Mephedrone + Methylone = Serotonin syndrom?

Testade Mephedrone för första gången för säkert runt en månad sedan. Låter som det är mer. Höll igång hela natten ända in på småtimmarna och tills det blev morgon. Dagen efter med. De andra som också tog med mig sa att det var dålig kvalité på just det vi hade då, men jag förstod inte vad dem snackade om. Det var absolut inte dåligt, det var långt ifrån. Lyckan var total och jag förstod inte hur jag tidigare tyckt att jag varit glad när allt faktiskt kunde vara 100 gånger bättre. Människorna. Musiken. Allt runtomkring en. Ni som testat vet vad jag talar om. Blev störtkär direkt - hur kan man undgå det? Mephedrone är ren djävla lycka i pulverform och det kommer jag alltid att stå fast vid, det gäller dock då man inte utvecklat en tolerans..

Dagen efter det bröt jag ihop totalt och förstod inte hur i helvete jag skulle kunna vara nöjd med mitt vanliga vardagliga liv igen då jag rent teoretiskt sett skulle kunna glida runt hela dagarna i ett underbart Mephedrone-rus. Det var (utan tvekan) Mephedronet som utlöste mitt mentala breakdown men det är inte något som tidigare varit omöjligt för mig. Något värt att nämna är att jag mått dåligt sedan en lång tid tillbaka och pga. det så skulle jag vilja påstå att jag har ruskigt lätt att bli torsk på det mesta. Låg och rullade runt i sängen, störtlipandes, fick andningssvårigheter och undrade var fan jag var på väg.. Jag kände att jag hade kommit till slutet, till den totala djävla botten. Det hindrade mig inte från att ta igen - tvärtom. Jag längtade, och det sorgliga är att det kanske var det som höll mig uppe. Endast vetskapen om att jag skulle uppleva Meph-ruset igen slog t.o.m. utan tvekan känslan jag hade i magen när jag var 10 år gammal och familjen skulle till Liseberg. Sjukt. Dagarna gick ändå och jag tror att den enda anledningen till att jag inte öppnade ett sparkonto med namnet "Mephedrone" och köpte mer (massor!) redan dagen efter var att jag inte riktigt kunde köpa själv (bor fortfarande hemma så kunde inte heller beställa hem).

Drygt en eller två veckor senare tar jag Mephedrone för andra gången. Det skulle vara bättre kvalité på det vi hade då och det visade sig att det stämde. Har antagligen också att göra med att jag väntade två veckor innan jag påbörjade min andra Meph-session. Ruset var snäppet bättre, det var på en helt annan nivå. Jag älskade det. Jag älskar det.

Vad jag inte visste då var att jag snabbt gjorde ett val: ett kortvarligt euforiskt ögonblick eller ett långvarligt välmående. Alla är inte tvungna att välja mellan det, jag vet att det faktiskt finns folk som kan kontrollera sitt (miss)bruk. Då menar jag inte dem som (precis som jag) gång på gång säger och intalar sig själva: "Jag måste inte, men jag vill!"

Har sysslat med Mephedrone ett tag nu, blev förälskad direkt och tyckte att jag hittat "världens bästa drog". Den var (och är) helt laglig i Sverige och det är ju inget annat än positivt om du vill köpa. Med andra ord är det väldigt lättillgängligt. Det var för bra för att vara sant, och ja, det är det också. Eftersom att Mephedrone är en drog som påverkar Serotoninet i hjärnan så kommer du alltså till en gräns där det tar slut. Tolerans (ordet ger mig kalla kårar och jag hatar det). Lyckokänslan är så gott som borta och du kan dra i dig hysteriska mängder utan resultat. "Bara en till, jag kanske kommer dit igen då.." - Känner du igen dig?

