Min brors lärare.. hjälp tack.

Håller med dig, men även att utantillskunskap är fullkomligt onödigt utan kunskaperna varför saker och ting förhåller sig som de gör. Att synsättet har ändrats från att man ska kunna rabbla multiplikationstabellen utan någon som helst förståelse till att behöva miniräknare för att kunna räkna räkna 6*8 är som att byta pest mot kolera. Oftast kommer väl utantillkunskap av övning utan, i det här fallet, miniräknare... ungefär som att min mor fick lära sig periodiska systemet utantill, medan jag, som läst sextio veckor på universitet, inte ens behövde lära mig placeringen ett enda ämne. Ändå kan jag nog ohyggligt mycket mer om systemet än min mor kunde vid samma ålder.

Säger inte denna regel bara att man skall kunna talen där svaren är under 20? i multiplikation är detta relativt lågt.


För övrigt så har jag och två andra på högskolan gjort ett multiplikationsprogram i spelform på datorn. Detta är ev. lite för avancerat för din bror för tillfället men om du vill testa spelet så kan du skickat iväg ett pm till mig. Ska prata med mina kompisar i skolan men tror inte det skulle vara något problem att du skulle få använda det om du vill.

Ja, det bästa är förstås en kombination. Man bör veta varför det periodiska systemet ser ut som det gör men det hjälper faktiskt också att ha ett hum om vilka ämnen som ligger var. Jag hamnar ofta i diskussioner med äldre personer som besitter mycket kunskap och det fungerar inte att ursäkta sig med "ja vänta, låt mig titta lite i en bok innan jag svarar".

Jag känner igen den där skiten. Man tvingades till att memorera upp till 12x12 på min skola. Det bästa sättet att motivera eleverna var förnedring så på min skola fanns det en stege med 12 pinnar på. Om man behärskade en viss tabell blev man uppflyttad på stegen. Även om jag aldrig kom högre än steg 7 så har jag ändå civiling examen och runt 100hp högskolematte i bagaget. Jag kan fortfarande inte tabellen utantill utan använder olika mindtrix för att snabbt fixa ett svar.

Jag har alltid haft svårt för att lära mig saker utantill, och hade därför svårt att lära mig multiplikationstabellen. Kommer ihåg att det var ett jävla tjat från lärararna på mellanstadiet. Jag tycker det är synd att matematik lärs ut så som det gjordes till mig. Jag var totalt ointresserad av att sitta hemma och rabbla siffror, och när vi hade matteprov i skolan så var det en A4 med olika multiplikationer som skulle räknas ut. Det var inte särskilt förvånande att jag tyckte att matte var tråkigt under mellanstadiet.

Sen under högstadiet och gymnasiet där pressen om att kunna multiplicera tal blixtsnabbt i huvudet släppte och man fick börja med det som matematik egentligen handlar om så lossnade det. Under tiden som man sysslade med riktiga uppgifter så satt man ju och multiplicerade i sin egna takt och till sist fastnade mycket. Men jag kan också avslöja att jag inte ens idag kan hela multiplikationstabellen utantill, men jag kan genom en rad knep snabbt komma fram till rätt svar.

Jag tycker att det är på tok för mycket press på att barn ska lära sig utantill, det kommer med tiden, och risken är att de tappar intresset för matematik eftersom dom tror att det bara handlar om att rabla siffror.

Då är vi två

Jag kan inte den. Det beror väl på till vilket n man menar att man ska kunna beräkna n*i där i=1,2,3...,n. Men jag kan väldigt få värden, jag kan till exempel att 5*7 = 35 utantill, medan 6*7 kan jag inte, då tänker jag (5 + 1)*7 = 5*7 + 7 och 5*7 kan jag är 35 och 35+7 = 42.

