Detta är mitt livs svåraste beslut, snälla hjälp mig med detta :-( gråter..

Nej, jag orkar snart inte mera, jag har ett riktigt stort kärleksproblem och jag vet verkligen inte hur jag ska göra.

Kan ta det från början, för cirka 2 år sedan träffade jag en kille på en fest, vi började snacka, av en ren slump faktiskt. Vi snackade jätte länge med varandra, flera timmar umgicks vi. Jag tyckte han var en trevlig kille helt enkelt, vi bytte nummer. Han tyckte också om mig och tyckte jag var en schysst tjej sa han, sedan dock efter det så hann vi bara träffas en gång till, för sedan förlorade vi tyvärr vår kontakt, det flöt ut där mycket på grund av hans tjej och deras barn. Dom bodde i hus tillsammans och allt, men dom hade det tydligen ganska trassligt för på hösten då tog det slut mellan dom, och han flyttade till en egen lya och hon fick barnen (fick jag veta senare)

Sedan någon gång förra vintern så fick vi kontakt igen, jag låg där i sängen en fredagmorgon och plötsligt fick jag ett samtal från något nummer som jag inte alls kände igen, svarade och jag vart rejält överraskad att det var Han som ringde, Jonathan heter han föresten. Vi bestämde träff senare under kvällen och sedan då började vi att träffas ibörjan var han lika trevlig och så, men sedan fick jag reda på att det var drogs med i bilden

Tydligen hade han hållt på en hel del med sånt i yngre dagar, ganska kriminell med andra ord och även andra saker, olagliga. Hur som helst så knarkade han lite då och då, efter några veckor så föll allting ganska stadigt, han blev mer och mer fast och till slut, var han fast i det där, fallit tillbaka i gamla gängor.

och kär som jag var, jag hade verkligen fattat tycke för honom, så bortsåg jag för det där, veckorna gick och han blev riktigt fast och gjorde det varenda dag. Dock träffade jag honom endast på helgerna (pga av att jag bodde en rejäl bit bort) och varenda gång vi träffades festade vi, han festade precis varenda helg kontunerligt sedan han hade hört av sig till mig den där morgonen. Okej, visst jag tycker också om att festa, men inte varenda eviga helg, men jag gjorde det endå för att få vara med honom.. jag var ju riktigt kär i den här killen, jag kan verkligen säga till er, att jag, jag har riktigt svårt och falla för någon, jag har bara föllit för någon en enda gång i mitt liv (återkommer med det sedan längre ner i brevet), så jag kände att jag verkligen inte var redo att ge upp honom.

Våren kom och vintern började tyna bort. Men det jag ska tillägga är att under de här månaderna, under vintern så var han inte riktigt så schysst emot mig, visst vet jag att det berodde på knarket, man är Aldrig sig själv när man går på knark.

Åter till ämnet, jag har fått höra från honom "att jag är fet, borde banta lite, så skulle jag verkligen vara tiptop" "lite hängiga bröst""tjat om mer sex"och visan att jag borde gå ner i vikt lite... " "att jag klädde mig slampigt" "vissa gånger såg jag översminkad ut" och jag behöver väll knappast skriva att jag vart så oerhört sårad så ni förstår inte, jag grät floder över det här, fick jätte dålig självkänsla.

För han nämnde dessa saker inte bara en gång, utan verkligen flera gånger, jag fick höra det rätt så ofta..speciellt då han var riktigt påtänd, men veckorna fortsatte, jag fortsatte att komma dit och festa, vissa av mina vänner brukade ju vara där... alltså som jag hade fått genom honom, dom var jätte snäll mot mig, men inte Jonathan. Ibland brydde han knappt om att säga hej när jag kom dit, jag kände mig jätte utanför, allt jag ville var ju att mysa och bara ligga i soffan och gosa. inte festa hela tiden vi träffades.

I vilketfall som helst så fortsatte veckorna gå och jag åkte utomlands, till Kreta på språkresa då på sommaren, bestämde det kanske 2 månader innan jag skulle åka. Men under hela våren och för den delen större delen av vintern, eller rättare sagt hela tiden från att han hörde av sig igen den där morgonen, vi pratade aldrig om framtiden lixom, allt var så ytligt på något sätt, det var fest och knark som gällde mest. Så det här med språkresan fick han höra när jag redans hade åkt. För jag kände att jag skiter i och säga det till honom, jag orkade verkligen inte vara den som hörde av sig HELA TIDEN, jag vill att han ringer mig också, att han visar att han vill träffa mig. För det ska ni veta, det var nästan endast jag som hörde av hela våren och vintern, testade en gång att totalt skita i att höra av mig, det tog en månad tills han hörde av sig till mig, en hel jävla månad för att inse "oj, vart tog hon vägen"..

