Intressant att se hur olika många tycker eller tror att det är
Jag har spelat trummor i ca 20år och det i band som både turnerat ganska mycket runt vårat och våra grannars avlånga länder men även i band som bara repat för sitt egna nöjes skull.
Visst det finns band som nästan mer eller mindre ser ner på trummisen och som följd av detta ofta får byta trummis, vilket oftast beror på att det tillåts att en styr lite som han vill och det är ofta en dryg idiot som tror att han är bäst. Den personen brukar heller väldigt sällan öva hemma eller ens lyssna in sig på låtarna vilket även resulterar i att det är just han som spelar fel och ändrar låtarna mitt i en spelning.
För ca 1år sedan blev jag sparkad ifrån ett band som turnerade flitigt och det skyldes på allt möjligt.
Vad frontfiguren aldrig tänkte på var att många av hans egna vänner tyckte att han bar sig åt som ett svin, vilket gjorde att många kom till mig och sa vad dom visste. Det största problemet för honom var att jag fick väldigt mycket uppmärksamhet hos publiken och även fick en lite speciell skara fans, självklart var det mer än så som han störde sig på.
Resultatet för dom är att dom fick tag på en jätteduktig trummis rent tekniskt men allt sväng och driv i låtarna försvann eftersom det är helt fel musikstil för honom, det visar sig även i att antalet gig minskat radikalt.
När jag åkte ur bandet var det många arrangörer som kontaktade mig och undrade om jag hade ett nytt band på gång, isf var det bara att säga till så skulle dom boka oss direkt. Det tolkar jag som att jag har skött mig ganska bra där ute på vägarna.
90% av banden jag spelat i har inte haft såna problem eftersom vi kollar med varandra vad som är ok eller ej. Alla i bandet har lika mycket värde och ska därför behandlas så, det tjänar alla på i längden.
Om någon i bandet måste sluta så testa en ny en liten stund och om den funkar i bandet så visa det med öppna armar, och ge honom lika mycket att säga till om. Vänta aldrig för länge innan ni bestämmer om han får vara med, gå på den tidiga magkänslan för den stämmer.
Självklart skämtar vi om hur många basister det behövs för att byta en glödlampa, men det skulle aldrig fungera om vi behandlade varandra på det sättet.
Just nu så spelar jag i två olika band, det ena turnerar lite lätt och det andra repar bara än så länge.
I det som turnerar så är vi ganska sakliga när vi repar och engagerar oss i varandras familjer. Det är inga skräniga gitarrer mellan låtarna i replokalen utan vi pratar med varandra istället. I det andra bandet så är det mycket gitarronani mellan låtarna och ena gitarristen vill spela jävligt högt. Där fick jag skälla lite under en pause och efter det funkar volymen bättre, gitarronani skrattar vi åt så länge det inte upptar en massa tid mm..
onoff topic skitsamma jag skrev av mig lite
