Upptäcksresa i Skogen. (Svamp, lång)

Skogen.

Ni får ursäkta väggen av text, jag har gjort så mycket stycken som jag orkat och försökt göra det lättläsligt.

Tidigare erfarenheter: svamp, lsd, cannabis, kodein, tramadol, 5-meo-dipt, lustgas, osv. Inget överdrivet tungt, håller mig till psykadelika.

Jag hade köpt två growboxar med cubensis, hunnit odla två omgångar, och sedan torka alltsammans. Detta skulle bli vår måltid. Jag och fem stycken av mina nära vänner bestämde oss för att under en Fredag så skulle vi trippa. Allihopa struntade i att äta alldeles för mycket mat den Fredagen.

(14:00) Vi samlades hemma hos mig för att diskutera set och settings, och kom fram till att det hade varit väldigt ”annorlunda” att ha en plats utomhus som utgångspunkt. Tältet packades ner, vattenpipan, svampen, citronsyra och massor av annat vi kunde komma på. Sedan gav vi oss ut och tog oss till ett lämpligt ställe, en liten glänta i skogen där solskenet lös ner alldeles perfekt.

(15:15) Tältet var uppsatt, såväl som vattenpipa och bandare. Medans mina fem vänner som vi kan kalla Pär, Karl, Tim, Simme och Alex satte sig bekvämt inne i tältet. Det var bara Karl som inte hade ätit något psykadelika innan, så medans de andra försökte förklara denna utomjordiska upplevelse fixade jag svampen. Ingen idé att köra om man inte kör rejält tänkte jag, vi hade med oss omkring 52g torkat. Jag vägde upp cirka 3g torkat till var och en med citronsyra och ett par deciliter vatten.

(15:30) När allt var färdig fixat så bjöd jag folket på en drink, svamp a’la special. Detta sveptes av samtliga, och smaken var som baken. Svampen var inte allt för stark i smaken då den var torkad, men citronsyran var redigt sur. Sedan kom väntan, det jobbigaste med psykadelika tycker jag, upcommingen. För att slappna av tändes en vattenpipa, vi alla satte oss inne i tältet och rökte.

(16:00) Nu började det hända lite grejjer, på tom mage fylld av svamp så kan det gå fort. Simme var den förste att märka något, han blev iskall. Precis som om han hade varit ett dött lik. Det var då alla började nojja. Vi alla visste att vi hade fått i oss samma mängd av samma grejjer, så vi försökte få Simme att må bättre. Vi hjälpte han upp och tog han ut ur tältet och lät han gå lite, sträcka på benen. Det tog inte länge förrän hans kyla gick över i kokhet värme, det såg vi väl som bättre men han såg inte ut att må bra.

(16:15) Inann resten av oss blev för skeva så bestämde sig Simme för att kanske gå hem och ta det lungt, han trodde han skulle kräkas. Vi lät han inte gå själv så han tog Pär med sig. Mestadels av detta skedde i en konstig tystnad, ingen mådde speciellt bra efter att ha sett Simme snea ur. Dock så ville resten stanna och vi tänkte att han klarar sig nog, lika snabbt som han hade börjat må illa glömde jag han. Jag började själv vid det här laget känna av trippen och det var nu det äntligen skulle börja.

(16:45) För att göra sig mer bekväma hade Tim och Karl valt att lägga sig ner i tältet, medans jag och Alex satte upp och samtalade. Alex undrade vad som skulle hända, han var inte alltför van med psykadelika, han hade endast ätit lsd en gång innan så. Han undrade lite om varför Simme tog det så hårt och vad som var grejjen. Jag förklarade att svamp kan slå väldigt olika på olika människor och beroende på förutsättningar. Härifrån försvann all tidsuppfattning whatsoever. Vi hade ingen klocka med oss direkt, och alla mobiler var avstängda.

(xx:xx) Min syn fick en konstig klarhet, en klarhet jag inte märkt innan. Jag gick ut ur tältet och ställde mig bredvid ett träd. Det tycktes för ett tag som om jag kunde zooma in och ut precis som jag ville med mina ögon på trädet, nyfiken som jag är testade jag att zooma så långt jag kunde. Trädet blev bark som blev fåror i barken som blev små ändlösa hål som i sin tur skapade något mönster. Då visste jag inte alls vad det var för något, men nu vet jag att jag stog och kollade på fraktaler. Helt inne i min egen lilla världsuppfattning stod jag där för en tid jag inte kan nämna.

