Vilka deltog i operation Leo? [Kidnappningsförsöket av Anna-Greta Leijon]

Mycket intressant tråd denna här! Eive Tungstedt gjorde sig ju på sin tid notorisk med sina bisarra underground-handböcker i samhällsparasitism. Men snyltar-handboken är inte allt han skrivit …

För några år sedan arbetade jag med ett projekt om Ebbe Carlssons desinformation om Palme-mordet. Det kom 1989 ut en bisarr bok på engelska som hette ‘Death of a Statesman’ och uppgavs lösa mordet (det var Irakiska agenter). Den var skriven i romanform av en viss Ruth Freeman som jag misstänkte var Ebbe eller någon person som han hade inflytande över. Det visade sig snart att ‘Ruth Freeman’ var en pseudonym och att författaren var en svensk. Men det var, enligt trovärdiga källor, inte Ebbe C. eller någon av hans bög-kompisar och lakejer, utan – EIVE TUNGSTEDT!

Tungstedt visade sig vara en skum figur som trots sin bakgrund som juris doktor (?) själv suttit i kurran för diverse kriminella påhitt. Något som länkade honom till Ebbe Carlssons organisation kunde jag inte hitta. Förmodligen skrev han den usla boken för att tjäna några snabba kulor på mordet på gamle Cuba-Olle snarare än att ha desinformation i sinnet, men man kan aldrig veta. Anledningen att han använde pseudonym i sina skriverier vet vi ju nu …

Freeman-boken har avfärdats som rena fantasier av både polis och privatspanare. Den recenserades inte i svensk press, vilket kanske är synd – en minst sagt häftig rubrik hade ju varit MINISTERKIDNAPPARE SKRIVER SKANDALBOK OM PALMEMORDET!

Jag får inga träffar ang någon akademisk avhandling så vi kan utesluta doktorstitel om han inte köpt en från något diploma mill eller liknande Däremot är han förtjust i akademiska titlar använder jur dr när han uppträder som juridiskt ombud

http://groups.google.com/groups/prof...WAwZhthy9aO5hh
http://www.dn.se/nyheter/en-smutsig-bransch-1.554246
http://f.imagehost.org/view/0837/Eiv...Sra_Andone_R63

Eive Tungstedt utgav 1978-1994 under namnet Erasmus Montanus inte mindre än åtta underground-handböcker om fiffel, samhällsparasitism och rent kriminella tilltag, som t ex utpressning och bedrägeri. De fick viss spridning och uppmärksammades bl a i student-tidningen Lundagård. När jag 1983 bodde på Michael Hansens Kollegium i Lund var där en annan student som ville prova några av Tungstedts tricks. Han utgav sig för att vara adelsman, skrev brev till folk att deras bilar hade stänkt ned honom och fördärvat hans kläder, och skrev tiggar- och utpressningsbrev till rika personer. Detta gick inte så bra precis – han blev satt i fängelse …

Tungstedt skrev 1978 boken Diplomfabrikerna om hur man kunde lura till sig falska adelstitlar, doktorat och liknande. Någon svensk Jur Dr torde han inte vara utan han kan mycket väl ha tillämpat sin egen handbok och köpt titeln från något skumt utländskt ‘universitet’. Man kan till och med fråga sig om han alls har juristutbildning?

Enligt DN-artikeln var Tungstedt 2003-2005 djupt involverad i den skumma städfirman Lokalvårdarna Hernandez, som skattefifflade och anställde svart arbetskraft. Tungstedt och hans kulturberikar-kumpan Tomas Hernandez torde ha kammat in stora pengar, men de blev båda dömda till fängelse. Tungstedt fick 2.5 år för bl a grovt bokföringsbrott. När DN kontaktade honom var han emellertid i Andorra – hade han rymt dit för att slippa sitta av straffet, eller hade domen överklagats?

Detta var väl alla? Det var väl 19 som åtalades och Goldendragon har kommit med 18, alltså endast Kröcher som fattas. Eller?
Nu återstår bara att försöka ta reda på vilka det är som fortfarande jönsar omkring på anarkistsamlingar!

På tal om Palmemordet- både Kjellberg och Gratzer har förekommit i utredningen. En av dem blev polisen tipsad om redan ett par dagar efter mordet.

Ja det var ju en högoddsare att det skulle finnas en vänsterextremist där....

Jag tror Pia Laskar är med i SAC.