Det går ju, men jag kan inte att 9*9 = 81 utantill, men, jag tänker 9*(10 - 1) = 90 - 9 = 81 så går det och många fler exempel. Det går inte blixtsnabbt, men det går inom rimlig tid, dvs max någon sekund

Jag minns själv på lågstadiet när jag satt och gjorde multiplikationstest. Jag räknade ut allt i huvudet, tog mig över 20 min, och det skulle ta max 12, hest 8. Fick speciallärare och hela köret. Till slut lärde jag mig räkna snabbare i huvudet, och blev "godkänd" (fast fortfarande långsammare än de andra barnen). En av få saker jag kommer ihåg riktigt tydligt från barndomen. Kom ihåg att jag kände mig missförstådd och irriterad över att de tyckte att jag skulle memorera tabellen, minns att jag tyckte det var helt fel (eller så kanske den känslan kom senare, vet inte säkert).

Idag har jag stor nytta av att kunna multiplikationstabellen utantill. Snabbar up beräkningar.

Lite knepig fråga enentligen. rent intuitivt verkar det vettigare att lära sig räkna innan man ger sig på multiplikationstabellen, men taellen måste ju läras in nån gång inder grundskolan. Minns att min lärare tyckte det var ok att jag räknade i huvudet, man att jag ändå måste uppnå målen, så att säga.

Oj, en hel del svar. Måste tacka alla som har försökt hjälpa till, samt be om ursäkt för det där felaktiga plus tecknet, men det blev för mycket ++++ .

Så han måste alltså kunna räkna i huvudet på heltal under 20. Då har jag fått svaret på frågan och kan acceptera att han inte får ha kladdpapper under prov. Kan dock tillägga att han inte får använda sig alls av uträkningen, varken när han tränar eller skriver tester. En annan förälder har klagat till rektorn angående lärarens beteende och rektorns svar blev att det inte finns några andra lärare tillgängliga.

-----------------------------

Är dessa tal för osakliga? Känner endå att jag på något litet sätt måste dumförklara läraren likt hon gör med de barn som har svårt. (Inte bara min bror som har svårt, tydligen någon tjej också). Dessa tal är tänkta att utspela sig på ett samtal med rektorn tillsammans med läraren.

- Tal angående uträkningen
Läraren här säger att min bror inte får använda sig utav uträkningen som han själv förstår, hur ska han då kunna skriva rätt svar och i sinom tid lära sig det rätta svaret utantill? Det är ganska uppenbart att lärarens metoder inte fungerar efter 2 års försök? Han har gjort sina läxor, men KAN inte lära sig genom ytlig inlärning. Det är ju som att säga till ett barn med ett ben att han inte får hoppa fram, bara gå.

- Tal angående läraren
Läraren ni har anställt har säkert goda meriter och besitter säkerligen massor med erfarenhet och ett högt allmänt vetande. Men vad fan spelar det för roll om en lärare kan allt i hela världen, men inte kan hantera varken barn eller läran om att lära ut? Gå ner till Ica och fråga en trevlig kassörska om jobbet, hon kanske inte är lika smart eller lika välutbildad, men hon kan säkerligen lära ut det lilla hon besitter. Och enligt mig är lite bättre än ingenting, eller vad tycker ni?

Fan, jag har gjort evolute besviken på mina matematiska kunskaper (eller brist på snarare).
Alla tal behöver man ju självklart inte räkna hela tiden. Lägre tal är hur lätta som helst att man bara behöver titta på det för att se svaret. Sedan är det en hel del av talen man faktiskt lärde sig i skolan. Dessa kompletteras av andra som man lärt sig senare i livet, t.ex. åttans tabell som lätt lärdes ungefär vid den tiden så alla pratade om nintendo 16-bitars, sony 32-bitars och så vidare. Så det är ju inte alla tal man behöver räkna ut. Sedan är det ju lätt att ta närmaste talet man kan, och sedan räkna från det genom att bara dra av 7 eller något sånt.

Resultatet blir ju samma, oavsett sättet man utnyttjar. Stavning är ju faktiskt annorlunda då det inte alltid går att resonera sig fram till rätt svar, samt att stavningsprogram inte alltid funkar så bra. Men självklart är det inte onödigt. I efterhand tycker jag ju att det hade varit bäst att lära sig det.

Jag tycker att det låter som ett kanonbra tal.. Go for it! visa den häxan!

Hur kan man undvika att lära sig detta? Ok, om man slutar skolan efter nian, men ni andra? Hur klarade ni er på gymnasiet?