Att kastrera någon man älskar...

Monsterbitchen: jag begriper inte vad det är för märkliga hanhundar ni har på det där dagiset.
Jag kan lova dig att mina två okastrerade hanhundar går INTE omkring och är superkåta (ditt uttryck) dagarna i ända. Ingen normal hanhund reagerar så. Dessutom äter mina, fastän tikarna löper, så de går inte ner i vikt heller.
Inte heller har jag några planer på att lämna dem på nåt hunddagis, som helst ser att jag stympar dem...
De går inte att släppa ihop med främmande hanhundar, nej, men det kräver jag verkligen inte heller av dem.

Så är det väl ändå inte? Lugnet är väl mest en välkommen bieffekt. Den största orsaken är snarare att inte din hanhund/hankatt ska vara med på "Saknad" om 4 år när deras oäktingar (kan vara flera kullar om året) är tillräckligt gamla för att undra var deras pappa är, och för att det är jävligt jobbigt med en massa djurungar hemma som man inte vet vad man ska göra av. Annars hade man väl lika gärna kunnat lobotomera djuret?

Ur en rent utilitaristisk synpunkt är det väl bättre att t ex din hankatt blir eunuck än att han stryker omkring och gör tio katthonor om året på smällen? EN katt får lida (om den nu lider alls, det är ju omdebatterat), för att tio andra (plus kanske 20-40 kattungar), och dessutom deras människofamiljer, inte ska göra det (lida alltså...)
För att inte tala om att kastrater dessutom är lugnare än icke-kastrater och inte går omkring och slåss hela tiden.

Nu har jag ju ingen hund, och är inte intresserade av dessa, så det ämnet låter jag bli.
Däremot har jag två katter, varav den stora (ettårig honkatt) kastrerades för några dagar sedan, och lillkatten (Hankatt, 5 månader) ska kastreras när han blir könsmogen.
Anledningen till att honkatten kastrerades är för att hon mår dåligt när hon löper. Hon är stressad, ligger och gnider sig på golvet och alla blir på dåligt humör. Lillakatten vill leka med henne, men hon vill bara ligga och bli parad, och blir då jätteirriterad på lillen när han vill leka. Han blir irriterad på henne, för han fattar inte varför hon inte är lika leksugen som vanligt. Hon blir irriterad på min sambo (som är den enda som utstrålar testosteron i detta hus) då han inte vill mysa med henne hela tiden. Han blir irriterad på henne för att hon är på honom hela tiden. Alla blir irriterade på alla, och allt är missär.
Bara på de få dagarna som gått sedan hon opererades så har hon blivit mycket bättre. Hon är mycket keligare och inte lika irriterad. Så jag är glad att jag tog detta beslut.
Lillen ska kastreras delvis för att han ändå inte kommer få göra någon på smällen då den enda honan i hans närhet nu är kastrerad, och för att hankatter strilar.

Om han är kastrerad så kan han väl inte ha någon sexlust?

Uppenbarligen?

Jag kan ärligt säga att jag har kastrerat min hingst av egoistiska anledningar. Han ska inte användas i avel, jag vill att "alla" ska kunna leda honom till/från hagen även om det finns brunstiga ston i närheten, att han ska kunna gå med andra hästar i hagen och slippa vara ensam, jag vill slippa vara livrädd att jag ska trilla av i skogen och han ska springa bort och skada en annan människa eller häst.

Djur blir oftast mycket mer lätthanterliga som kastrerade, och ska de ändå inte användas i avel ser jag ingen anledning att ha bollarna kvar. Att föra över mänskliga tankar och känslor på djuren är inget för mig.


Kastrering av människor är en annan sak, tror bestämt att en del länder har gjort försök med frivillig kemisk kastrering som gett goda resultat. Däremot att tvinga någon till detta känns inte helt etiskt, även om jag spontant känner "gör det, NU!" med våldtäktsmän och våldsbrottslingar.

I min familj har vi kastrerat våra katter. Då katterna vid tillfället var innekatter och inte hade någon möjlighet att para sig så såg vi det som onödigt att låta dem behålla sina drifter; om ett djur -eller en människa, för den delen- bär på den sexuella driften och troligtvis aldrig kommer att kunna ha sex, så mår denne bättre av att slippa sexualdriften.

När det kommer till exempelvis autister och andra mentalt handikappada som bor i hem, som troligtvis inte kommer att ha möjlighet till att para sig under sin livstid, så anser jag att även dessa bör kastreras, p.g.a. samma anledning som den ovanstående.

/Teutonic Warrior

Fördom nr. 1!

Jag har väl ändå inte påstått att alla hundar reagerar så?
Det finns hundar som gör det, och dom borde få bli kastrerade för sitt eget bästa.
Sen att dina hundar inte reagerar så, det är ju roligt för dig, du slipper lägga ner kostnaderna för kastrering.

Jag menar försvinner inte sexlusten om man inte har kulorna kvar?

Jo, på hund...på människor tar man inte bort kulorna.
En hund utan sexualdrift SAKNAR inte den!
Dessutom, som vår dominante herre är han fortfarande "kung", annars är det så att de sjunker i rang, något man ska tänka på när man har flera hannar.

Hur gör man på en människa stoppar man spermieproduktionen eller något?