var/vart de/dem samt särskrivningar.. Vad hände? Försämrad skolutbildning?

Jag kan inte säga att jag själv skriver perfekt. Långtifrån.
Det finns några saker jag stör mig på. Stavfel stör jag mig sällan på (sladdring på tangentbordet, eller nysvenskar), däremot undrar jag varför så otroligt många människor skriver "vart" då de menar "var" (detta märks även oralt nuförtiden). Jag undrar även varför "dem" förekommer så ofta då man egentligen borde ha skrivit "de". Jag undrar även varför det är så vanligt med särskrivningar idag? Min egna erfarenhet är att detta har skett iom 80-talisterna. T.o.m en av mina projektledare missbrukar språket och hon är 80-talist. Inget illa menat, folk som missbrukar språket är oftast lika smarta..

Jag undrar: vad är det som har hänt?
Finns det någon mer än jag som har reflekterat över detta?
Tacksam för en debatt som behandlar detta "fenomen".
/T

Även professionella "språkbrukare" som journalister och folk som sysslar med textning av program och liknande, verkar ha stora problem.
Jag är vare sig språkpolis eller bitter arbetslös akademiker, men visst är det lite skrämmande....

var/vart har jag själv problem med, för det ringer ingen klocka i mitt språköra när det blir fel av nån anledning.

"dem" kan jag störa mig på, för att det ser så tillgjort ordentligt ut. som att nån har ansträngt sig för att vara korrekt och bara faller platt på sitt egna bananskal.

särskrivningar har blivit vanligare desto mer folk kommer i kontakt med engelska språket. jag läser en hel del tekniska manualer, (som ursprungligen ofta varit amerikanska), och det är en väldig massa särskrivningar i dessa. Detta till trots att de har blivit totalt omskrivna av svenskar, och inte är rena översättningar.

jag antar att det har att göra med att mycket av kommunikationen i det skrivna språket idag sker på engelska.

Särskrivningar har antagligen väldigt litet med engelskan att göra; särskrivningar förekom långt innan engelska blev modespråket. Förmodligen är det så att antalet särskrivningar per capita är konstant, men i dag är skriften synlig hos betydligt fler än vad den var i går.

Var/vart är i mångt och mycket ett dialektalt fenomen.

Överanvändning av dem är troligen hyperkorrektioner.

Varför så många tycker att det är helt korrekt att inleda en mening med dem (i skrift) är bortom min fattningsförmåga och det om något stör mig oerhört. Det är väl bara uppe i Västerbotten man kan skylla på dialekten i de här fallen (där "dem" är subjekt- och objektform).

precis när jag tänkte skriva ett inlägg om att jag ofta sett typiska engelska uttryck särskrivas. Som borde skrivas som ett ord när de blir svenska, upptäckte jag din egna särskrivning som totalt går emot min teori. Jag väljer därför att lita fullt på ditt omdöme.

"var/vart är i mångt och mycket ett dialektalt fenomen."

Inte i det skriftliga (skrifter tar inte hänsyn av dialekter), detta sker knappt hos 70-talister eller äldre.
Jepps, de/dem är en hyperkorrektion, men jag är intresserad av varför detta har skett nyligen. Med nyligen menar jag de senaste 10-15 åren..

MVH
/Tobias

Jag anser att man inte kan skylla på en dialekt för att skriva grammatiskt fel i texter. Låt diskussionen fortgå! Tackar, nu snart sömn

visst, men om man tittar 10 år tillbaks fanns knappt det talspråk i skrift eller vad man ska kalla det, som vi använder i vardaglig konversation över internet, och i sms, idag.

Klart man kan, jag har noll och ingen motivation att tänka efter när det i skrift skall vara var (befintlighet) och vart (riktning) då jag inte behöver göra så när jag talar dialekt (som har hårst för båda, liknande engelskans where), däremot har vi former för dit och hit, jämför: Hårst dattn? Je veit int hårst n e! Dattn dittn? Nei n datt hittn, (de)n ha vö hen heile tia. "Vart for/föll den? Jag vet inte var den är! For/Föll den dit? Nej den for/föll hit, den har varit här hela tiden."

Menar du att du inte skiljer på where och whence!

Nä