Halvtid för Mona - låt oss sia om framtiden...

Ärligt talat ser jag hellre en svag socialdemokratisk regering (gärna utan majoritetsstöd i riksdagen) som drar ner landet i skiten i 4 år än en kompetent (S)-dito under nån statsminister med enorm pondus (i populasens ögon dårå, t.ex då Margot Wallström eller Jan Eliasson) som återställer (S) position som statsbärande 45%-parti igen.

Och jag vill definitivt slippa en gimpad alliansregering som måste förlita sig till SD. Blir lite för mycket 1991-1994-vibbar över det hela.

Möjligt även att Margot känns för "akademisk" och kompetent i sossarnas obskyra väljargrupper. Uppfattas kanske som en karriärskvinna vilket förmodligen skär i ögonen för många av sossarnas väljare.
Sossarnas väljare vill ha en prosaisk icke-auktoritär ledare i vilken dom kan identifiera sig med tror jag.

Helt klart är hon bättre än Sahlin. Sahlin skulle inte klart en dag i Bryssel. Förklara hur ni kunde välja en Sverige-hatare till partiledare?

I hur många andra länder skulle en politiker gå till val på att säga att man hatar sin egen etniska grupps traditioner samtidigt som man besöker världens största isolationistiska religion som förtrycker kvinnor (islam och moske)?

För oss vanliga människor så sticker det så klart i ögonen - med all rätt.

Tror du att Obama skulle blivit president om han hade sagt att han hatar allt amerikanskt eller Sakorzy om han sagt att han hatar allt franskt? Naturligtvis inte. Men i vänsterns Sverige har självföraktet blivit en dygd.

Och vilka framgångsrika sosseledare det senaste seklet har varit "prosaiska" och "icke-auktoritära"? Erlander? Palme? Persson? Den enda (S)-ledare som jag har fått uppfattningen verkar vara något av en våt strumpa är Ingvar Carlsson. Resten har ju varit Storsmurfen Allan till både attityd och handlingssätt.

Då får jag väl ta på mej profetluvan igen och då blir det så här:

2010 så vinner Reinfeldt valet ännu en gång, delvis på grund av egen skicklighet (trots FRA och andra skavanker) och delvis pga Monas oskicklighet.

Då avgår Mona och Margot tar över.

Du tror inte att S drar felaktiga slutsatser och konstaterar "nu har vi provat en kvinna, och se hur det gick", och satsar på typ Östros eller Ahlin?

Ett av Monas problem är väl att hon är illa förankrad i rörelsen, hon är en Östermalmssosse som ignorerar sossefästen som Norrland och intresserar sig mer för små isolerade specialämnen som vindkraft och homoäktenskap. Och jag har svårt att se hur en EU-elitist som kommer hem efter många år i Bryssel plötsligt kan ställa om till att bli helyllesvensk medelklasskämpe med helhetssyn på inrikespolitiken.

Nja, nej, mest för att de knappast har nån mer kandidat som är säljbar.

Alla partierna var ju i USA och kollade hur Obama gjorde, och det blir ju allt mer tydligt att det handlar om en produkt som skall lanseras, och mindre betydelsefullt VAD denna kandidat har att säga.

(Nu menar jag inte att Obama skulle vara en dålig kandidat, eller att alternativet skulle varit bättre, men åsiktsmässigt var de båda inte så jämra olika.)

Och S har då egentligen bara två tänkbara; Margot Wallström och Thomas Bodström. Bodström är också gedigen socialdemokratisk adel (pappan utrikesminister) - men är kanske för teknokratisk för att tilltala väljarna.

Om Sahlin öppnar käften oftare och förblir partiledare till valet 2010 så kommer Alliansen förlora.

Bodström känns som en bra kandidat. Men vem tror att Mona blir utbytt före 2010? Möjligtvis kan hon sitta kvar som ordförande och ha Bodström eller Wallström som kandiderande statsministrar. Men rent realistiskt är Sahlin en ganska egoistisk maktmänniska. Hon vill absolut bli Sveriges första kvinnliga statsminister, även om hon kanske själv förstår att hon inte har kapaciteten att varken bedriva kampanj eller att driva Sverige. Efter 2010 däremot kommer S med all säkerhet byta ut Sahlin (om S förlorar dvs). Wallström och Bodström känns då som fantastiskt starka kandidater. Det sagt, hoppas jag på Nyamko Sabuni som moderat partiordförande efter 2010. Men de ideologiska skillnaderna mellan M och Fp är kanske för stora? Men hon känns som Sveriges självklart intressantaste politiker. Det kan inte ens FB eliten säga emot! Med Sabuni som alliansens ledare har jag svårt att se att vänstern kan vinna 2014. Men nu är jag väldigt OT.

Nja, med tanke på att Nyamko är folkpartist, så är det nog troligare att hon blir ledare för det partiet. Men det är förstås bra nog, särskilt om man jämför med de stolpskott som varit ledare för folkpartiet de senaste åren.

Glöm Wallström, både som partiledare och som utrikesminister. Varför skulle hon vilja hålla på med nåt sånt efter alla år i krämiga bryssel? Hon behöver inte jobba för pengarnas skulle och sosse har hon inte varit på många år (när man kommer ut i europa inser man att den svenska förträffligheten är starkt överskattad).
Tänk er själva: Ni har haft toppjobb i europas Maktelit och inset att partiet dom jobbar för i sverige egentligen är en bluff. En kuliss av arbetarklass framför en hoper överklass-figurer med maktambisioner och hela den svenska självbilden bygger på ett falsarium. Och så ska ni tillbaka och jobba för det partiet, som partieledare och diskutera homofiler och djurskydd för aborrar. Känns det lockande och intressant?
Nej, jag tror inte Wallström tycker det heller.

...tråden mest kommit in på Wallström, men låt mig föra tillbaka till Måna. Det är två år kvar, så mycket kan hända i politiken. Men jag så att jag tydligen skrivit så här:


Just detta är väl ungefär vad som hänt. Alla debatter har hon förlorat, Rörelsen fronderar och opinionssiffrorna rasar. Om man extrapolerar på nuläget så blir det nog målfoto 2010, till Alliansens fördel och då är det nog Exit Måna. Vad som kommer istället är oklart, men kan Alliansen hålla i två perioder så har man kan ske åtminstone för tillfället räddat Sverige.