(xx:xx) Helt plötsligt hör jag ljud från tältet. Jag rör mig närmare och ser Karl ligga och klappa Tim på huvudet, medans Tim diggar musiken. Så klart så har vi på Shpongle, kan inte minnas vilken låt men ni förstår. Jag kom på mig att jag kom till tältet av en orsak... ljud var det ja. Alex sitter frenetiskt och gapar om hjälp. Jag försöker få reda på vad som är fel, det tar mig ett tag att formulera detta. Alex börjar prata en massa om sitt rus och hur alien det känns. Jag förklarar lugnt att det är detta som är tanken med svamp, en resa, en tripp. Att undersöka ditt psyke. Han var rädd att det skulle fortsätta sådär i hans huvud. Jag sade till honom att det bara är en drog, att när du vaknar imorgon är allting över och förhoppningsvis har du några härliga minnen av detta, så försök att ha det roligt. Stämningen lättar och helt plötsligt verkar alla gladare, som om någonting hade hänt, jag kom på i efterhand att det var antagligen illamåendet och upcommingen som hade gått över.

(xx:xx) Jag ger mig ut för att undersöka skogen en än gång. Än så länge är alla andra kvar i tältet. Jag sätter mig på gräset under ett träd och stirrar rakt upp. Trädens grenar förgrenas över mig helt och hållet, platsen jag hade slagit mig ner vid var perfekt. Efter att ha tittat upp ett tag kunde jag inte avgöra avstånd till löven eller grenar. Allting blev som en två dimensionell bild av en kropp där grenarna är ådror och löven är celler. Att se allting pumpa och pumpa var överväldigande, jag lade mig ner. Under en period iakttog jag detta underverk av liv, det var som om jag kunde se allting leva i nuet, inte bara ett kallt tråkigt träd, utan ett växande levande träd.

(xx:xx) Alex, Tim och Karl lutar sig över mig och undrar vad jag sysslar med, jag försöker formulera vad jag ser men är för handikappad att göra så. Jag säger till dem att vi borde vara ute ett tag, det är rätt häftigt. Så de hämtar ut vattenpipan ett par sittunderlag och bandaren. Vi började prata om hur det hade varit att leva endast i skogen att livnära sig på svamp och annat. Allihopa började garva frenetiskt, något som inte tycktes ta slut på länge. Mitt i skrattet frågar Karl, skall vi äta mer? Denna fråga förstummar oss, vågar vi göra något sånt var min tanke. Jag tar ett par bloss ur vattenpipan, och tänker på ingenting alls. Jag måste sett efterbliven ut.

(xx:xx) Det verkade som om de andra ville vänta iallafall ett tag till. Jag bad Tim byta musik på Ipoden som var kopplad till bandaren. Han hade ingen chans att manövrera en sådan maskin. Alex tog den ifrån han och började pilla, det gick inte heller. Ipoden kom till mig, jag kollade på den. Den hade ett gummiskydd runt sig, det var en stor Ipod, att ta i gummit kändes minst sagt konstigt den började smälta ihop med mina fingrar. Skärmen var onaturligt upplyst, jag drog mitt finger över skärmen och det var som om den flöt. Jag försökte zooma in på skärmen, det blev pixlar av det, och sedan så klart fraktaler. Vi lät musiken vara.

(xx:xx) Jag började prata om samhället, och så började en diskussion om vad man borde få göra och inte göra. Om samhällets lagar skulle begränsa en eremit, och massa annat konstigt prat. Efter att pipan hade slocknat så började vi utforska skogen. Vi gick runt för att se oss om. Jag såg en stig gå in mot tjockare skog, jag började gå ditåt. Efter ett tag blev det allt mörkare och mörkare, jag började med ens blir rädd. Stigen såg precis ut som tagen ur en skräck film, detta bådade illa så jag skyndade mig tillbaka. Medans resten var runt och letade och tittade satte jag mig ner. Runt mig bröt världen samman, allting förvrängdes och klarande i vågor, fraktaler uppenbarade sig, saker kändes fuktigt.
Jag började fundera på att lilla jag känner så mycket här på denna lilla plats, vad liten och obetydlig jag är. Vad skulle hända om man proppade hela huvudet fullt av massor med svamp blev en tanke, kanske skulle man få kontakt någonstans. Kanske skulle man övergå till ett annat plan av existens? (i efterhand så tror jag nog mer att man skulle dö, dels av kramper, spyningar, eller kanske rentav för att man glömde andas) Jag stängde ögonen för att stänga av synen och känna inåt. Det var som om bilder skapades bak i huvudet, delades, varsin halva flög runt huvudet och nådde ögonen, jag kunde se bilder trots att ögonen var stängda, märkligt.