Helt riktigt, ‘troian’, jag hittade också stycket in Granskningskommissionen om Gratzer och Kjellberg. Kommissionen beskriver också en lista omfattande 40 namn på svenskar med anknytning till Kröcher-ligan som polisen i två omgångar kollat upp v g alibi för mordet. Den listan skulle vara intressant att se – dock torde den tillhöra den hemliga delen av granskningskommissionens material på Riksarkivet.

Uppslag initierade av PU (Palmeutredningen)
Personer som varit med i Kröcher-utredningen m.m. I materialet finns
40 uppslag samlade under ett försättsblad med texten ”Personer som
varit med i Kröcher-utredningen. Personer som är RAF-medlemmar
eller sympatisörer”.

Samtliga 40 uppslag innehåller namn på en person, personnummer,
adress och en bedömning t.ex. ”osannolik, sålde kamera till Kroecher”,
”utesluten befann sig i Madrid dåddagen”, ”tänkbar”, ”intagen på
fängelse rån utesluten”, ”mindre trolig, hördes som vittne i Kroecheraffären”.
Det framgår inte när förteckningen är upprättad eller när
bedömningarna gjorts. Däremot verkar alla personer genomgångna på
nytt under sommaren 1990, då registerslagningar gjorts på samtliga.
Vid samma tid inhämtades fotografier och det gjordes kontroller i
vapenregistret. Förhör har hållits med vissa personer.

Karl Gratzer
Karl G har t.ex. bedömts som ”tänkbar”. En registerslagning visade
att han 1978 hade dömts för förberedelse till grovt rån. Karl G
förhördes i november 1990. Han berättade att han vid tiden för mordet
på Olof Palme varit i Österrike och hälsat på sin svårt sjuke pappa. I
samband med utredningen av Kröcheraffären hade han under sex
månader suttit häktad för samröre med Kröcher; de hade tidigare bott i
samma bostadskollektiv.

Leif Kjellberg
En annan person som bedömts ”kan ej uteslutas” är Leif K. Redan
natten mot den 2 mars 1986 hade en person ringt tidningen Aftonbladets
växel och sagt att bl.a. Leif K borde kontrolleras eftersom
denne var medlem i Holger Meins-gruppen. Av utredningsanteckningar,
upprättade den 4 mars 1986, framgår att det i samband med
terroristutredningen i Stockholm 1977 hade framkommit att flera
personer, som ingick i Kröcher-ligan, också hade tillhört en grupp
kring Radio 88, en illegal radiostation som opererade i Stockholm
1970-76. Leif K var enligt anteckningarna en av de ledande inom
Radio 88 och ingick även i terroristgruppen. Han åtalades 1977 för
underlåtelse att avslöja förberedelse till människorov, men frikändes.
Han dömdes däremot för att ha underlåtit att avslöja ett bombdåd mot
Mc Donalds´ på Sveavägen i Stockholm. Leif K förhördes i september
1986 och uppgav då att han hade väntat sig att bli förhörd, med tanke
på sin ”terroriststämpel”. Vid förhöret berättade han att han arbetade
som ingenjör vid Kungliga Tekniska Högskolan och att han varit
ensam hemma den 28 februari. På förhörsprotokollet finns en
anteckning enligt vilken Leif K sedan långt före mordet haft ”långt
brunaktigt rufsigt helskägg”. Därefter har i ärendet i september 1988 en
bekant till Leif K förhörts. I oktober 1989 gjordes en registerslagning.

Werner L ? alias ?
En tredje person som bedömts ”möjlig, har längden, smärt. I övrigt
inget som talar direkt för” är Werner L. Werner L förekom inte i tillgängliga
register enligt en slagning i juli 1990. Säkerhetspolisen uppgav
på förfrågan att Werner L 1978 efterlysts av västtyska myndigheter,
att han misstänkts tillhöra en terroristisk sammanslutning och att
han gripits i Österrike i juni 1990. I september 1992 vände sig PU till
Interpol i Stockholm med en begäran om hjälp med förfrågningar om Werner L i Tyskland. I förfrågan, som ställdes till Interpol i
Wiesbaden, uppgavs att Werner L förekom i utredningen av mordet på
Olof Palme, att det antecknats att han var medlem/sympatisör i RAF
och att det upplysts att han 1978 efterlysts av Västtyska myndigheter
såsom tillhörande en terroristisk sammanslutning. PU begärde svar på
frågorna om Werner L var frihetsberövad den 28 februari 1986 eller –
för det fall han inte var det – om det var bekant var han uppehöll sig
eller bedrev sin verksamhet. PU bad dessutom om signalementsbeskrivning
och fotografi. Ett svar från tyska myndigheter, daterat i
november 1993, finns registrerat. I svaret anges att frågorna besvarats
redan i oktober 1992. Vidtagen utredning uteslöt att Werner L skulle
kunna ha befunnit sig i Stockholm vid tiden för mordet. Skrivelsen
avslutades med att tyska myndigheter ville veta vilka upplysningar/tips
som fanns om att Werner L skulle vara inblandad i mordet på Olof
Palme