Nu de senaste veckorna har jag dragit Meph var och varannan dag. Blivit alldeles för mycket, toleransen och 500mg som jag kunde klara mig på en kväll gick lätt åt på en timme. Jag behövde varken sova eller äta så Meph var det enda som gick åt. Folk sa åt mig att jag inte borde hålla på med det för mycket, men jag är inte den som lyssnar på sådant. "Varför skulle det hända mig?" Idiotiskt tankesätt. Började mitt Meph-maraton onsdag kväll och sov runt fyra timmar på säkert 80. Mephade nog i 30-40h i sträck, jag ville inte sluta. Jag kan inte påstå att ruset var sådär underbart alls, jag blev inte ens pratglad längre. Om ens glad. Jag började bli trött och tillslut gav de underbara linorna mig ingenting alls. Det är då jag vill testa att köra lite Methylone, något jag inte testat förut och jag bara hört att det var lite som Mephedrone, minus det speediga och pratglada. Var ju i alla fall värt att testa. "Påverkar min Meph-tolerans mitt Methylone-intag?" frågade jag och jag fick ett antal "Nej" till svar. Okej, bara att köra på då tänker jag och drar i mig en bomb. Tog en till. Efter ett tag känner jag en krypande småkonstig känsla som jag inte kände igen sedan tidigare. Armarna och benen började domna av, ungefär som den känslan man känner precis innan en kroppsdel somnar. Stack konstigt i kroppen. Tyckte det var ganska skönt och trodde såklart att det var Methylonet som det konstiga ruset berodde på. Skulle resa mig upp och ramlade nästan då mina ben inte ville bära mig. Skulle hoppa ner från en soffa och benen kändes som spaghetti. När jag gick kändes det som om marken sluttade och jag hade ingen balans alls. Bombade och drog några linor Methylone till, kände nästan ingenting och körde lite Mephedrone igen. Nu hände det grejer. Jag började få muskelryckningar och benen gjorde massa ofrivilliga rörelser som jag inte alls kunde kontrollera. Pulsen var sjukt hög. Efter ett tag började jag svettas - sjukligt mycket. Jag upplevde det som att det var 40 grader i min väns vardagsrum och sprang hela tiden och öppnade dörren ut till balkongen trots att jag visste att det var iskallt ute och att det egentligen inte alls var särskilt varmt innomhus. "Kanske är det här fel, det kanske inte alls skall kännas såhär?" Jag övertygade mig själv att det inte alls var något fel.

Ingen av de andra som blandade Mephedrone och Meyhylone verkade bli som mig, det var det jag fann konstigt. Ville ändå dra en till, kände hur jag började bli nyktrare och jag ville ha påfyllning. Mina vänner avrådde mig men jag brydde mig inte riktigt.. "Ta inte en till, ta den sedan i sådana fall.. I alla fall en mindre" Drog en lina och gick in i duschen. Där inne svartnar det och jag är tvungen att hålla mig mot väggen för att inte ramla ihop. Satte mig ner och funderade. Övertygade mig själv att ruset visst skall kännas så och att jag kanske bara tagit lite för mycket. Min vän som tagit ungefär lika mycket som mig ser inte ut att känna likadant, så det är antagligen något jag inbillar mig.. Inget mer med det, så vi drar fler.. Ví går och lägger oss kl 8-9 på morgonen och vaknar igen runt 11-12. Började dagen med att dra två linor Mephedrone. Kände mig lika konstig som dagen innan men det var inget som störde mig direkt. Började svettas igen (sjukligt) och bestämde mig för att inte ta något mer, utan vänta till kvällen som vi skulle knapra lite E. Efter några timmar började den konstiga känslan försvinna och jag fyllde på med en lina Meph till...

När kvällen kom och vi hade köpt våra knappar så kommer det som en spark i ansiktet: "Vi kan inte E:a idag." Min vän visade mig något som hette "Serotonin syndrom" och jag ville inte ta det på allvar. Alla droger är ju relativt farliga, right? Sedan att effekten skulle försämras eller att jag rentav inte skulle känna någonting på mina knappar var ingenting jag brydde mig om. Jag hade ju ingenting att förlora. Utan att jag hann tänka igenom det så fylldes ögonen direkt med tårar och jag sprang in på toaletten och störtlipade. Jag vet inte varför, jag bara satt och undrade varför i helvete jag grät. Satt där i 20 min, gick ut från toaletten men sprang genast in igen då jag inte kunde hålla tårarna inne och skämdes. Aldrig känt mig så svag och misslyckad i hela mitt liv. Bröt ihop över en sådan skitgrej. Det var pinsamt och jag vägrade låta de andra i lägenheten se att jag faktiskt grät.