Det var då jag verkligen kände, jag orkar verkligen inte snart.... I vilket fall så hörde han av sig ganska snabbt när han insåg att jag var i kreta och helt utom hans räckhåll, att han minsann inte kunde nå mig när som helst, han var väldigt ångerfull och sa att han verkligen saknade mig, efter min dryga månad där så tog språkresan slut och jag åkte hem till sverige igen, vi träffades, han var gullig , det tog en vecka kanske så var han tillbaka i gamla mönster, jag kände mig så förbisedd, och oönskad, jag kände mig så bortglömd så ni kan inte ens föreställa er. Jag började på ett jobb och jobbade lite extra, och då vart det inte att jag kunde festa på helgerna, vår kontakt flöt ut i sanden nästan en månad eftersom jag inte hörde av mig, och under den här tiden så bestämde jag mig för att dumpa honom, jag läste boken "dumpa honom- han vill faktiskt inte ha dig", är jag rätt säker på att boken hette? Ivilketfall så efter att ha läst den boken stog saker lite klarare, jag kände verkligen att jag var värd så mycket bättre än honom, visst jag var fortfarande kär, för mellan hans elaka påhopp och allt festande så hade vi endå mysiga stunder, stunder som jag aldrig kommer att glömma, jag är och kommer nog alltid vara attraherad av honom oavsett vad.

Hur som helst, efter cirka en månad så hörde han av sig, jag var på jobbet.... vi pratade och han ville träffas, men då var jag bestämd, och förklarade riktigt sanningsenligt att jag verkligen inte ville vara med honom igen, att han har sårat mig för mycket... Vi smsade och då sa han att han var ledsen för allt han har gjort mig och han har lagt in sig på något hem, och att han hade tagit tag i drogerna. I vilket fall så gick jag med på att träffas, för det var nog bland de djupaste sms jag fått från honom, han var en helt annan person, han var så förändrad, som natt och dag, om ni bara kunde fått sett skillnaderna, han var väldigt skamsen då vi möttes och det syntes att han riktigt hade ångrat allt han gjort mot mig. Men jag var fortfarande väldigt tveksam, hur skulle jag göra??? för jag har trots allt detta känslor för den här killen, jag känner mig som lyckligast när jag är i hans famn, och jag vet, ni tycker säkert att jag är helt störd, att jag kan tycka allt detta efter att han har sagt alla dessa saker till mig, men jag lovar er. jag känner hat/ och smärta inför det han har sagt til mig.. men samtidigt så finns det även kärlek i mitt hjärta för honom och jag är defentivt inte tjejen som blir kär i första taget, det ska jag säga er. Jag har till och med svårt och fatta tycke för någon... så illa är det, så det var nog mycket därför jag har så svårt och släppa taget om den här killen.

Men för att fortsätta den här berättelsen, så träffades vi som sagt då och pratade ut ganska mycket, vi hann träffas en gång till, (jobbade rätt mycket just då så tiden var knapp)
men efter detta, efter dessa helt underbara gångerna, så är han borta, han slutade bara att höra av sig, och jag har hört av en kompis till honom att han har lagt in sig på ett permanent hem elelr hur jag ska uttrycka det, ett som de bor heltid på, ingen "öppen vård"..

Det har gått en och en halv månad och jag har inte hört ett pip från honom.... och jag känner mig så otroligt ensam, allt jag kan tänka på är Honom, jag drömmer om honom... ja ni förstår kanske. För de här gångerna vi träffades sista gången, de var det underbaraste gångerna jag har varit med om, mycket på grund av att han verkade vara en helt förändrad människa, så otroligt underbar och jag kan verkligen säga att jag är KÄR, riktigt kär i honom. Mitt hjärta är för honom iallafall, jag kommer verkligen aldrig att glömma den här killen.

Fortsättning följer, nedan! -LÄS- (Texten var för lång)

.... Men ni har inte hört allt, sagan är inte slut. för trots att jag är Kär i honom, så finns det vissa saker som jag ej kan bortse ifrån helt enkelt....någon som jag ser ganska allvarligt på (fick reda på detta efter att ha smygläst hans mail, jag vet det är fel men jag var bara tvungen och snoka lite, och det är oftast genomn mailen man kan få reda på saker...) och nog fick jag reda på en sak. Håll i er. Han har annonserat efter horer, protusterade (stavning?), till ett så billigt pris som möjligt, detta fick jag egentligen "reda på" i vintras då vi råkade halka in på ämnet. jag är väldigt emot sådant, men inte han och det stod han för sa han, vad är det för fel med det? "det är ju ett jätte gammalt yrke" bla bla. men jag kunde inte ens i mina vildaste fantasier föreställa mig att han ville köpa horer. efter att ha läst hans "annons" så lät som att han hade gjort det ett antal ggr, och det slog 100 ggr hårdare än de förolämpningar han har sagt om min kropp, jag vart helt ställd, och förträngde det riktigt hårt, så då de senaste två gångerna vi träffades så tänkte jag inte på det.

