Den stora tråden om David Bowie

Märkte till min förvåning att det inte fanns någon vettig tråd om David Bowie, en av 1900-talets största artister, så... här är den!

David Bowie, kallad en musikalisk kameleont, har skapat trender och förnyat musiken under större delen av sin karriär, särskilt under 70-talet då han släppte det ena banbrytande albumet efter det andra.

Som Ziggy Stardust var han glamrockare, som The Thin White Duke var han mystisk artrockare och däremellan finner vi ytterligare skepnader som Bowie skapat genom åren. Han har smidigt rört sig mellan soul, jazz, folkrock, punk och progressiv rock, även om det finns en del misslyckade experiment på vägen.

Några album värda att nämna är Hunky Dory, The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars, Low, "Heroes" och Scary Monsters... And Super Creeps.

Mitt personliga favoritalbum med Bowie är nog ändå Ziggy Stardust, hur överskattat det albumet än ses i folks ögon. Vilket är ert?

Här samlas all fakta, alla myter och all kärlek till Bowie.

Jag har faktiskt Ziggy stardust LPn

Bowie är och kommer alltid att vara en idol för mig,
Även fast han gjort mycket bra och dåligt material så tycker jag att glam-perioden är den bästa!

En av favorit låtarna är Rebel rebel, den är go!

Bowie är en av få artister som jag vill se live men ännu inte sett. Skulle sett honom på Roskile för några år sedan men han ställde in p g a att nån kastat en pryl som träffade hans öga under en tidigare spelning.

Som många artister med lång karriär har han blandat bra grejer med skräp. Vem gillar t ex Tin Machine? Däremot gjorde han en stark insats när han spelade live med Placebo. (Undrar om han hade sex med Brian och Stefan?)

Min favoritplatta är nog Heroes. Värda att lyfta fram är även hans samarbeten med Iggy Pop på Raw power, The Idiot och Lust for Life

Blev imponerad när gubben bestämde sig för att spela tillsammans med Arcade Fire

Bowie var på 70-talet min idol redan innan jag öht hade hört honom.
Tyckte han såg så jävla cool ut.
När jag väl hörde honom blev min dyrkan inte mindre precis.
Ziggy plattan kan aldrig överskattas, tycker jag. Finns det en enda
dålig låt på den skivan?
Vi får inte glömma bort Mick Ronson här. Han hade en otroligt viktig
roll för soundet. Både som gitarrist och arrangör.
Min favoritperiod med Bowie är från Space Oddity - Diamond Dogs.
Heroes är en fantastisk låt. Men som album betraktat tycker jag den
är lite ojämn. Men det är vad jag tycker.
Att han gav bort en av sina bästa låtar någonsin till Mott The Hoople
är jag bara tacksam för. Han har aldrig lyckats göra den lika bra på
egen hand. All The Young Dudes menar jag ju då, såklart.

Håller med om att glamperioden är en av hans bästa, men gillar även hans tidigare heavy metal/folkrock-approach. Sedan var han sjukt cool med sin soulprog på Station to Station.


Jag hade också gärna sett honom live. Tyvärr verkar det inte som om han gör live-framträdanden så ofta längre.

En del skräp har han gjort, t.ex. Let's Dance. Placebo-samarbetet har jag inte hört, men är samtidigt inget fan av det bandet. (Apropå gayryktena kring Bowie så var det bara en image han hade. Tydligen är han endast straight).

Hans Iggy Pop-samarbeten är klockrena!


Det var kul faktiskt.


Ziggy har verkligen inte en enda dålig låt, du har så rätt.
Mick Ronson var riktigt duktig, R.I.P.

Det är roligt hur Bowie har samarbetat med sina idoler, dock efter han blivit större än de haha. Både Mott the Hoople och Lou Reed hörde till hans favoriter och sedan när han blev större än de fick han chansen att samarbeta med dem. Kul!

I vilken ände börjar man om man vill testa Bowie? Har väldigt dålig koll på honom känner jag.

Det beror lite på vad för musik du gillar.

