Frågor om Bibeln

Primärt, ja!

Det råder ju delade meningar därom:

Luk 3:23: Jesus var omkring trettio år när han först trädde fram. Han var, menade man, son till Josef, som var son till Eli,

Matt 1:26: och Jakob till Josef, Marias man; av henne föddes Jesus som kallas Kristus.

Jag menar att frågan verkar syfta på två saker och därför borde nog svaret också göra det. De frågar här om Kristi "parousias" - ett uttryck som blivit väldigt omdebatterat. Den här delean av frågan lyder, enligt Bibeln 2000 - "Vad blir tecknet för din återkomst?" (Matteus 24:3) I engelska översättningar föredras ofta ordet "coming", men "parousias" är ett substantiv som primärt betyder "närvaro", vilket stöds av till exempel Rotherham. Det är uppbyggt av "para" ("bredvid") och "ousia" ("varande" härlett från "eimi" - "vara/är"). Det syftar alltså på att man är närvarande bredvid någon eller något. I Vulgata användes ordet "adventus" - advent, men där missade man en del av betydelsen, nämligen själva närvaron efter ankomsten. Vad Jesus beskriver är alltså en tid när han skulle vara närvarande. Så, förrutom den primära tidpunkten för slutet på en judiska ordningen, måste han också ha syftat på en period i framtiden när han skulle vara närvarande och som skulle föregå slutet för den tidsordningen.

Det verkar som om skribenterna här syftar på olika saker. Eli var tydligen Josefs svärfar - Marias far. Varför? Det verkar som om det var vanligt att man skrev på det här sättet. Man ska också ha klart för sig att Lukas har skrivit ner Marias berättelse i sitt evangelium. Att det är något speciellt med uppräkningen här antyds också av följande uttryck "Han var, menade man, son till Josef, som var son till Eli". Detta verkar ha varit gängse sed när man angav släktled på mödernet.

En liten notering är att enligt romersk katolsk och ortodox tradition var Josefs mor Elis hustru men att Eli dog utan avkomma och att hans släkting Jakob därför gifte sig med henne och gjorde henne havande med Josef.

Mycket intressant. Jag önskar verkligen att jag kunde nödvändiga språk för att själv kunna tillgodogöra mig dylikt. B2k gör ju här en direkt usel tolkning. Men det ligger väl i linje med mainstreamteologin i Sverige idag.

Du verkar påläst och jag skulle gärna höra din förklaring av Anden (som person och som del av människan ifall du gör skillnad) och Guds rike.

Ja någon anledning måste ju finnas till att det inte stämmer. Det borde inte vara så svårt att få reda på vem Josefs far var. De traditionella kyrkorna har ju namn på Marias föräldrar (Joakim & Anna), jag vet inte vad grunden är till dessa kanske ickekanoniska evangelium eller bara tradition.

Den historien grundar sig på Jakobs evangelium, vilket är en apokryfisk bok.

Kristna anser att gud skapade allt. Planeter universum människan, blindtarmen(där gjorde han väl ändå bort sig lite). Hur skapade han vakum. Vad fanns där (på dem platserna) han skapade vakumet innan han placerade ut vakumet.

Tandkräm?

Är inte vakuum avsaknad av materia. Det är väl där han inte placerade någonting. Blindtarmen har ju dessutom haft en funktion tidigare i evolutionen så att säga att han gjort bort sig är väl att ta i. Skall man ha meningsfullhet som kriterium för existensberättigande skulle det få ganska digra konsekvenser.

Bibel 2000 har sina fördelar, men man har nog varit mer inriktad på att ge den litterära kvalitéer snarare än att försöka återge grundtextens innebörd så exakt som möjligt.

I Bibeln beskrivs alla immateriella varelser som andevarelser. Vi talar här om två ord, grekiskans "pneuma" och hebreiskans "ruach" och grundbetydelsen anses vara "andedräkt," "att andas" eller "att blåsa", en vindpust, vind. I mer bildlig bemärkelse även "väderstreck" och placeringsangivelser grundade på detta, till exempel "sida". (Jeremia 52:23) Betydelserna är alltså ganska varierande, men ger ändå en bild av vad som i grunden åsyftas - en osynlig kraft som man bara kan se när den är i verksamhet (löven rör på sig, etc). De förmedlar också tanken på något flyktigt - något människan inte kan fånga. Det finns dock ett till ord.

