyckades varenda rättshaverist, internettroll, militant feminist, elallergiker och foliehatt hitta dit och vred till debatterna i kommentarsfälten till max. Jag hoppades på att Antonsson skulle försöka hålla sig utanför och "stå över" deras debattstil eftersom man aldrig kan vinna mot den där massan som mest går in för att förstöra snarare än att föra en saklig debatt. Men ganska snart var hon inne och vevade mot dom och nivån på bloggen sjönk till totalt ointressant.

Jag undrar om det beror på att Antonsson helt enkelt är äldre och ovan vid hur debatter på Internet fungerar eller om hon själv är en lika god kålsupare som de som attackerar henne.

Det är onekligen symptomatiskt att den här diskussionen har flyttats från "Litteratur" till "Skvaller".
Speglar ganska väl utvecklingen på Monica Antonssons blogg. Från början var ju hennes blogg en "livlina" för att hennes bok inte skulle tigas ihjäl av etablerade media och den fyllde det syftet mycket väl.

Därefter har bloggen urartat fullständigt med bråk och offentliggörande av privata möten med t.ex Ingrid Carlqvist och offentliggörande av mailkonversation med de som inte håller med MA fullt ut.

Bloggens namn : "Monica Arnesdotter Antonssons trivsamma lilla blogg" är aningen missvisande.

Synd för Monicas bok kombinerat med bloggen fungerade som en blåslampa i ändan på etablisemanget i början. Nu ler säkerligen Liza M och Jan G m. fl. i mjugg när de ser hur det hela utvecklat sig. Speciellt Jan G lär glädja sig åt haveriet på nätet, han tolkar säkert det hela som en seger för "gammelmedia".

Hon har väl inte försökt modifiera sitt beteende utan snarast ökat så hon är nog en strålhatt själv. Och sen är hon nog värre då hon ger sig på folk som inte attackerar henne utan även på de som bara har en annan synpunkt och försöker ha en god debatt. Har hon någonsin haft en god diskussion med någon på internet? Hon är nog van att styra och ställa och tror att internet är nåt litet sällskap som hon kan styra. Hon har ju gjort gedigna försök att få andra att sluta skriva på internet för att de inte tillför något ifrån hennes synvinkel samt att hon ska göra allt för att möjligheten att skriva anonymt på internet ska bli obefintliga.




Det skulle jag tro. Det var allt bra nära ögat där. Naggade i kanten men annars intakta. Det blir svårt att ta upp ämnet medialt igen då Monica Antonsson inte går att ha i möblerade internetrum.

I övrigt så har jag en känsla av att Mia kommer att dyka upp igen, eller hennes barn med fler böcker. Liza Marklund håller sig nog långt borta men övriga vet man aldrig så noga med. Eller ska man tro att det hela är avslutat?

På lång sikt gissar jag att Marklunds rykte är mer skamfilat än Mias. Hon är trots allt en privatperson som dessutom har något att skylla på i form av förvirring osv. Hon kan få rollen som den som blev utnyttjad av en känd journalist och författare. Det är inte en helt orimlig syn.

Hur blev det med Mikael Hjortzbergs bok om sin uppväxt ?

Ingenting ?

Känns skönt att ha lämnat Gömdasoppan bakom sig och inte läst om saken på länge.
Har inte heller läst på Monicas blogg.

En sak ledde Gömdasoppan till och det är att jag aldrig köper eller läser några böcker av Liza Marklund. Även om jag fick en bok av Liza så skulle jag slänga bort den. Skulle vara kul och veta hur bra hennes senaste bok sålde i Sverige.

För att uttrycka sig enkelt och så att alla begriper: Liza vann!

Om nu en elallergier från Norrlands inland någonsin kan kallas just för en vinnare...