Om vi börjar från början...
( Bowie gjorde en platta 1967 som jag inte lyssnat på mycket. Den undantar jag från detta inlägg. Den hette David Bowie)

1969 - Space Oddity. Den plattan har egentligen bara en riktig hit och det är just låten Space Oddity. De andra låtarna är ackustiskt-gitarrbaserade med inslag av gnisslande elgitarren, gamla orglar men framförallt fantastiska melodier. Många av låtarna skapar vemodig stämning.
Det här var min första Bowieplatta jag köpte och när jag lyssnade på skivan hemma ( hade bara hört låten space oddity innan) blev jag väldigt besviken eftersom låten direkt efter enligt min mening är den svagaste låten. På den här tiden var jag så liten så att de 39 kronorna som jag betalade gjorde att jag fick ångest i hela kroppen när jag hörde den här låten - "Unwashed and Somewhat Slightly Dazed" - eftersom jag tänkte att jag gjort världens felköp. (det var en av de första skivorna jag köpte själv). Men efter denna låt kommer fantastiska låtar så nu rankar jag den som topp tre bland albumen.
90 procent av låtarna är bra.

1970 The man who sold the world är inte särskilt bra enligt mig, den har jag inte lyssnat mycket på. Titellåten gjordes ju förstås som cover av Nirvana.
20 procent av låtarna är bra.

1971 (?) Hunky Dory. Den här plattan är en av topp tre för min del. Här står förstås Life on Mars ut som ibland kallas för den allra bästa låten som gjorts.
Mycket piano, blås och elgitarrer på den här plattan. Changes är också en låt som är känd. Bästa låt här för min del är nog Quicksand - En fantasisk melodi och bra text. ( http://www.youtube.com/watch?v=oP2SS...eature=related)
85 procent av låtarna är bra.

1972 The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars.
Om man gillar rocknroll och glamrock är väl det här den skivan som man ska börja att lyssna på. Här är nästan alla låtar väldigt lättillgängliga, många har "hit-refränger". Kända låtar: Ziggy Stardust, Starman, Rocknroll Suicide, Five Years. Bästa låtar enligt mig: Moonage Daydream
( http://www.youtube.com/watch?v=dE4Mu_cZcIA) och Lady Stardust (http://www.youtube.com/watch?v=lkReR89J-gk. )
80 procent av låtarna är bra.

1973 - Alladin Sane. Här blir det mycket piano igen men den här gången lite mer experimentiellt med jazzinfluenser. Här finns många lugna, vackra låtar - Drive in saturday, the prettiest star, Time (väldigt mäktig låt -http://www.youtube.com/watch?v=qXokRwITeCE) och en låt som Lundell översatt och gjort som cover - Lady Grinning Soul. Väldigt vacker.(http://www.youtube.com/watch?v=_jn9hSndIXA)
65 procent av låtarna är bra.

1973 -Pin ups har jag inte lyssnat så jättemycket på. Här gör Bowie covers på låtar som han gillar.
50 procent av låtarna är bra.

1974 - Diamond dogs. Innehåller bowies bästa låt " Sweet things". En nio(?)minuter lång låt som innehåller allt. piano, distade gitarrer och fantastisk sång.
Här finns också Rebel,Rebel som någon nämnde i ett tidigare inlägg. Rocknroll with me är en vacker kärlekslåt med fantastiska gitarrer. Textraden i början av "we are the dead" lyder: "Something kind of hit me today, I looked at you and wondered if you saw the thing my way." Just början där är så vackert kombinerad med melodi och text. Lyssna själv: http://www.youtube.com/watch?v=xBF9t-bGVrE
85 procent av låtarna är bra.

1975 - Young americans. Det här är en av de jag lyssnat allra minst på. Lite soul och sånt. Här får Bowie sin enda USA-etta med låten "Fame" som är rätt så jobbig enligt mig, men kul för honom. Låten Young americans är bra. Här gör han även en bra version av Across the universe av John Lennon.
15 procent av låtarna är bra.

1976- Station to Station - Inte många låtar på denna platta varav en är en cover, men kanske den låt som många anser är bowies vackraste ( många tror att det är bowie som gjort den) Låten heter Wild is the wind och så här bra som han sjunger här har han varken gjort för eller senare. ( http://www.youtube.com/watch?v=90u1IV4dw8o ) Här kan man snacka om vemod...
50 procent av låtarna är bra.

1977 - Low. Både Low och Heroesspelades in i Berlin efter att Bowies USA-resa fått lite för mycket fokus på droger. Han levde i Berlin för att bli avstressad och ren(?). Hela Low är väldigt elektronisk, vacker och perfekt att lyssna på om du ska sova men vill ha något vackert som bakgrund. Sound and Vision är kanske den mest bekanta låten här ifrån.
90 procent av låtarna är bra.

