Vad lider jag av för "dolt handikapp"?

Jag lider av en återkommande plåga. Det är en slags anfall som kommer över mig. Koncentrationen viker, kroppen segnar och t.o.m. ögonlocken känns tunga. Även om jag kämpar för att stå emot, så drabbas jag till slut av medvetslöshet. Under anfallen så har jag ingen kontroll över min kropp, men det är inte riktigt koma, för jag drabbas ofta av hallucinationer under anfallen. När anfallet är över, så är jag plötsligt helt återställd.

Jag har lidit av detta hela mitt liv. Hittills har jag hanterat det genom att förekomma anfallen, som ganska regelbundet uppträder med 12-48 timmars intervall. Jag ser förstås till att hålla mig hemma eller på annan kontrollerad plats när jag förväntar mig ett anfall. Jag låter det komma över mig och spela ut.

Det har blivit en rutin att hantera det här. Men jag skulle vilja bli botad. Det tar upp en så stor del av mitt liv. Vad är det och vad kan jag göra åt det? Kan man få bidrag för sånt här?

Du har inte funderat på att uppsöka en doktor?

Hur känns det när anfallet är på ingående? Ramlar du ihop? Har någon bevittnat det (och hur har det sett ut?)? Har du inget minne alls av vad som händer under anfallen? Har du haft dessa anfall hela livet?

Jo, men det känns som om doktorn skulle behöva bevittna ett anfall. Känns dumt att gå dit när jag känner mig fullt frisk och är symptomfri. Jag är i övrigt väldigt frisk och har haft mycket liten vårdkontakt i mitt liv.

Anfallet kommer successivt. Jag kan kämpa emot några timmar. Det gör mig seg men jag kan t.ex. ta mig hem. Men det har hänt att jag fått kortare anfall på t.ex. pendeltåget. Folk har inte reagerat, och som sagt när det är över så är det över. Det sätter inga spår. När anfallet väl kommer och jag släpper efter för det, så faller jag bokstavligen ihop, ja. Men eftersom jag har en viss kontroll udner anfallets ingång, så ser jag till att inta en låg position. Hemma har jag en speciell plats arrangerad för att hantera det här.

Om jag "minns" nånting från anfallen? Ja, ibland. Men det är rappakalja, en slags hallucinationer. Som falska minnen, men inte av sånt som jag kan ha gjort under anfallet, utan fria fantasier. Litegrann som jag skulle tro att ett LSD-rus kan vara.

Jag undrar om det är något psykiskt?

gå sit iaf och beskriv all sympton.. nån teori borde han komma upp med tycker man

Nån epilepsi-variant eller ett vanligt hederligt neurotiskt överslagssammanbrott. Eller så andas du fel (av psykiska orsaker) och hyperventilerar dig till ett anfall.

Eftersom du inte går till doktorn är du antingen förvissad om att anfallen är ofarliga eller så är du lite bakom flötet.

Ugh. Jag har talat.

Mja, epliepsi-anfall kan ju förekomma utan att utomstående reagerar. Men absolut bör du uppsöka läkare om detta påverkar ditt dagliga liv.

Så med en annan andningsteknik så kanske jag kan slippa det här?

Det har ju varat åratal. Vanans makt.
Jag funderar på att uppsöka läkare, men vill ha lite input först. Det kanske är nåt trivalt i alla fall?

Dagliga och dagliga. Jag försöker styra anfallen till den mörka delen av dygnet när det ändå är svårt att uträtta nåt särskilt.

Du kan alltså styra det utefter tankeverksamhet?
Ångest, oro, depression, stress. I vilket fall som helst bör du uppsöka läkare.

Det lät ju inte speciellt hälsosamt det här du...

Tänkte först panikångest eller epelepsi.

Men det låter ju absolut som epelepsi på "petite mal" skalan...
Men här sitter jag å e full å jävlig å försöker svara, en nykter läkare vore kanske att föredra.

Gå till en vårdcentral omgående!!!

Nåt läkarbesök blir det inte nu i alla fall. Jag känner hur anfallet tilltar i styrka just i detta nu. Den första antydan kom ju redan när jag startade tråden. Nu orkar jag snart inte kämpa emot längre.

Ingen som har fattar att han driver med er? Han beskriver vanlig sömn...