Smög ut för att hämta min plånbok med mitt resterande Mephedrone, ville inte bli sedd eftersom att det utan tvekan ligger en del förnedring i att bli påkommen med att dra linor i hemlighet på badkarskanten.. Drog två där och en till ett tag senare. Direkt efter en lina får jag för mig att titta vad "Serotonin syndrom" faktiskt är, och bestämmer mig för att googla lite tafatt. Jag blir skiträdd när jag läser om symtomen. Sak på sak stämde in på mig. Alla konstiga saker, de var inte alls rus - det var "serotoninförgiftning". Det kan ha dödlig utgång. Vet dock inte hur allvarligt det var för mig, men upplevde det som att jag var nära att dö. Var nog mycket psykiskt med, jag nojade antagligen bara. Hur kunde jag vara så dum?

Om Serotonin syndrom:
http://www.algonet.se/~rfhlups/serotoninsyndrom.htm

"Sömnproblem, oro, ångest, kunde inte sitta stilla, kraftig svettning, diarré, senare förstoppning, minskade kraftigt i vikt, muntorrhet, uttorkning, mycket hög puls och högt blodtryck, feberkänsla, kraftiga lättutlösta reflexer i benen, ryckningar, skakningar, "kunde knappt gå ner för en trappa", ljuskänslighet, fobier för att gå ut, kände sig helt förändrad, apatisk, "krossad", "allt var slut för mej", förstummad, kunde inte fatta beslut."

"Serotonin syndrom är en potentiellt livshotande komplikation vid psykofarmakologisk terapi. Syndromet skapas oftast av samtidigt bruk av två eller fler medel som ökar serotoninaktiviteten i hjärnstammen och blir ofta förbisett pga symtomens varierande och ickespecifika natur. Serotonin syndrom karaktäriseras av förändringar i tänkande, beteende och neuromuskulär aktivitet."


Efter jag läst allt blev jag ännu mer rädd - jag som precis drog en till.. Jag hade då hållit igång i 24h sedan första gången jag fick symtomen. Jag borde slutat med en gång, men fick "serotoninförgiftning" att bli till ett rus. Allt sitter i psyket, jag var så övertygad om att det skulle kännas så. Nojade mer och mer och funderade på om jag skulle vara tvungen att ringa ambulansen. Har andningen börjat spöka eller är det jag som inbillar mig? Jag har väl inte feber? Inbillade mig allt möjligt.. Fick något som skulle kunna kallas en panikattack och sprang ut ur lägenheten. Det kändes bra med frisk luft och tror att det gjorde mig gott. Väl där uppe fick jag Atarax av min vän för att lugna ner mig.. Hade hört att man kan sluta andas i sömnen så var för rädd för att sova. Runt 5-6 på morgonen somnade jag. Sov tills 17-tiden dagen efter och var fortfarande konstig i huvudet. Var yr, dock inte på ett "bra" sätt. Nu var det bara jobbigt, var dock mycket bättre.

Så - blanda inte skiten.. Sa åt några bekanta att inte göra det med resultatet att dem sket i vad jag sa och sa till mig att det inte är farligt. Idioter. "Better safe than sorry, eh?"


I efterhand: Jag tänker inte alls sitta och skriva att jag aldrig mer kommer ta till exempel Mephedrone igen. Jag skall däremot vänta i ca två veckor innan jag tar mina knappar och tänker vänta mellan mina Meph-sessions.


Just det, jag behöver ingen som skriver till mig att jag är en idiot som inte kan dosera eller att jag inte bör hålla på med droger.
"Jag vet men jag skiter i det." Jag vet att jag är dum.

Hmm vad fan ska man säga om detta
Jag tycker du borde söka dig till en psykolog men om du måste fortsätta med meph så beställ hem ett gram åt gången bara så hinner hjärnan vila upp sig lite gran mellan rusen iaf.

Det där med psykologen vet jag väl inte. Kanske är en idé..
Det där med ett gram åt gången är däremot smart, jag vet hur svårt det är att ha och inte röra. =D

Jag brukar försöka undvika att moralisera och peka finger men här känner jag mig nästan tvungen.
För fan karl, läs igenom vad du själv skrivit.