1977 - Heroes ser jag som en svagare skiva men innehåller Bowie kanske starkaste låt och en låt som de flesta har hört - Heroes. Här skapar han en ljudbild som är svårt att komma på någon annan att ha gjort förr eller senare. En unik låt -
( http://www.youtube.com/watch?v=2H4lgRE4UiA )
30 procent av låtarna är bra.

1979 - Logder. En skiva som är ojämn men med några guldkorn - Look back in anger, Boys keep swinging.
Här experimenterade han hejvilt. Bland annat hade han skrivit en låt, som han av misstag spelade baklänges. När han hörde hur melodin blev baklänges lade han på en text och behöll den så - Låten heter Yassassin ( http://www.youtube.com/watch?v=dL2-WIS714Q )
50 procent av låtarna är bra.

1980 - Scary Monsters. Inte min favoritskiva men innehåller Ashes to Ashes ( som är signaturmelodi till den engelska serien med samma namn som går på tv just nu). Videon till Ashes to Ashes håller många för den bästa videon som gjorts. Jag tror mycket beror på att låten är så fantastisk. SE videon här:
http://www.youtube.com/watch?v=r44OFO-MNPo
20 procent av låtarna är bra.

1983 - Lets Dance - Så är vi då framme vid den sista skiva som jag ska kommentera. Här har då slutligen Bowie fångat den breda massan. Visst är det en ytlig skiva men många av låtarna är kul och lyssna på. China girl ( som han gjort tidigare tillsammans med Iggy Pop, titellåten Lets Dance har väl alla hört. De andra låtarna förljer i samma spår. Cat People är väld den som är mest lik 1970-talets stil.
40 procent av låtarna är bra.

Bowie ångrar det mesta han gjort på 80-talet ( plattor som följde var Tonight, Never let me down.). Han tycker att han gjorde usel musik och kommenterade det med att ursäkta sig och säga att det var hans Phil Collins-period.

Allt här efter jag har inte fastnat för så det tänker jag inte kommentera.

Det som kännetecknar Bowies musik är att melodierna är av hög klass på alla plattor jag skrivit om. Bowie har en förmåga att komma på melodier som inte går att härleda till något tidigare och det kanske beror på hans finurlighet när han väljer vilka ackordsföljder som ska vara med. Hans melodier är unika. Jämför med Gessle till exempel. Han gör ju bra melodier och så, men någonstans i bakhuvudet känns det som att "jaha, det tycker jag att jag känner igen". Den känslan dyker aldrig upp när man lyssnar på dessa plattor.

Tack för den sammanfattningen. Snabblyssnade lite på länkarna du postade och Moonage Daydream var bra. Ziggy Stardust blir nog lämplig att börja med.

Bara för att klargöra lite; självklart har jag hört David Bowie förut. Grejen har mer vart att jag bara hört de kändare låtarna med Life on Mars i spetsen. Intresset för Bowie ökade efter att ha sett The Prestige för nåt år sen eller så och ganska nyligen hört Flight of the Conchords Bowielåt (http://www.youtube.com/watch?v=f4zV4pJ8MwM) och sketcherna från deras serie.

Vill man ha en snabb sammanfattning är dubbel-CDn Singles Collection ett bra val.

Fast den är numera utgången. Tyvärr. Men det är en suverän samling.

Ända sedan jag gick i högstadiet (sent 90-tal) har jag varit ett stort fan av Bowie. Jag började som så många andra med att lyssna på Ziggy Stardust..., The man who sold the world, Hunky Dory och någon samling tidiga inspelningar som heter *springer till cd-hyllan* "the anthology 1966-1968". På senare år har jag också tagit till mig "Heroes", young americans, low och andra post-ziggy-skivor. Jag har faktiskt "träffat" och skakat hand med Bowie en gång, på Bengans i Göteborg när han signerade skivor under "heathen"-turnén. Jag och en kompis skolkade från skolan och satt utanför från tidig morgon för att vara säkra på att komma in.

Det jag uppskattar mest hos bowie är framför allt hans röst. Han har ett otroligt omfång. Han är också en grymt begåvad textförfattare. Vidare gillar jag hans ombytlighet, även om misstag förstås begåtts på vägen. Han lyckades alltid ligga före sin tid.