För att komma till en sak till en annan. Komiskt nog, eller nej sorgligt nog kanske det heter. Så har jag innan jag ens träffade den här killen, så var jag olyckligt kär i hans bästa BARNDOMSKOMPIS, och dom är fortfarande väldigt bra vänner som jag har fattat det, i honom var jag kär i 4 år, olyckligt kär i fyra år!! fick gå till en psykolog för att börja komma över honom. och om jag ska vara riktigt ärlig så är jag inte riktigt 100 på att jag har kommit över den killen, men kanske mycket för att han trots allt var min första kärlek (det har aldrig varit någonting mellan oss, eftersom han hade tjej, ett stadigt förhållande). Men hur som helst, efter att jag fick reda på att Jonathan och den killen var bästa vänner, det kom också som en käftsmäll, det kändes kan jag säga. Allt kändes åt helvete. och jag har många gånger funderat på om jag fortfarande har kvar känslor för den här killen? jag frågade mig själv vem jag vill ha, om jag fick "välja", och hur jag än ställde frågan så hamnade det ändå bara på Jonathan, så jag är 100 på att det är han som jag vill ha helt enkelt. Dock så vet han ingenting om att jag har varit rejält nedkärad i hans bästa kompis, "och att han alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta eftersom han var min första kärlek trots allt.
Men för att komma till min fråga (förlåt för detta väldigt långa brev men jag måste ha er hjälp, för detta känns som om det kommer bli mitt livs största beslut).
Dagarna går ju här, och Jonathan kommer säkert höra av sig snart och vilja träffas då han är klar med sin behandling, han har det nog ganska svårt där han är just nu... men endå så blirjag så fundersam, jävligt dålig stil och bara sluta höra av sig?!

Men hur tycker ni att jag ska göra med allt? Allt känns så otroligt osäkert och jag är rädd för att jag kommer göra mitt livs största misstag om jag nu väljer att säga att jag inte klarar av att träffa honom mer. För någonstans djupt inne känner jag bara det faktum att han har annonserat efter sex, att han ville köpa sex, och att han absolut har gjort det förut säkert, att han har sagt riktigt nedlåtande saker till mig, att jag är tjock, att jag har hört honom prata om andra tjejer, han såg mig nog inte den gången då jag stog i dörröppningen och han satt där och snacka med sina polare om -****.- en tjej i den här staden (modellsnygg), att han hade haft sex med henne förut i höstas, "hur jävla läcker hon var" "och att henne skulle man kunna bli KÄR I" "Hur många modeller han har varit med" , och om en del andra läckra brudar han har varit med.... VISST han var påverkad vid dessa tillfällen, han var inte sig själv när han sa dessa otroligt hemska saker, men bara för den sakens skull vet jag inte om jag NÅGONSIN kommer att kunna glömma det. Jag känner mig så otroligt sårad så ni förstår inte. och den annonsen om sex la han ut i våras, och jag visste inte ett skit om det då (han vet för övrigt inte ett skit om att jag vet det, jag vill inte avslöja att jag har varit inne på hans mail)


Men så tänker jag, om jag nu inte tror jag kan glömma allt det här, då må¨ste jag dumpa honom, eller hur? Men samtidigt, tänk om jag gör mitt livs största misstag?
Ingen kyss har någonsin känts så rätt som när jag kysser honom, när jag är i hans famn så känner jga mig som världens lyckligaste och jag kan verkligen inte bortse från det. jag kan inte det, för jag har fastnat vid honom så jävla djupt. och då han var helt nykter de senaste två gångerna så kändes det så Rätt, det kändes som jag hade hittat mitt livs kärlek. Vad töntigt detta låter, men ni förstår kanske hur jag menar?

Men å andra sidan kan jag inte glömma det negativa, jag känner mig grymt osäker när den där tjejen "han sa att henne skulle man kunna bli kär i", det är en av hans bakanta nu mer, och jag är/ kan vara ganska svartsjuk.. men samtidigt så tycker jag att jag har anledning för det.... efter allt han sagt och gjort, Det känns som om jag nu skulle välja honom så måste jag tävla om konkurransen hela tiden, jag skulle aldrig känna mig "säker".... eller iaf som det känns nu.

Sedan är han och jag från helt skilda världar, kommer det någonsin funka? Visst skulle jag kunna vänta och se tills han hör av sig till mig, visst skulle jag kunna vara med honom då och känna efter. Men jag orkar inte det, jag vill VETA hur jag ska göra när han väl hör av sig igen.Jag vill ha svaret då.