Ja, jag fattar inte heller varför Antonsson inte bara sket i att låta sig provoceras av infantila påhopp från sådana som ingen tar på allvar ändå, men en brist på strategiskt tänkande har definitivt legat henne i fatet i vissa andra lägen i Marklundskandalen också. Bara det att hon dedikerat så mycket utrymme på att försvara sig mot den totalt blåsta incesthysterikerbloggaren Marina Engan och hennes följe, och att hon dels gått till motattack och dels gett uppmärksamhet åt diverse korkade utspel i deras infekterade vårdnadstvister, talar ju sitt tydliga språk.

Faktum är att hon har blivit utnyttjad till max av nästan varenda en av dessa "rättshaverister, internettroll, militanta feminister, elallergiker och foliehattar" som du skriver om Jumpingjack. Att hoppa upp på Antonssons rygg för en liten ridtur i uppmärksamhetens glans blev till slut ett så välinkört standardgrepp för folk i den etiska periferin att till och med skräpnätblaskan Newzglobe bestämde sig för att ta sig en barbackaritt för att generera bloggtrafik. Så fort hennes namn kommer upp till diskussion kan man nämligen direkt räkna med en rusning i nättrafiken, med hundratals kränkta gnällinlägg från den fanatiska foliehattprydda näthatsbloggsvansen, från alla dem som vill tala om hur de sårats ända in i själen av att inte få "debattera" mot Monica Antonsson på hennes blogg längre.

Det gick naturligtvis inte att ta sig an så många hala ålar på en gång när hon dessutom stod ensam mot det penningstinna etablissemanget, mot Jan Guillou och Jan Helin och deras champagnesosseredaktion med Gömda-Mia spökskrivaren Kerstin Weigl i spetsen, mot Expressens armé av försvarare av blaskans varumärkeskrönikör Marklund, mot Piratförlagets PR-nisse Niclas Löfkvist, mot Maja Lundgrens skyddsring av stödjande appologister från Överlevarsvansen och Bonniers PR-avdelning, mot Liza Marklunds pussklubb inom politiken och genusvetenskapen, hennes "Jag struntar i om det är sant"-vänninor, inklusive bettskensförespråkare och analytiker av gubbslemsavundsjuka i dagspressen, osv., osv. Att journalister knutna till denna mäktiga mediakonstellation aldrig släppt in Antonsson i sina välmöblerade rum är inte precis nåt nytt. Hon har ju hela tiden agerat som outsider och underdog, rakt igenom Gömdaskandalen! Det lär inte ske nån ändring i det departementet så länge Guillou och Marklund har kvar sina kontaktnät.

Att Gömda omklassificerats till fiktion på landets bibliotek och att lögnerna dragits fram i ljuset anser tydligen Antonsson vara seger nog. Men om man förväntade sig mer så har Marklund naturligtvis vunnit, trots att förtroende för henne nu är kört hos stora delar av den nätaktiva allmänheten. Hon är för all framtid tjusiga LjugarLiza nu, fiktionsjournalisten.

Det enda raka för Antonssons del hade väl varit att ignorera det intelligensbefriade näthatsgaggandet från början och att inte reagera på foliehattspåhoppen. Det är ju bara till att kolla bottenskrapsnivån på inläggen i denna tråden nu jämfört med kommentarerna då Gömdaskandalen fortfarande höll på att brisera så ser man hur kvaliteten rasat i botten. Nu skvallras det tydligen uteslutande om olika sätt att tolka vilken vardagsbanalitet som helst som Antonsson kläcker ur sig i sin blogg. Gäsp!

"Hon är psykiskt stööörd. Hon skrev på en blogg hos en nylanserad författare att det var fiiiint att hon blivit recenserad fast hon inte läst recensionen och därför inte visste att den var negativ. Hon ljuuuuger. Hon tror sig kunna avgöra att en avhandling är strunt utan att läsa de 400 sidor som ligger mellan abstract och konklusion. Hon tror att det räcker att läsa avhandlingens slutsats för att såga det ämne som avhandlas, dess vikt och meningsfullhet. Hon ljuuuuger."

Vilket jävla ynkligt kärringsgnäll och menlöst dravel! Tur att Antonsson äntligen verkar låta sån skit rinna av sig utan bry sig och tycks redo att gå vidare med nya uppdrag nu.