(Nu i efterhand fick jag reda på att Simme och Pär hade gått hem till Pär och kollat på Spiderman 2, den är 2 timmar lång och jag vet att det tar ungefär 30minuter till Pär. Så under tidigare händelser hade ungefär 3 timmar passerat.)

Karl, Tim, Alex och jag samlades runt vattenpipan. Solen lös ner på oss mellan träden, det var magiskt... ett heligt tillfälle nästan. Nu frågade jag ifall vi ville äta mer svamp, det ville vi. Fram med burken, bort med skallen. Denna gång brydde vi oss inte om att använda min våg för att mäta hur mycket vi skulle äta, vi delade upp resten i 4 lika stora högar och började äta dem som smågodis. Det gick oerhört långsamt att äta, man satte verkligen och tuggade ner de torkade sega svamparna ordentligt. Precis då när vi börjat äta kommer det någon från stigen. Rädslan går inte att beskriva, den måste upplevas.
Det var som om hjärtat stannade när vi hörde någon hojta till något i stil med: Vad gör ni HÄR?!... nu är det kört tänkte jag. Hjärtat började slå igen när jag såg att det var Simme och Pär som hade återvänt. Klockan var nu ungefär åtta. Dom slog sig ner och var varmt välkommnade till våran lilla skogsgathering. Vi fortsatte äta och vi delade med oss till Pär, Simme hade fått nog för den gången.

(Vi hade nu ätit upp 52g torkad cubensis med citronsyra för att öka effekten på 6 pers. Det är uppemot 8-9g var, samt att Simme inte åt den sista gången.)

(20:10)Vi satte där ett tag medans vi rökte pipa och skrattade åt saker jag inte minns. Vi kom på att det kanske skulle bli lite kallt till kvällen och började leta oss hem. Vi packade ihopp tältet innan vi blev för handikappade. Stället vi lämnade efter oss såg nästan ut som ett litet mini Arvika besök, det lade chipspåsar, godis, dricka, folie, mat och lite all möjlig skit runt platsen vi hade varit på. Vi började röra oss hem till mig för att dumpa all packning. Det kändes verkligen skumt att gå, tanken på att gå till ett mål så medvetet var med ens konstigt. Jag kollade på de andra när vi gick allihopa såg både trötta och glada ut. På vägen kom vi med massor av packning på en Fredagskväll, någon som rastade hunden runt 65+ kollade verkligen konstigt på oss, jag blev rädd... det visade sig att vi var tvungna att gå samma väg som han ett tag. Det blev en dyster stämning.

(20:40) Vi nådde mitt hem, dumpade packningen, och rörde oss hemåt Pär som hade bjudit in oss. På vägen mot Pär bestämde sig Karl för att han ville gå hem, så han lämnade sällskapet. Simme sade en väldigt konstig sak, att det inte hade funnits en enda människa utomhus förutom han som rastade hunden. Jag lade märke till detta och började kolla efter människor. Ingenting var precis vad jag hittade, inga bilar som körde runt på vägarna, inga människor som går runt utomhus, inte ens när jag kollade in genom folks fönster var det någon där. Det började bli skrämmande, jag bad om att vi ökade takten så att vi kunde komma fram nån gång. Det var som om vi hade blivit förflyttade till ett tredje världens land, ungefär som om alla hade dött eller något i den stilen. Jag kände hur svampen vi åt tidigare började slå, innan tyckte jag att jag var vilse, kanske en nivå 4 av 5 tidigare. Saker och ting transformerades, bytte färg, andades, känseln fungerade knappt och ljuden var väldigt ”oroväckande”.

