Känslan du just beskrev liknade kusligt mycket en känsla som jag kommer i kontakt med då och då, fast utan "hjälp" av droger... Jag har länge försökt beskriva den där känslan samt försökt skriva ner den men har alltid funnit det hopplöst då jag inser att man måste "känna" den för att kunna förstå den.
Första gången jag kom i kontakt med den var det värsta jag någonsin hade varit med om, kommer inte riktigt ihåg när det var eller hur jag fick den men kan försöka beskriva ett scenario om hur jag brukar få det.
Det är t.ex när man är i ett väldigt "filosofiskt" stadie, t.ex när man läser om universum, stjärnor, svarta hål, galaxer och andra möjliga dimensioner. Man försöker fördjupa sig i tankarna och förstå hur allt kommit till, varför allt har kommit till, varför finns vi, varför finns jag, vad gör jag här. Man kan när man tittar på de här frågorna säga, "ja universum finns pga big bang, och du är den du är pga evolution osv osv", men tankarna går så jävla mycket djupare än så.
Det är där känslan börjar infinna sig och när den väl börjat komma så är det näst intill omöjligt att få bort den, sinnet och tankarna lämnar långsamt kroppen och man börjar känna en känsla av hopplöshet, man är helt borta i tankarna och frågorna repeteras hela tiden i huvudet samtidigt då man känner sig så deprimerad och har känslan av att livet är en illusion, inget man gör har några konsekvenser, ifall något händer mig nu så bryr jag mig inte något alls, allt är bara så jävla värdelöst, man är helt tom inombords.
Som sagt, första gången jag kände av det här var det värsta jag någonsin varit med om, jag gick direkt till morsan och försökte beskriva hur jag kände, för även långt efter att det värsta gått över så kände man den där känslan av hopplöshet och att man var riktigt rädd av någon anledning, det kändes som att ingen nära mig betydde något för mig, de var bara som vilka andra som helst, jag visste vilka de var, men ingick bara i min illusion.
Nu för tiden då jag får dessa känslor (får de mycket mer sällan nu) så vet man ungefär hur hela scenariot kommer att utspela sig, man känner fortfarande av hopplösheten etc, men man försöker ta vara lite grann av tomheten man känner, för den kan faktiskt vara riktigt behaglig när man väl vant sig, man har lärt sig hur man ska tänka för att försöka trycka ut de mindre behagliga känslorna, man får ett helt nytt perspektiv på olika saker när man är i det här stadiet, allt blir mer klartänkt.
Har försökt vid vissa tillfällen att framkalla den här känslan medvetet, men har insett att det är väldigt svårt, det händer oftast helt utan förvarning, man känner bara av att det kommer sen är man borta.
Hoppas jag inte svamlade allt för mycket i min text och att ni åtminstone förstod en aning av vad jag försökte beskriva.
Mycket givande och intressant tripprapport. Älskar personligen spekulationer om vad droger (speciellt hallicugena) egentligen gör för inverkan och påverkan. Det går givetvis att se allt från ett vetenskapligt perspektiv, men efter att ha testat LSD tycker jag det nästan är löjligt att exkludera något spirituellt och övermänskligt in i bilden. Det känns som man är närmare något, även fast man inte är där under en tripp. Möjligen är salvia något som tar en ännu närmare, att man kanske kommer dit som man är så nära på LSD. Sedan om det är bra eller dåligt kan jag ju personligen inte veta, men efter läst detta så gjorde det mig absolut sugen att testa (oavsett ångest etc).
Så 5/5, den bästa rapporten jag läst än så länge. Har haft diskussioner om drogen innan med folk som testat. Men dem har bara givit flummiga och tråkiga svar som "It is fucked up" etc. Förhoppningsvis kan jag komma närmare det som vart så nära när jag än så länge har trippat. Sedan hur det kommer påverka mig återstår att se.
5/5 brödrostar får du!
Mkt välskriven rapport, kort men bra.
