Hur fasen vet sångarna när dom ska sjunga egentligen? =)

Det handlar till stor del, som ellesspe sagt, om "Att känna av när sången ska in" och så krångligt är det inte. Musik har med yttest få, närmast akademiska, undantag en grammatik man lär sig låt för låt / genre för genre, och när det gäller pop/rock är det i regel ingen match ens för tondöva, som sjunger rätt material på rätt plats men då håller takt &/eller tonhöjd fel. Å annan sida finns överraskande många som kan klappa takten utan att hitta 1:an i den, och misslyckas med det senare oavsett vilka ord man ber dem med.

Jämför med att läsa en bok: Efter

ZXü'kh-iN° väcktes ur stasis av autopiloten vid passagen av Oorts moln och aktiverade den högdämpade jonmotorns reversutblås redo för inbromsning redan med Eris en halvtimme babord och morgonkaffet en kvart förut. Kursen, plottad på nästan fri hand ett par månader tidigare lydde raka vägen hem och skeppets bland ombordvarande enda organiska hjärta arbetade nästan själv bort stasiseffekten i egen värme inför återseendet av Saturnus' numer från gruvdrift fredade ringar. Men något måste gå fel. Den alltid lika nitiska navigatorkontrollen upptäckte vid 1:a initialskannsrutin ett olistat objekt i Lagrangepunkt 1 mellan Pluto & Charon och bröt kurs för att enligt protokoll & reglemente undersöka "dat:S304F23-072|kls:anom;reg:0fält:0|mss:2Mg|UPDinPrg". Det var bara att följa med. Morgonkaffe & dokumentation avklarades precis i tid att sänka partikel- & membransköldar till fri sikt vid ankomst, före vilken inbromsningen gick igång störande sakta & säkert. Hyttbelysningen justerades men ZXü'kh-iN° som vid detta lag normalt klättrat iväg till okulära utkiket satt nu kvar framför huvudmonitorn. Kalibreringen gick snart igenom och samlades till optisk vy. ZXü'kh-iN° suckade. På skärmen avbildades i all önskvärd detalj en i tomrummet hängande

ska det till ett redigt undantag för att fortsätta med "Hemglassbil", eller hur? Samma sak med musik. Att "musiken har samma melodi som sången" är därför inte nödvändigt och därför sällan fallet. Musikens grammatik (~ bokens sammanhang) ger melodin något som kan liknas till en passform i vilken melodin ska läggas som pusselbit. Sångaren sjunger efter och improviserar inom denna passform.

Passformen behöver heller varken stämma helt med sångarens minne eller minnas i detalj. Tänk dig att du är på välkänd väg hem. Man kan ha byggt om ganska rejält både grannars hus & det egna utan att du för den skull tappar bort dig.

Zwerchstand, tack för svaret. Men skulle du kunna förklara mer konkret vad du menar med musikens grammatik?

Intressant. Dock så tror jag inte riktigt på såna "gåvor". Jag tror att man kan lära sig vad som helst. Även fast olika personer så klart har olika mycket talang för olika saker.

Eh, va? Så du tror inte på att han har lätt för melodier men påstår sedan att folk från början har olika mycket talang inom olika saker?

Jag tror på att han har lätt för melodier. Men jag tror inte att det krävs en medfödd gåva för att kunna förstå sig på musik. Jag tror att alla kan lära sig, men med olika mycket ansträngning.

För att undvika facktermer fortsätter liknelsen: Grammatiken är en uppsättning tumregler som gör att även personer utan praktiska färdigheter ändå hör exempelvis att
> Mariah Carey tog en falsk ton där
> nationalsången sjöngs seriöst här & fylleskrålades där
> Axl Rose misslyckas som Leporello i Mozarts opera
> Anne Sofie von Otter gör motsvarande magplask i Metallica
> Metallicas orkestersamarbete står exakt lika långt från normal kombo som från äktklassisk ända
> ett slutackord kan gå för jazzigt bara det är vadhelst annat än just tonartens grundackord
> att om man klipper bort sista ackordet från Beethovens Op35 här skulle det låta inte direkt felaktigt men ofullbordat (att jämföras med ex. Chopins "Revolutionära" Cm-etyd Op10:12 som ska sluta såhär)
> att stämningen är blandad i finalen av Carmen då tragedin fullbordas i festens utkant (i musiken medelst jubelkör i dur ställd mot sorgsen mollorkester, d.v.s. 2 tonarter samtidigt (@ 4:32...))
... och så vidare.

Nja, jag vill nog påstå att olika personer har olika förutsättningar, eller grundfärdigheter. Man kan ha lätt för språk, vara siffermänniska, ha lätt för att visualisera och bygga saker med händerna eller vara begåvad med ett kulturellt uttryck genom musik eller någon annan konstform..

Musik brukar jag se lite som ett intelligenstest. Musikteorin är väldigt logisk och följer fasta mönster och harmonier, så de bästa musiker jag känner är faktiskt även de med högst IQ.

jag känner folk som spelar instrument,men inte har någon känsla för timing
tekniken är bra, det är bara den musikaliska logiken som fattas

det är underligt, det är lite som att spela fotboll utan att förstå vilket lag man spelar i,eller vilket mål man ska satsa på..

men det går ju att träna upp..absolut
även om jag inte tror att zlatan behövt träna på den biten inom fotboll!

Det enklaste sättet att lära sig sjunga i takt och rätt ton är enligt mig att lyssna på musik. Desto mer du lyssnar på musik desto mer "hör" du när t.ex. sången ska komma osv.
Sen kan du ju även sjunga i olika tempo till samma melodi. Några som jag tycker är rätt duktiga på att blanda tempoväxlingar (snabb rap-liknande sång till "skönsång") i sina låtar är System of a Down. Bara o lyssna och lära

Det här var en rolig tråd. Taktkänsla och liknande övar man upp. Vissa plockade upp ett instrument och bara kunde det - så var jag. Alla har inte sån tur, men det är bara att öva.