Åt vilket håll blåser vindarna, beroende på vad jag gör? (om en intressant tjej)

Hej.

Varning för längre läsning, beskriver ett relationsförlopp i detalj.

Situationen är så här:

Jag bor i Sverige, och är halvfinsk, men jag kan inte språket så värst bra (har lite svårt att hänga med alla "nya" slangord, jag talar i princip gammal uleåborgsfinska, tack vare mina morföräldrar). Jag är typen som tar det lugnt, och i detta fall är jag rädd för att förstöra något.

För lite mer än två år sedan så var jag på en nyårsfest i Finland. Det är min släktings respektives (vi kan kalla honom Eero) familj som är värdar, och jag blev inbjuden. Jag känner knappt någon där, det är många nya ansikten, och jag känner mig väl lite utanför som enda svensken.

Eeros syster, har tre stycken väninnor som anländer till festen. Hon är genast pigg på att presentera sin nyfunne svenske vän för dessa. Jag hälsar på de första två. När jag kommer till den tredje, så "hajar" jag till, för att helt spontant säga "oj! du ser italiensk ut!".

Vi fick väl ganska bra kontakt, men jag höll mig undan för resten av kvällen och satt i bastun med några andra grabbar.

Efter ett par veckor, när jag dök upp i Sverige igen, så loggade jag in på msn. Då hade denna tjej "addat" mig (var hon nu fick min adress ifrån?), och det var ju kul! Vi skrev om lite allt möjligt, hon frågar om mitt nummer (!).

Under en period av 4 månader så skickar vi sms till varandra lite då och då, trevligt, men fortfarande oskyldigt. Jag återvänder till Finland, för att ta en liten paus från livet hemma samt hälsa på lite släkt. Vi bestämmer iallafall för att för första gången ses efter festen, vi rantar runt i Helsingfors finare stadsdelar, efter det väljer vi att äta middag på Iguana, där vi har det trevligt med en hel del att snacka om! Inga romantiska "gester" kommer varken från min eller hennes sida.

Under lite mer än ett och ett halvt års tid efter detta så blir det att vi träffas när jag har vägarna förbi, fikar, går runt på stan osv, har jättetrevligt. Vi får genensamma kompisar, jag vet att snacket går, några av hennes tjejkompisar skulle önska att det blir något mellan oss. Sprungit på hennes föräldrar i tavastehus av ren händelse, jättetrevliga.

För sex månader sedan så ringde hon och frågade om jag ville dyka upp på fest. Så jag gör det, kul och allt, träffar massa väninnor och till min stora glädje finns det även folk jag känner igen där av manligt kön. Dagen efter så drog vi (jag, hon, bror hennes) på bio m.m.

När vi stod på metron, nära min ändstation (itäkeskus) så får jag en kram och ett paket (?) som jag ska öppna hemma i Sverige. Det var en riktigt frän målning som för övrigt sitter inramad i vardagsrummet mitt, samt "resgodis" från fazer .

Jag blir jätteglad, och väntar ett tag innan jag skickar en barbapappa-mjukis som jag vet att hon suktat efter länge. När hon fått det så får jag ett sms tillbaka, "haha, tack! ". Efter det hör jag inget från henne på mer än en månad, och när jag hörde av mig så hade hon någon slags avvisande underton, då tänkte jag i princip "skitsamma", jag orkar inte spekulera, jag hörde inte heller av mig.

Hon får reda på att jag är i the neighbourhood, får ett sms om frukost inne i stan. Fika och allt, tillbaka in i kompismyset!

Går en månad efter att jag åkt hem, orkar inte höra av mig för det händer så otroligt mycket i mitt liv (nytt jobb, flytt, ett syskon in på sjukhus), men så fick jag igår kväll (var med ett gäng vänner) ett sms, där hon undrar hur det är med mig, att hon har fått jobb på stadsteatern osv.





Nu börjar jag verkligen fundera på vad hon är ute efter.

Klart att jag skulle kunna tänka mig att försöka med något i kärleksväg, hon ser bra ut, har en personlighet som tilltalar mig, men å andra sidan så är det något som tar emot. Jag känner mig rädd att förstöra en vänskap, jag tror att det är dumt att chansa.

Att hon tog initiativ till kontakt, presenterat mig för väninnor, fortsatt att hålla kontakt, gett mig gåvor, att hennes kompisar vill se oss som par osv, säger mig att hon är intresserad av mig på det speciella planet.

Att hon var avvisande mot mig och att hon inte tagit något "större" steg ännu säger mig att hon bara vill ha mig som vän.



Vad tror ni? Det känns som att jag röjer mig rejält om jag skulle fråga och riskerar att förstöra. För mig känns det som att det inte spelar någon roll, att vara vän räcker, även om det inte skulle vara fel att vara mer.

Vad skulle vara smidigast att göra?

(är jag luddig, så fråga på, i shall answer)

Som alla vet så ska du inte göra som det står i the game. (Btw, jag förlorade just the game.) Under de här åren, hur "på" har du varit? För det mesta är det så att killen raggar, hon tycker kanske att du inte har gett henne någon respons så hon har gett upp?

Har väl på äldre dagar börjat ta det ganska lugnt med att visa signaler på att jag tycker om någon på det "speciella" sättet.
Men jag har hört av mig lite till och från till henne, visat att jag funnits där (vid längre tystnader så har jag inte brytt mig spec mkt dock, vilket jag skrivit i första inlägget).

Har väl bjudit ut henne ett par gånger, men det har fortfarande inte varit "dating" i luften utan mer... som kompisar.

Jag kanske bara borde låta det vara, umgås och låta det rulla på som vanligt? för då äventyras iallafall inte vänskapen

Är ändå nyfiken på att få veta, men jag vill verkligen inte fråga henne just för att det inte skulle kännas som förut efter det (tror jag iallafall). Frågan är om man ska höra med nån av hennes väninnor

Intressant problem.

haha oj då! håller med dock personen över mig!

Väldigt intressant problem... hmm ja du! svårt och veta >.<

Håller med, sjukt intressant problem.

Sitter i ett lite liknande problem, jag har valt vänta-och-se-taktiken. Skitsöt tjej. Mest för att jag inte bor i samma stad, hon bor i min gamla hemstad så när jag åker tillbaka så träffas vi ibland för fika mm... Hon verkar lite intresserad men samtidigt ger hon lite blandade signaler... Känner att jag har lite svårt att hetsa upp mig eftersom jag inte har lust med ett långdistansförhållande.