Känner igen mig i dina känslor.
Vill du fortsätta med hallucinogener så har jag ett tips;
När du känner den där ångesten, när du fattar hur allt hänger ihop, chilla.
Du kan fortfarande njuta lika mkt av livet, det gäller bara att du accepterar sanningen.
Se livet som en lek det är precis vad det är. Utbyten i stor skala som är en lek mellan individer. kort sagt.
Holy Shit. Bra rapport, Jag som har beställt 5 gram salvia 10X
vet ifan om ja kommer våga röka upp allt :/
Salvia verkar vara väldigt kraftfullt. Man kanske inte ska underskatta 10X om du själv bara rökte 5X ?
Dos: Osäkert, ett par nypor, jag provade mig gradvis fram för att hitta en dos som skulle resultera i en intensiv upplevelse.
Ålder: 18+
Tid: 10-20 minuter
Bakgrund
Jag och min vän Doktor Groda hade under en längre tid flitigt läst på om Profetsalvia i egenskap av nyckel till det undermedvetna både i arkaiska kulturer samt vår samtida västerländska kultur. Salvorin A verkade minst sagt vara ett ämne värt att utforska. Efter många om och men bestämde vi oss för att beställa hem ett paket salvia som lanserades som en produkt för nybörjare innehållande Salvialöv och 5x-extrakt. När vi väl fått hem vårt paket så rökte vi ett par dagar senare med gott resultat. Hela upplevelsen var mycket behaglig, ett kontrollerat kaos uppenbarade sig framför mina ögon och jag njöt utav det även om det var väldigt märkligt och upplevelsen i sig saknade någon egentlig röd tråd. Jag hade dock inte tänkt gå in närmre på min första Salviaupplevelse, utan min andra. Texten nedan kan tyckas väldigt abstrakt och osammanhängande, men den skrevs bara någon timme efter att jag genomfört min Salviaresa, då känslorna fortfarande var extremt starka och jag ännu kände en extrem ångest inför det inträffade. Den beskriver i första hand de emotionella effekterna av trippen, inte de visuella, men jag har beslutat att för er skull också inkludera dem i början.
För er som har erfarenheter av Salvia så vet ni att en intensiv tripp så småningom kommer att blekna bort i ert minne, snart kommer ni relatera till den som en stark och obehaglig dröm och just av den anledningen så kan den visuella beskrivningen av trippen vara medioker. Hur som helst, vad som egentligen, rent visuellt skedde under denna tripp var följande:
Den visuella aspekten av Salvia
Jag inhalerar i flera omgångar Salviaröken, håller andan ett bra tag och till slut så blir min blick grumlig. Nu känner jag att något kommer att hända. Jag blir totalt upprymd och brister ut i gapskratt när jag märker att min vän och min forna omgivning inte längre finns kvar utan att jag befinner mig i något som kan liknas vid ett vakuum alternativt kosmos. Här färdas jag i en omloppsbana som formar det grekiska alfabetets sista bokstav omega. Jag flyger genom detta tomrum och snart ser jag även stjärnor samt planeter. Jag färdas vidare, och tillslut möter jag en grön, naken livsform som rör sig fritt i vakuumet, detta är en gud, det är jag helt övertygad om. Guden visar mig ett antal saker och ger så småningom svaret på tillvarons alla mysterier genom att endast utföra några handrörelser. Jag utbrister hysteriskt ”jag förstår” varpå jag drabbas av en extrem ångest. Vad som hände efter detta vet jag inte, jag har inget som helst minne kvar av vad denne gud egentligen berättade för mig, men jag blev extremt rädd och texten nedan är resultatet av denna ångest vilken jag knappt kan relatera till längre. Så småningom så kom verkligheten hackandes tillbaks och jag ångrade ur djupet av universum vad jag precis gjort. Jag skrek hysteriskt till min vän att han inte hade en aning om vad Salvia Divinorum var och att han skulle hålla sig borta.