Jag har alltid i hela mitt liv trott på ödet, det som är mening här i livet det sker, så även om jag säger att jag inte vill vara med honom längre så är det inte kört för oss i all framtid, för var det meningen att det ska vara vi två trots allt, så blir det de. Men samtidigt så orkar jag inte gå runt och vara olyckligt kär, jag gör inte det. men samtigt så tänker jag på ALLT han har gjort.,... visst han var påverkad och inte sig själv, men det förändrar ingenting. Jag känner mig så ful i jämförelse med de tjejer han tidigare har pratat om...

Jag orkar snart inte längre.... Snälla hjälp mig!!!

Min ålder är 22, hans 26, om det har någon betydelse.
///// Liten och ensam.... vill ha råd!

Eftersom du berättat att du gått till psykolog tidigare pga att du varit olyckligt kär i 4 år så tror jag att det är dax att du tar kontakt med psykologen igen.
Killen du snckar om har fullt upp med sig själv (om han tar sin behandling på allvar) och du skulle förmodligen aldrig komma över allt han gjort när han drogade utan skulle försöka ta upp det och diskutera och älta.

Gå till någon och snacka och försök komma över den här snubben. Det verkar inte som han är rätt person för dig.

Du får skylla dig själv om du umgås med pundare.

Varför gjorde då inte som han sade? Dvs bantade och piffade till dig och släppte till med fittan lite så hade han kanske inte letat efter fitta någon annanstans.

Vem är du att snoka?


Du får helt enkelt aväga fördelar mot nackdelar och sedan välja. Inte fan kan vi veta eller bestämma hur du skall agera.

Jag röstar för det överlägset vanligaste FB-rådet i relationstrådarna:
DUMPA

Varför? Du mår skit och killen behandlar dig illa. Du är säkert värd något bättre.

Min första tanke är att du är ett troll, mycket pga ditt nick samt ditt antal skrivna inlägg. MEEEN, jag ska väl vara schysst och förutsätta att du bara är en vilsen brud...

För det första, den där historien hade du kunnat göra kort och koncist. Jag tvivlar på att många kommer orka läsa igenom allt, därmed förlorar du även en del respons.

Det verkar som om du mår rätt crappy, så mitt råd till dig är att skita i snubben (för han får dig bara att må sämre, och nej, han kommer inte sluta knarka, förnedra och köpa horor). Sen går du och fixar en ny tid hos en psykolog och jobbar på din insida lite. Fram tills du har reparerat dig själv så föreslår jag att du håller dig undan från kärleksrelationer samt uteslutande håller dig till människor som får dig att må bra (vänner, familj).

Kort svar: Glöm honom.

Leta upp en bättre kille.

Förstår du inte vad du har blivit för sorts tjej?

Du är den där tjejen som tror att han är rätt eftersom du är "värdelös och tjock" och han vill ha dig ändå. Det här är så jävla klassiskt det kan bli.

Jag tycker att du ska ta tag i dig själv och gå och prata med någon, inte enbart för att komma över den här killen utan för att bygga upp ditt eget självförtroende och respekten för dig själv. Det låter mer som någon slags besatthet än kärlek från din sida.

Han har förstört sitt liv, låt honom inte förstöra ditt också.

Håller med övriga.

Gör slut. Ta hand om dig själv för att komma över honom. Gå ut på jakt igen, hur man än vrider och vänder på det kommer du att hitta en bättre. Finns alltid något bättre därute.

Så gör dig själv en tjänst för en gångs skull och gör dig av med drägget. Låter som sagt var som besatthet snarare än äkta kärlek.

Tittade precis klart på denna filmen/dokumentären: http://www.imdb.com/title/tt0492494/

Jag skulle nog rekomendera att du ser den, även fastän den först och främst utspelar sig från killens perspektiv.

Visst finns det par som ridit ut sånna stormar och kunnat ha ett ganska bra förhållande, men tilliten har då inte funnits där. Kommer du orka sätta dig ner och prata ut med denna Jonathan och orka höra hans svar och förklaringar till allt? Droger förändras visst en person, men dom är inte hela boven i dramat.
Kommer du lita på honom? Att bli vit tar lång tid och är en otrolig påfrestning för en människa och folk runt i kring, och frågan är om du i slutändan kommer tycka att det varit värt det. Du förälskade dig ändå i en snubbe som brukade det, och nej, han kommer inte vara samma person utan det och då kan man ju också undra om din kärlek finns kvar?
Försök se både honom och barndomskompisen som gammal skåpmat - det är just gammal skåpmat och inget man vill ha tillbaka trots dom starka känslor som en gång fanns.
Helt ärligt - fokusera på studier/jobb och dina vänner och lev ditt liv som du vill leva det, ta upp kontakten med psykologen igen om det skulle behövas och försök bara njuta av ett liv utan ovisshet. Jag kan inte någonstans i din text få någon förklaring till vad ni egentligen hade för relation - om ni var ett par eller vänner med förmåner, och jag undrar om du ens vet det själv.