Pressreaktion Svensk filmografi ang Operation Leo
Kritikermottagandet av Operation Leo pendlade mellan respektfull uppskattning och obarmhärtigt avfärdande.
Eva af Geijerstam, DN: "Hans Hederbergs berättelse löper i två plan. På det ena rekonstruerar han steg för steg händelseförloppet bakom planerna på att kidnappa dåvarande statsrådet Anna-Greta Leijon. Därvid har han behållit alla huvuddrag i historien som vi minns den.
På ett annat plan är Operation Leo ett kammarspel om några människor i Stockholm som än en gång formulerar frågorna varför? och hur?
Den som ser Operation Leo bör alltså inte vänta sig en analytisk film i den meningen att den placerar de unga svenskarna eller Norbert Kröcher i ett större politiskt och samhälleligt sammanhang. Inte heller serverar Hans Hederberg ett moraliskt ställningstagande för någondera parten. (-)
Förutom en tröttande förkärlek för nakna kroppar, mest Pia Gardes - det finns faktiskt andra sätt att demonstrera erotisk dragningskraft! - är Hans Hederbergs enkla, till och med torftiga bildspråk paradoxalt fascinerande.
Man kan naturligtvis invända att Hans Hederberg borde ha gjort en film som entydigt tagit avstånd från alla former av terrorism. Eller som tydligt förklarat varför till synes fridsamma svenska ungdomar rånar banker, snickrar kidnappningslådor och skaffar skjutvapen.
Många kommer säkert göra dessa invändningar.
Men genom att Hans Hederberg inte har gjort en film för någons moraliska självtillfredsställelse, inte ens sin egen, får Operation Leo sin obestridliga styrka."
Elisabeth Marton, SDS: "Den västtyske socialpsykologen Peter Brückner, som ingående har studerat terrorismen i Förbundsrepubliken, ställer en fråga, som också Hederberg borde ha kunnat göra till sin:
- Vad måste ändras i staten för att den skall kunna motsvara medborgarnas krav på mänskligt umgänge?
Först när terrorism och statsmakt relateras till varandra, kan deras ömsesidiga relation bli synlig. Men genom frånvaron av politisk dimension i filmen, som avspeglas i de naiva och harmlösa dialogerna, så kan man heller inte förstå terroristernas motiv.
Nu känns både den politiska och psykologiska problematiken syntetiska, det vill säga konstgjorda. Hederberg har åstadkommit en anständig terroristfilm. I det erkännandet ligger samtidigt en kritik. Förklaringarna söks i individerna, men när det politiska spänningsfältet blir suddigt blir också individerna konturlösa."
Hans Schiller, SvD: "TV:mannen Hans Hederberg har gjort en spelfilm kallad Operation Leo vilken ser ut precis som man kunde tänka sig att en film om Kröcheraffären gjord av en TV-journalist skulle se ut. Vare sig mer, fler, mindre, bättre eller sämre. Det är kort sagt som ett dramatiserat och starkt utdraget inslag ur Rapport eller Aktuellt.
Operation Leo är en film som berättar om det vi redan vet, som inte fyller några luckor eller ger några mer inträngande porträtt eller personanalyser, som inte förmår genomföra någon generationskritik eller samhällsgranskning. Det vi får oss tilldelat är en samling tämligen anonyma och ytliga bilder av individer som av okänd anledning låter sig övertygas om att det vore bra att kidnappa ett progressivt svenskt statsråd. Den som övertygar är en 21-årig tysk som inleder ett förhållande med en 26-årig svensk lärarinna och som därmed får en 'bas' för sin verksamhet. (-)
Operation Leo ser mest ut som en film som är rädd för både PUB (Sveriges Radios publik- och programforskningsavdelning) och Radionämnden.
Och då är det kanske inte så konstigt att resultatet blivit helt likgiltigt."
Kommentar Svensk filmografi
"Jag vill visa vad som händer när ett gäng svenska ungdomar konfronteras med en häftig terroristtyp som Norbert Kröcher."
Så uttalade sig Hans Hederberg, regissör till Operation Leo, i en artikel av Anders Hvidfeldt (Aftonbladet 29.11.1981). Artikeln berättar vidare om bakgrunden till filmen:
"Idén till Operation Leo är hämtad från verkligheten. Men Hans Hederberg, som personligen känner Kröcher och flera andra västtyska terrorister, betonar att filmen är en fri berättelse. (-)
I korta drag gick verklighetens terroristaffär till så här:
1972 kom Norbert Kröcher till Sverige. Blev snart förälskad i en svensk tjej och flyttade hem till henne. Tillsammans gjorde de två bankrån.
Sakta men säkert började Kröcher planera en aktion. Kring sig samlade han en grupp aningslösa svenska ungdomar, som hjälpte honom med allt från att skaffa sprängmedel och vapen till gasmasker och pengar.
Gruppen hyrde en liten källarlokal på Söder i Stockholm. Där byggdes den trälåda Anna-Greta Leijon skulle placeras i efter kidnappningen. De svenska ungdomarna fick hela tiden veta mycket lite om Kröchers planer.
I april 1977, innan kidnappningen hade genomförts, slog Säpo och kpist-beväpnade poliser till mot en villa och flera lägenheter i Stockholm. Kröcher och hela hans terroristliga greps.
Polisens operation mot Kröcher gick under beteckningen Ebba Grön. Rockgruppen Ebba Grön svarar för originalmusik till Operation Leo.
Ett inslag med haschrökning (se Innehållsreferat) fick Statens biografbyrås chef Gustaf Lindenbaum att inkalla filmgranskningsrådet för ställningstagande. Rådet hade inget att invända mot sekvensen, och frisläppandet för visning kom med endast några dagars fördröjning.