"Fria" spel, aka sandbox. Diskutera fenomenet.

Detta är ett koncept som blir allt mer etablerat.
Morrowind, Oblivion, Fallout 3, Far Cry 2 m.fl., alla utspelar dom sig i en helt fri miljö där spelaren kan gå ifrån en del av kartan till en annan.
Detta ökar frihetskänslan och ger en konsistens i världen. Men enligt mig är det ett helt misslyckat koncept, eftersom man kompromissar mellan innehåll och öppenhet vilket leder till ett halvhjärtat mellanting.

Valve lyckades med Half-Life 2 göra ett spel som kändes fritt och hade ett naturligt flow, men ändå var linjärt. Kulisserna kändes som en tillfällighet, och att spelvärlden inte var särskilt begränsad.
Jag vill även påstå att Call of Duty-spelen och Crysis är likadana.

Det jag vill säga, är alltså inte att en öppen värld är ett krav för att frihets- eller autenticitetkänslan skall infinna sig, oavsett genre. Det är verkligen inte nödvändigt med stora areor. Dessutom leder det till att man lägger resurser på det istället för innehåll, och att innehållet blir mer utspritt över området.
Det ultimata vore ett spel som både är fritt och har mycket innehåll, men i dagsläget är det inte så. Istället får man en i princip tom yta som man kan lalla runt i (om man känner för det).

Åsikter?

Jag får lov att hålla med. Men jag tycker dock att GTA lyckats rätt bra trots allt. Det är en helt fri värld, gör lite vad du vill, men samtidigt finns det en bra bakomliggande story. När som helst, när du tröttnat på att "lalla" omkring så kan du plocka upp ett uppdrag...

Så jag gillar GTA´s kombo av öppen värld men med ganska "styrda" uppdrag...

Carmageddon 2 skulle jag rekommendera, där är saker och ting verkligen fria att leka med... Så mycket story har spelet visserligen inte men det klarar sig fint utan!

OT raderat!
/Mod

Jag håller inte med om att konceptet är misslyckat, det handlar ju bara om vilket sorts spel man föredrar. Antingen känner man för att spela ett stort spel med massor av småsaker att göra, eller så känner man för att spela ett linjärt spel. Och visst, man kan ju hävda att vissa utvecklare har misslyckats i sina spel om de är för stora och har för lite mainstory, men det får man väl diskutera spel för spel.

Jag håller däremot med om att det ultimata vore ett stort spel med riktigt bra story men tyvärr verkar det inte finnas ännu.

Som sagt var det min personliga åsikt, givetvis varierar det ifrån person till person. Jag kan också uppskatta denna typ av spel, men jag anser att frihet inte har någon betydelse om det inte finns möjligheter för spelaren att påverka. Dessa spels styrka är rörelsefriheten, men det är även den som skapar deras brister.

Ett stort spel med massor av småsaker att göra...
I princip leder det till ett ganska meningslöst och repetitivt spelande som lika gärna skulle kunna vara mer linjärt, eller åtminstone ha en mindre värld. Vad vinner man på att världen är stor?

Det är när spelaren interagerar med och påverkar miljön som spelandet är engagerande. Eldstrider, erövring, val och konsekvenser, eller vanlig hederlig dialog. Inte 40 hektar terräng.

Eller om vi säger så här: Det är innehållet i miljön som påverkar spelandet, miljön i sig är inget annat än kulisser. Och man behöver inte kunna vandra runt mellan kulisserna för att ta del av innehållet. Det enda man får då är en frihetskänsla, men man kanske inte bör bygga ett helt spel på frihetskänslan.