Du har precis tagit dig till en nivå som potentiellt kan vara dödlig, för att inte tala om hur mycket gungning och kemisk obalans som du antagligen försatt din hjärna i. Då planerar du att ta hela 14 dagars vila innan du petar i dig några skitiga gatuknappar som inte en käft vet exakt vad de innehåller?
Hur fort tror du att du återhämtar dig?
Hur mycket tror du att du klarar?

Om jag var dig skulle jag ta ett brejk från all onykterhet på MINST 2 MÅNADER, kanske även börja äta 5htp för att hjälpa kroppen på traven och uppsöka någon att prata med. På allvar.
Samt undvika mephedrone för all framtid. Du verkar uppenbarligen ha väldigt svårt att hantera och stå emot den substansen, bästa lösningen då är att hålla sig på replängds avstånd i min bok.

Varför anstränga hjärnan ytterligare?
Du kanske riskerar att göra ditt problem värre än vad det redan är.
Jag har ingen aning om hur lång tid det tar för serotonindepåerna att fyllas på till någon form av "normalnivå", men jag antar att dina var minst sagt utpumpade och frågan är om 2 veckor är tillräckligt för att ändra på det.
Visst, du blir säkert bäng om du väntar 2 veckor innan du petar dina knappar, frågan är väl hur bäng och till vilket pris?

Du har ett liv och en kropp. Finns en viss poäng med att ta hand om den ibland också. Kan i det långa loppet kanske vara värdare att kunna ha riktigt snorkul på E om några år också, framför att inte kunna ha kul öht imorgon.

Jaja, lycka till med allt i alla fall.
Rapporten var bra. 4/5

Ajaj din näsa kommer ta månader att återhämta sig.

Jag vet inte riktigt hur jag skall svara eller hur jag bör svara..
Jag kanske behöver en uppläxning då mamma inte hänger allt för ofta på Flashback, höhö.

Nej men skall jag vara ärlig så tar jag det du skriver på allvar men vet inte hur jag skall göra i dagsläget. Det återstår att se. Tack i alla fall.

Antagligen! En konstig sak som hände både mig och min vän i slutet var att näsan slutade ta upp pulvret bra, att allt åkte direkt bak och ner i halsen när vi snortade. Då vill jag påpeka att vi inte drog in av kung och fosterland utan endast andades in lite lätt. Gick inte ändå. Fruktansvärt hemsk smak vill jag lova. I slutet var det oundvikligt, nästan så att smaken av Mephet fick oss att sluta. Det gick inte att dra "rätt" och jag fick både kväljningar och var nära att spy. Någon som vet hur det kommer sig? Vi funderade på om det kunde ha och göra med att vi slitit ut något, förstört näshår eller något sådant som skall få pulvret att stanna kvar i snoken. Hoppas någon har koll. (:

Snoken kanske var full med torrt mephedrone-snor som var ivägen?

Du måste fylla på med näringsrik mat, och kosttillskott i form av aminosyror om du ska lyckas hålla igång ytterligare ett tag på din nivå.

5-htp i mellandagarna, kanske lite l-tyrosine eller något högvärdigt proteinpulver i ett par extra shakers per dag. Det ger dig lite mer signalsubstanser.

Åtminstone en ren månad är ett måste och sedan måste du dra ner på konsumtionen. Jag har varit i dina spår och kortsiktigt så sabbar inte dronet skallen lika mycket som MDMA men vem vet, du kan lika gärna få parkinsons om två år. Det är det som är grejen med research chemicals.

Bli torsk på någon vanlig CNS om du absolut måste missbruka någonting och spar dronet eller (bk)MDMA till väldigt speciella tillfällen. Fan skaffa dig en hobby, ett radiostyrt flygplan eller vad fan som helst(en flickvän till och med?).

Tyvärr var det inte det som var fallet. Gick tom. bättre när jag inte var "ren" i näsan då det inte åkte direkt ner i halsen. >.<

Var får jag tag på dessa saker du råder mig till att ta? Har googlat en del men man vet ju inte vad det är för saker man får när man beställer hem från internet..

Måste dock säga att det låter dyrt. Fast å andra sidan - kan jag köpa massor med Mephedrone bör jag även kunna sköta om kroppen när jag "förstört" den..