Säkerhetsavdelningens bedömning av inkomna uppgifter att
västtyska Rote Arméfraktion (RAF) skulle vara ansvarig för mordet på
statsminister Olof PALME av Per-Göran Näss (då åklagare i målet mot Kröcherligan - vid tidpunkten för PM vid Säpo)

Säkerhetsavdelningen kan inte finna att vad som framkommit under
utredningen ger stöd för att RAF haft med mordet att skaffa. Liknande
bedömning har även gjorts av BKA. (---) Det synes ej erforderligt eller
möjligt att för närvarande driva utredningen vidare i denna del av ärendet.

Sammanställning och konklusion beträffande avsnittet ’tysk terrorism av biträdande spaningschefen Ingemar Krusel
Redan dagarna efter mordet hade enheten TE 12 ([b] –den terroristrotel som särskilt handlade ärenden rörande RAF och dess förgreningar i den tyska säkerhetstjänsten – avdelat en utredningsgrupp som kom att kallas ”AG Olof Palme”. Terroristavdelningens chefer och dess operativa
ledning hade gjort den reflektionen att mordet på Olof Palme hade
överraskat medlemmar i RAF respektive ”2 juni-rörelsen” i lika hög
grad som det överraskade den stora tyska allmänheten.

”Tysk terrorism, RAF”. Avsnittet om tysk terrorism skiljer sig markant
från flertalet andra internationella avsnitt. Som framgår av redovisningen
av uppslagen har det tidigt förekommit analyser och hänvändelser
till tyska myndigheter. Utifrån tidigare kunskaper, hämtade från
Kröcher-utredningen m.m., har en hel del proaktiv utredning förekommit.

Kommentar
Påverkan föreligger mer på ett ideologiskt plan och som inspirationskälla för nya vänstergruppet - gäller främst akademikerna i gruppen. Det vore intressant att höra om det finns kopplingar idag eller under fängelseperioden i slutet av 70-talet. Bara det faktum att Plameutredningen gått igenom ett 40-tal personer med anknytning till Kröcher och att tyska säkerhetstjänsten redan dagen efter Palmemordet blidade en egen arbetsgrupp som utredde kopplingarna till västtysk terrorism bl.a. 2-junirörelsen. Men som i våldsbrottslighet så sjunker farligheten med åldern på de inblandade. Det farliga här är dock de "nya" 17-22 åringarna som idag organiserar sig i motsvarnade andra som revolutionsromantikerna kring Norbert Kröcher.

Kritikermottagandet av Operation Leo pendlade mellan respektfull uppskattning och obarmhärtigt avfärdande.

Eva af Geijerstam, DN: "Hans Hederbergs berättelse löper i två plan. På det ena rekonstruerar han steg för steg händelseförloppet bakom planerna på att kidnappa dåvarande statsrådet Anna-Greta Leijon. Därvid har han behållit alla huvuddrag i historien som vi minns den.

På ett annat plan är Operation Leo ett kammarspel om några människor i Stockholm som än en gång formulerar frågorna varför? och hur?
Den som ser Operation Leo bör alltså inte vänta sig en analytisk film i den meningen att den placerar de unga svenskarna eller Norbert Kröcher i ett större politiskt och samhälleligt sammanhang. Inte heller serverar Hans Hederberg ett moraliskt ställningstagande för någondera parten. (-)
Förutom en tröttande förkärlek för nakna kroppar, mest Pia Gardes - det finns faktiskt andra sätt att demonstrera erotisk dragningskraft! - är Hans Hederbergs enkla, till och med torftiga bildspråk paradoxalt fascinerande.
Man kan naturligtvis invända att Hans Hederberg borde ha gjort en film som entydigt tagit avstånd från alla former av terrorism. Eller som tydligt förklarat varför till synes fridsamma svenska ungdomar rånar banker, snickrar kidnappningslådor och skaffar skjutvapen.

