....
Thomas Quick växte upp med sex syskon, varav en tvillingsyster, i Korsnäs utanför Falun. Som barn fick han tbc och vårdades en tid på sanatorium. Enligt Quick själv blev han som barn sexuellt utnyttjad av sin far och mycket strängt behandlad av sin mor. Vid 14 års ålder började hans homo- eller bisexuella läggning visa sig, men han gjorde även närmanden mot yngre pojkar, vilket anmäldes till barnavårdsnämnden.
Hans första dom föll 1970, efter att han 1969, under sin tid som anställd vid Falu lasarett, hade försökt att förgripa sig på fyra pojkar som var inlagda på barnkliniken. Tingsrätten biföll inte åtalet om försök till dråp och påföljden blev sluten psykiatrisk vård.
1974 blev han misstänkt för att ha huggit ner en manlig älskare i Uppsala, men eftersom han fortfarande stod under vård blev han aldrig åtalad.
1990-1991 dömdes Quick till sluten psykiatrisk vård för grovt rån. Under den psykoterapeutiska behandlingen började han erkänna att han begått ett 20-tal mord i Sverige och Norge mellan 1964 och 1990. Flera av erkännandena ledde bland annat till att ett 18 år gammalt mord som tidigare varit olöst ansågs löst. Också ett preskriberat mord i Växjö 1964 ansågs löst efter Quicks erkännande och beskrivning av tidigare aldrig offentliggjorda detaljer från mordplatsen.
Quick är dömd för åtta mord vid sex separata rättegångar[1]:
Charles Zelmanovits, Piteå, 1976, dom 1994 - inga tekniska bevis, men erkännande
Johan Asplund, Sundsvall, 1980, dom 2001 (Johan-fallet) - inget lik, inga tekniska bevis, men erkännande
makarna Stegehuis, Appojaure, 1984, dom 1996 - inga tekniska bevis, men har lämnat uppgifter som allmänheten inte borde känna till men som förekommer i förundersökningen Quick fick tillgång till före rättegången.
turisten Yenon Levi, Rörshyttan, 1988, dom 1997 - inga tekniska bevis, men har lämnat uppgifter som allmänheten inte borde känna till men som förekommer i förundersökningen Quick fick tillgång till före rättegången.
Therese Johannesen, Drammen i Norge, 1988, dom 1998 - inga tekniska bevis
Trine Jensen, Oslo, 1981, dom 2000 - inga tekniska bevis, men erkännande
Gry Storvik, Oslo, 1985 - inga tekniska bevis, men erkännande. Sperma som inte tillhör Quick funnen i offret.