Drogfri i lite drygt 3 år

Ja, då har man varit drogfri i lite över 3 år. Tänkte att jag kanske kunde inspirera e.dyl. genom denna tråden. Någon som har en fråga eller undran kan formulera den här

Brukade droger ett par år och körde efter devisen "fullt ös medvetslös" ungefär För att ni ska veta vad ni kan fråga om så är de "droger" jag intagit i någon form: imovane, ephedra/efedrin, cannabis, amfetamin, ecstasy, lsd, kokain, svamp och tradolan.

Han tack och lov aldrig börja med IV och/eller heroin.

Vi får väl se om något intresse finns, annars låter jag tråden självdö

Lycka till alla knarkare! ;D

Så du har testas efedrin...Du får gärna berätta hru det var..

Känns det bättre för dig så; grattis!

Vad fick dig att sluta? Hur ser ditt liv ut nu i förhållande till för 3 år sedan?

Själv hade jag gjort vad som helst för att få börja knarka på riktigt... orka sluta!

Antar att du försöker vara lite sarkastisk här?


Tack!

Känslan av: "det måste finnas mer i livet än det här!" var den som drev mig.. Skillnaden i mitt liv är att jag känner att jag mår bättre på ett sätt jag inte känt förut, har realistiska framtidsplaner som jag ser fram emot och en större tro på mig själv. Sen om det har med avslutningen av drogerna eller inte att göra kan man ju bara spekulera i



edit: kan tillägga att jag är kille och mellan 20-25 år.

Det är ingen/inget som stoppar dig?!

Berätta gärna hur du slutade, hur du gick tillväga, har du några typ av skador du lider utav av idag pga ditt knarkande ?

Har själv aldrig testat men alltid trevligt att veta

Jo, dåligt kontaktnät och lathet.

Det var paradoxalt nog under ett svamprus jag bestämde mig för att lägga av. Då slutade jag tvärt med det mesta. Tog efedrin nån gång efter det och något bloss cannabis. Men sen tog det tvärnit. Jag slutade "för egen maskin" och tog tag i mitt välmående..

Skador, inte fysiska men säkerligen psykiska. Det jobbigaste av allt nästan är ju att iaf jag tänkte på droger 24/7 när jag slutade. Varje dag, varje stund; "FAN vad skönt det här hade varit på E" etc.. Att man tror att ecstasy-lycka är en "riktig" lycka. Sen har jag säkert fuckat up mina serotoninsynapser för ett tag bra framöver.


Synd för dig ;P

Mm

Har själv slutat med droger för två dagar sen, jag var väl lite av en "blandmissbrukare" antar jag, hade CB som huvuddrog, rökte i regel minst en gång i veckan, ibland varje dag, ibland mer sällan.. Tog även opioider/opiater med jämna mellanrum, i regel varannan vecka, ibland mer ibland mindre, även diverse centralstimulerande slank ner ibland, någon gång i månaden..
Jag är också ute efter riktig lycka, känns också fel att ta droger på något sätt..

Hur upplever DU den riktiga lyckan i förhållande till tex E som du själv nämnde? Efter hur lång tid slutade du tänka på droger?
Just nu känns det ärligt talat rätt trist inför helger för mig, uppskattar ju inte normala grejor längre (vilket för mig är ett klart tecken på att jag ska sluta, skönt att jag fått den insikten).
Kan väl tänka mig att det dröjer någon månad innan man verkligen börjar uppskatta alla detaljer och småsaker som kommer..

Vad roligt! Starkt jobbat av dig.. Håll ut är mitt bästa tips! Håll ut.. Belöningen kommer.

Kruxet är ju det att vi "knarkare" får direkt belöning och vänjer oss med det. Ta ett piller - ett par tio minuter senare är man så jävla på. I "verkligheten" funkar det ju inte så, man måste lägga ner tid och arbete för att må bra - och vi rastlösa knarkare pallar inte (för vi vet ju inte heller hur det är att må bra så vi vet ju inte om de ens är värt att kämpa för) och tar till drogerna igen istället.

Som du nämner dröjer det innan man lär sig att kunna festa utan droger osv.. Men gissa hur grym man känner sig när man fixar det?

Nu, 3 år efter, har jag börjat uppskatta vackert väder, solnedgångar, fina blommor (låter jävligt gay nu, men jag tar det) etc.. Sånt brydde jag mig inte om alls. Världen var mindre när jag knarkade på något sätt - man brydde sig bara om väldigt få saker - jobb/skola, knark, fest och sen repeat. Man klippte bort livet. Eller jag gjorde då.

Det är lätt att hamna i en flera sidors definition av vad lycka är - men lycka för mig är att trivas med mig själv och den omgivning jag har omkring mig med en hoppfull framtid. Så kan man känna på droger - men för mig kändes det inte äkta. Jag ville ha något annat/något mer.

Jag minns inte exakt hur länge det dröjde innan jag slutade tänka på droger. Men säkert 6 månader. Och det kommer fortfarande tillbaka: "fan vad kul det var/skönt/avslappnande, kommer jag ta någon mer gång" osvosv.. Inte så konstigt kanske..

Sen gillar jag väl utmaningen lite också.. Hur svårt är det att knarka sig genom livet? Inte ett dugg svårt. Vem fan som helst klarar det.

Hur svårt är det att skaffa sig det liv man vill ha? Mycket svårare. Vad tror jag belöningen kommer bli? Sjukt mkt bättre än vad drogerna någonsin kommer kunna erbjuda...

edit: kan tillägga att jag uppskattar mänskliga relationer mer nu också. Även i det blev jag "avskärmad". Visst, det var trevligt att umgås med sina dåvarande knarkvänner, men man kom bara nära varandra när man knarkade - och att komma nära en person på droger i jämförelse inte på droger är enligt mig rätt stor skillnad..