Många kommer säkert göra dessa invändningar.
Men genom att Hans Hederberg inte har gjort en film för någons moraliska självtillfredsställelse, inte ens sin egen, får Operation Leo sin obestridliga styrka."

Elisabeth Marton, SDS: "Den västtyske socialpsykologen Peter Brückner, som ingående har studerat terrorismen i Förbundsrepubliken, ställer en fråga, som också Hederberg borde ha kunnat göra till sin:
- Vad måste ändras i staten för att den skall kunna motsvara medborgarnas krav på mänskligt umgänge?
Först när terrorism och statsmakt relateras till varandra, kan deras ömsesidiga relation bli synlig. Men genom frånvaron av politisk dimension i filmen, som avspeglas i de naiva och harmlösa dialogerna, så kan man heller inte förstå terroristernas motiv.

Nu känns både den politiska och psykologiska problematiken syntetiska, det vill säga konstgjorda. Hederberg har åstadkommit en anständig terroristfilm. I det erkännandet ligger samtidigt en kritik. Förklaringarna söks i individerna, men när det politiska spänningsfältet blir suddigt blir också individerna konturlösa."

Hans Schiller, SvD: "TV:mannen Hans Hederberg har gjort en spelfilm kallad Operation Leo vilken ser ut precis som man kunde tänka sig att en film om Kröcheraffären gjord av en TV-journalist skulle se ut. Vare sig mer, fler, mindre, bättre eller sämre. Det är kort sagt som ett dramatiserat och starkt utdraget inslag ur Rapport eller Aktuellt.

Operation Leo är en film som berättar om det vi redan vet, som inte fyller några luckor eller ger några mer inträngande porträtt eller personanalyser, som inte förmår genomföra någon generationskritik eller samhällsgranskning. Det vi får oss tilldelat är en samling tämligen anonyma och ytliga bilder av individer som av okänd anledning låter sig övertygas om att det vore bra att kidnappa ett progressivt svenskt statsråd. Den som övertygar är en 21-årig tysk som inleder ett förhållande med en 26-årig svensk lärarinna och som därmed får en 'bas' för sin verksamhet. (-)

Operation Leo ser mest ut som en film som är rädd för både PUB (Sveriges Radios publik- och programforskningsavdelning) och Radionämnden.
Och då är det kanske inte så konstigt att resultatet blivit helt likgiltigt."

Kommentar Svensk filmografi
"Jag vill visa vad som händer när ett gäng svenska ungdomar konfronteras med en häftig terroristtyp som Norbert Kröcher."
Så uttalade sig Hans Hederberg, regissör till Operation Leo, i en artikel av Anders Hvidfeldt (Aftonbladet 29.11.1981). Artikeln berättar vidare om bakgrunden till filmen:
"Idén till Operation Leo är hämtad från verkligheten. Men Hans Hederberg, som personligen känner Kröcher och flera andra västtyska terrorister, betonar att filmen är en fri berättelse. (-)

I korta drag gick verklighetens terroristaffär till så här:
1972 kom Norbert Kröcher till Sverige. Blev snart förälskad i en svensk tjej och flyttade hem till henne. Tillsammans gjorde de två bankrån.
Sakta men säkert började Kröcher planera en aktion. Kring sig samlade han en grupp aningslösa svenska ungdomar, som hjälpte honom med allt från att skaffa sprängmedel och vapen till gasmasker och pengar.

Gruppen hyrde en liten källarlokal på Söder i Stockholm. Där byggdes den trälåda Anna-Greta Leijon skulle placeras i efter kidnappningen. De svenska ungdomarna fick hela tiden veta mycket lite om Kröchers planer.
I april 1977, innan kidnappningen hade genomförts, slog Säpo och kpist-beväpnade poliser till mot en villa och flera lägenheter i Stockholm. Kröcher och hela hans terroristliga greps.

Polisens operation mot Kröcher gick under beteckningen Ebba Grön. Rockgruppen Ebba Grön svarar för originalmusik till Operation Leo.
Ett inslag med haschrökning (se Innehållsreferat) fick Statens biografbyrås chef Gustaf Lindenbaum att inkalla filmgranskningsrådet för ställningstagande. Rådet hade inget att invända mot sekvensen, och frisläppandet för visning kom med endast några dagars fördröjning.