(21:15+) Vi var hemma hos Pär, jag lyckades sätta mig när i hans hörnsoffa, det var riktigt härligt att få sitta ner. Jag började känna mig som en svamp, alldeles så där mjuk, köttig, och vattnig. När jag kramade mig själv och stängde ögonen (något som rekommenderas att testa vid svampande) så flöt massa blod upp i huvudet och det kändes som när man ser en atombomb gå av, ett stort svampmoln i huvudet. Allihopa satte och levde i sin egen lilla värld, totalt distanserade från varandra. Pär hade en målning eller ett foto av Karl Marx på väggen, det kändes som han såg igenom mig, det blev en kuslig känsla. Jag försökte kolla bort men hans ansikte var där. Jag bytte plats så att jag slapp se han. Jag började se mig om i Pärs rum, han är en sådan person som sparar på allt. I hans bokhylla hade han allt ifrån Buddha till kaktusar där. Jag kom på mig själv med att sitta och stirra på hans väggar. De såg extremt flytande ut, precis som om de var gjorda av målarfärg och inte betong. Jag väntade på att de skulle falla isär, men det hände inte. Vidare var väggen väldigt kul att se på, massvis med fraktaler och annat uppenbarade sig och försvann.

(xx:xx) Efter att ha suttit där ett bra tag tog jag mig in till hans dator, och med hjälp av Simme satte vi igång winamp med visualizations. Det var nog bland de mest hightech sakerna jag sett, visst att jag inte kunde förstå mig på en Ipod och hur den fungerade, men det här... ojoj. Länge satte vi och kollade på dessa mönster till Psytrance och ambient musik, väldigt givande på något sätt. Efter att vi bytt musik som vi var där för gick vi tillbaka till rummet där alla satte. Rummet hade inga gränser, det mesta flötsamman och bröts upp, fram och tillbaka. Såhär satte vi antagligen i flera timmar och undersökta olika saker som Pär hade i sitt rum.

(xx:xx) Nu när vi började komma tillbaka till en nivå där vi kunde samtala och föra diskussioner så började vi prata om samhället och begränsningar. Om vad man borde få göra och inte. Ifall det borde vara lagligt att bruka droger i rekreationellt syfte eller inte. Fram och tillbaka med massa olika samtalsämnen, kändes väldigt filosofiskt. Vi började prata om hur små vi var på Jorden och vad lite som egentligen spelar roll, naturen och rymden. Klockan började antagligen närma sig 00:00. Vi satt nästan hela kvällen och pratade och flummade, garvade till och från till alla möjliga grejjer. Med ens började jag bli hungrig. Det ända jag hade ätit på hela dagen var svamp och ett par godisar. Efter ett tag så började vi röra oss hemåt, allesammans. Vi lämnade Pär ensam, och begav oss därifrån. Tim gick hemåt direkt. Jag, Simme och Alex gick hem till mig där vi gjorde ett par mackor och satte oss ner för att ta det lungt. Det hade varit en lång dag, vi satte utmattade i min soffa och var allmänt apatiska. Pratade lite om att det var en lyckad dag.

(02:00+) Sedan drog sig Alex och Simme hem, jag var trött i kroppen, men kunde absolut inte sova. Jag satte på musik, tror det var Shpongle, lite klassisk musik och lite annan ambient jag inte kommer ihåg. Drog på mig hörlurarna och lade mig ner i sängen. Min syn var fortfarande helt skev, hela mitt rum snurrade och sängen var väldigt konstig att ligga i. Jag tror att jag lyssnade på musik i ett par timmar innan jag faktiskt somnade.
Dagen efter vaknade jag sent, riktigt sent. Klockan var bortåt 15:00 på dagen. Det hade varit en grym gårdag, nu var det dags att återhämta sig.

Vad har jag fått ut av det här? Nå jag har åtmnistonne fått perspektiv på mitt liv, det var en väldig upplevelse som aldrig kommer att glömmas. Jag har mer aktning för droger i helhet, och dosering för den mening. Bara sättet man tänker på sig själv är helt annorlunda nu, det känns som man har växt litet i själen så att säga. Detta är någonting jag iallafall rekommenderar att testa nån gång i livet, det kan bli hur bra som helst och hur dåligt som helst. Det blir vad man gör det till. Insikten man får är enorm, men det gäller att vara aktsam, man kan komma att må riktigt dåligt ifall man börjar tänka i fel banor.

Låter som ni hade det trevligt. Jag har aldrig trippat med polare utan föredrar mitt eget sällskap.

Kanske för att konversationsnivån med dem ligger på chimpansnivå.

fan blev sjukt sugen på svamp nu, men få vänta te nästa helg

fan vad gött 4/5

Bra rapport! Haha, kan verkligen tänka mig hur paniken sprider sig när dina två polare kom tillbaka och ni inte visste att det var dom
5/5!

bra beskrivt 4/5, får mig att längta till nästa tripp.

En av dom roligaste trippar jag vart med om! 5/5

Svamp är grejen! 5/5