Den emotionella aspekten av Salvia
Jag kastas in i kaos, alpha – omega. Allt har en början, allt har ett slut. Du är obetydlig, jag är obetydlig. Varför? Vi är alla del utav något större, men varför och hur? Svaret på denna fråga är inte menad för dig, inte heller mig. Salvia Divinorum kan ge dig svaret, Salvia kommer att ge dig svaret. Men svaret förmedlar ingen bekväm sanning. Jag har smakat på denna förbjudna frukt, jag har upplevt ändalyktens alla attribut och aspekter.
Men jag har tilldelats en ny chans. Skulle jag verkligen att kunna leva med insikten om hur saker egentligen förehåller sig? Nej, jag var ännu inte redo för det även om mitt undermedvetna nu vet. Salviagudomen har skänkt mig en ny chans, jag har skonats från sanningen. Jag minns hur mitt hjärta och mitt ego dog när jag tilldelades gnosis om alltets ursprung och arkitektur. Jag hade begått mitt livs största misstag genom att inhalera den väldoftande salviaröken, aldrig mer skulle saker bli som de en gång var, aldrig mer.
Kärlek, vänskap, samt allt jag så här långt i mitt liv upplevt och lärt mig att uppskatta blev fordom svunna, sålunda obetydliga ting. Jag klargjorde för gudarna att jag nu förstod. Jag snurrade runt i omega, jag snurrade runt in absurdum. Detta var existensens slutskede. Både jag och gudarna förstod att jag hade begått ett misstag, jag benådades och skickades tillbaks till den alldagliga dimensionen med följande insikt:
Salvia kan skingra det töcken som förklarar distinktionen mellan mystiska och det rationella. Denna mystiska dimma är källan till människans alla existentiella frågor, alla kan inte besitta denna gudomliga visdom, den är inte menad för alla och just därför existerar dimman. Dimmans närvaro i vår världsuppfattning fyller våra liv med fröjder och oändliga möjligheter till att leva ett gott och meningsfullt liv. Jag prisar denna dimma, denna tomhet. Den är oss fri att utforska, den är oändlig och det har i och med denna upplevelse understrukits att jag älskar livet. Detta var mitt sista möte med Salviagudarna.
Salvia Divinorum är minst sagt intensivt, mycket av det ovan skrivna kan framstå som översentimental och tramsigt med tanke på att det inte skedde särskilt mycket egentligen. Men stunderna efter och under Salviaruset är en utav de mest ångestladdade stunderna jag någonsin upplevt. Nu i efterhand känner jag att trippen i sig var väldigt meningsfull och det insåg jag några dagar efteråt. Jag kan inte rekommendera Salvia Divinorum till vem som helst, om det röks rätt och trippen blir intensiv kan ni rent av hamna i helvetets 7:e cirkel. Det går inte att rättvist måla upp en bild av hur en Salviatripp gestaltar sig, detta kan ni bara erfara genom empiri.
Slutligen, behandla denna planta med stor respekt men kom ihåg att ingen respekt kommer att visas dig.
Mycket bra rapport, 5/5. Kan tyckas kort, men som man säger, kvalité framför kvantitet
Hur mår du nu 1½ år senare? Hur har upplevelsen tätt sig efter tiden?
Jag har själv provat låga doser av salvia 10x två gånger, båda gånger utan breakthrough, jag fick inget kraftigt rus, kändes mer som ett milt cannabisrus, men det var mycket givande filosofiskt. Jag vet anledningen till att jag inte bröt igenom, jag tog väldigt små doser, främst av rädsla. Att slungas in i detta X-land vet jag inte om jag är redo för än. Jag vet dock att jag vill uppleva någonting av denna planta, vilket jag förmodligen kommer att göra ikväll, själv. Respekt kommer jag ha, va så säker på det.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
det är precis vad det är. Utbyten i stor skala som är en lek mellan individer. kort sagt.