Rörande anden och människor säger Bibeln att Gud "människan av jord från marken och blåste in liv (hebr., "nishamath chajjim") genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse " (1 Moseboken 2:7) "Nishamath" har en relativt begränsad betydelse. Det kommer av ett ord som betyder att man pustar på grund av verksamhet. Ett motsvarande grekiskt uttryck används i Apostlagärningarna 17:25.

Bibeln säger att "Gud är ande" (Johannes 4:24). Detta innebär givetvis inte att han är vind, utan beskriver snarare hans egenskaper som osynlig men i verksamhet. I 1 Moseboken 6:3 säger Gud att "min livsande skall inte vara kvar i människan för evigt". Ur den synvinkeln syftar det på det Gud liv Gud gav människan vid skapelsen ovan. En alternativ översättning är "Jag, anden," och torde då syfta på att han, till skillnad från människan, har en andlig kropp.

Människan är dock ingen ande. Hon har ande (andedräkt, liv) i sig.

Alla Guds änglasöner är andar och är heliga. Ändå talar Bibeln om Guds Heliga Ande. Märk att den rätt ofta omtalas utan bestämd artikel. "Ruach" och "pneuma" syftar på den kraft som utgår från Gud när den är i verksamhet, till skillnad från vanlig kraft (hebr., "koach" gr., "dynamis"). Medan det finns en länk mellan uttrycken kan man berskriva det som om "ruach" och "pneuma" syftar på energin och verksamheten i sig när den är inriktad på något. Det var denna "vind" som svävade fram och åter över vattnens yta vid skapelsen. (1 Moseboken 1:2)

Även om denna ande ges maskulina drag, verkar den vara opersonlig i Bibeln. Gud, som är ande precis som sina osynliga skapelser, har en andekraft fungerar som hans "händer". (Psalm 19:1)

I 1 Moseboken 7:22 sägs det att "allt som levde ("hade livets el.livskraftens ande", hebr. "ruach") och andades (av hebr., "neshamah") dog, alla varelser som levde på land." Man ser alltså att andningen hade en klar länk till livsanden. Men var människan en livsande eller hade hon en?

Människor och djur har samma opersonliga ande (Predikaren 3:18-22) och när människan dör återgår denna ande, denna livskraft, till Gud (Psalm 12:7) och människans tankar (hebr., "esthonah") förgås. (Psalm 146:4)

Däremot sägs det att människan är en "nefesh" - ett ord som brukar översättas med "själ". Människan har den inte, hon är en själ. Hon blev en själ när hon skapades. (1 Moseboken 2:7) Ordet syftar på hela varelsen, en kombination av kropp och livskraft. En själ kan också dö. (Jämför Markus 3:4 där den grekiska motsvarigheten "psykhen" används.)

Ett ganska långt svar på en enkel fråga, haha, men jag vill i varje fall försöka att ge i alla fall något skäl till varför jag svara som jag gör. Jag återkommer angående "Guds rike".

Med andra ord skapade han inte allt då? Eller fanns ett stort utrymme av avsaknad av materia/energi. Detta utrymme, låt oss t.ex kalla det beta-universum. Fanns det innan himmel och jord skapades som ett stort lagerområde utan något alls i det. ? På tal om himmelen, var befann sig gud när han skapade himmelen? Omfattas den platsen av universum med, eller skapades gud rent av när han skapade himmel och jord. Nu har jag kanske mer glidit in på en filosofisk del av kristendomen, i sådant fall ber jag om ursäkt för det.

Hade jag tyckt det var en enkel fråga så hade jag nog inte ställt den. Det är begrepp som berör kärnan i det kristna livet men likväl så antyds det bara vad som egentligen menas. Bibelläsning måste gifta sig med erfarenhet för att man skall komma någonstans i ämnet (min erfarenhet).

Ser fram emot utläggningen över Guds rike.

Lite kommentarer:

Livskraft, essens, etc. kanske?


När Jesus "ger upp andan" (Matt 27:50) antar jag att det är samma sak som åsyftas. Detta samtidigt som han har Guds Ande. Som jag ser det är de kristologiska dogmerna om två naturer, två viljor osv. just ett uttryck för detta och att man i den process som är frälsningen (hur den än ser ut) blir lik Jesus i detta.



I den tolkningen har hon en förgänglig livsande och en evig gudomlig livsande, själva förutsättningen för evigheten.

En enhet, i motsats till den dualism mellan kropp och själ som i en del teologi betonas.