Allt om ADD!

Samma här. Då jag stavar, visualiserar jag orden. Om jag sett ordet förut glömmer jag det aldrig, om jag nu fått in det i huvudet riktigt. Rent intuitivt ser jag hur saker ska vara. Kan gälla alltifrån schack, argument, till kort på mina vänner (när de blev fotograferade).

Jag har koll på väldigt mycket rörandes ADD då jag länge letat efter medicin eller annat för att få bukt med mitt återstående problem.

Jag har som "tics" och det är inte så vanligt, bara vid extrem ADD tydligen, någon här som upplevt det.

Det kommer först när jag blir stressad, eller överstimulerad och börjar som stamning men sedan blir det så illa att jag inte kan tala i telefon eller ens diska utan att riskera att ha sönder disken.

Metylfenidat hjälper mot mycket, inklusive stressen men har jag väl fått dessa skakningar så hjälper inte ens det. 25mg Oxascand hjälper en del men det är en medicin med jobbiga biverknar. Det vet jag sedan tidigare...

Cannabis är det enda som tycks fungera men det är olagligt i nuläget och jag måste på grund av min person vara nykter i framtiden så att folk tar mig på allvar samt jag ogillar att bryta mot lagen. Då blir man rädd att polisen ska knacka på hela tiden och jag har aldrig blivit lagförd för narkotikabrott och så vill jag ha det. Det ger ju så klart mer stress.

Vart enda jävla inlägg jag skriver här måste jag sitta och rätta bara för att fingrarna rycker till på tangentordet. Min läkare funderar på att skriva ut riktigt starka prylar, epelepsimediciner, tror det är någon slags barbiturat eller liknande.

Någon som har något slags tips? Det börjar som kramp i halsen sedan blir varenda rörelse jag gör överdriven så jag kan inte skriva med en penna och det tycks bli värre med tiden. Eller så är det bara den ökade stressen som förstärker symtomen.

Va? Jag har också såna där tics, speciellt om jag kommer i situationer när jag vet att folk observerar mig, blir jättestressad, skakar och kan inte göra något rätt, kan anses vara nervositet. Men det händer i vid andra tillfällen när jag är ensam också fast inte lika starkt, om jag försover mig eller måste skynda mig, känner mig tryckt av läxor kan det också hända, får även starka tvångstankar.

Hmmmm...

Ja jävligt jobbigt är vad det är. Typ ett helrör vodka tar bort symtomen till viss del, åtminstone bryr jag mig inte om jag kastar disk omkring mig när jag diskar.... men det är ju inte direkt vitaminer för kroppen.

Så jävla mycket alkohol som det krävs gör att inte ens det fungerar. Men det är som hos dig stressutlöst. När jag ringer viktiga personer så drar stamningen i gång även om jag inte är speciellt nervös.

Ångestattacker kommer och går, men det handlar till stor del om handikappet i sig. Att man inte fungerar så väl kroppsligt som man skulle vilja eller önskar.

De som jag har hittat som beskriver liknande tics hade ADD eller andra neurologiska tillstånd och det tycks vara väldigt svårt att medicinera bort, utan att medicinera bort sig själv med tunga muskelavslappnande och det kanske inte är en så kul framtid att leva fången i en varm och fuktig dimma. Typ.

Är det någon mer än jag som känner att ADD egentligen är en paradox?

Man är alltså "speedad" i huvudet och har mängder med tankar, idéer och så vidare. Man är aldrig trött i egentlig mening, man blir inte trött på natten och så vidare. Man är i huvudet hela tiden en ADHD person som har huvudet sprängfyllt av impulser.

ÄNDÅ är man så seeeeeg då det gäller att komma i gång med saker, att gå från tanke till handling. Man vet precis vad som ska göras och vad man bör göra och man har egentligen energin, men ändå så låser det sig. Jag blir inte klok på detta.

Men då man väl kommer igång och verkligen får igång glöden då jävlar kör man tills man stupar. Jag förstår mig inte på de här hacken. Jag kan hålla koncentrationen upp max en dag sen faller jag samman hur mycket jag än har bestämt mig för att hålla koncentrationen levande.

Det bästa vore om man kunde köra på hundra procent hela tiden för att aldrig tappa spåret, men det orkar man ju inte, det är omänskligt. Men så fort man slappnar av det minsta så försvinner tråden och man faller in i en apatisk dvala.

Jag blir inte klok på det här. Jag orkar inte prata med människor på grund av all energi det slukar och för att jag är trögstartad. Har jag väl kommit igång och prata då minsann kan jag prata en hel natt i sträck. Något lagomperspektiv existerar tydligen inte.

Efter jag suttit här och läst, olika trådar av seriösare slag, kan jag bli alldeles likgiltig & ångestfylld, som att jag bara vill ligga i sängen och sova, aldrig mer tänka någonsin. Fan vad det skönt det skulle vara känns det, nästa dag, är man återigen utvilad mentalt, för att sedan bli likgiltig & seg igen.

Någon som känner igen det?

Jag är EXAKT likadan. Men jag blev hjälpt av böcker, det vilar på något sätt tanken och efter ett tag minns man(jag) allt jag läser. Det är roligt när man läser riktigt avancerad litteratur att vid något tillfälle känna. WOW fan jag fattar det här nu!

Mitt tips till dig och andra ADD personligheter är att läsa spännande böcker man lär sig av. Eftersom man gärna lär sig om sjukdomen är psykologi ett hett tips, gärna sådan som drar paraleller till fysiken. Alltså det materiella livet om vi ska förenkla det. Att lära sig sammankoppla sådant har verkligen hjälp mig. Nu förstår jag ADD'n men ändå livet som sådant i ett mycket vidare perspektiv och det här lett till mindre depression och att ångesten börjar försvinna.

edit: Jag skrev sjukdom, men jag ser det som en tillgång!

Precis! Jag brukar sitta och läsa om något superintressant/avancerat/tankekrävande och vara jätte inne i det. Sen tappar jag lusten helt och hållet, slänger mig på sängen och tittar upp i taket för att allt annat är så jävla tråkigt. Till slut samlar jag kraft/lockar jag mig själv, att gå å göra något att käka(chokladbollssmet, mmh) för att sedan krasha framför någon serie/film jag laddat ner.

Vad som händer när jag blir intresserad för något/taggad på att lära mig något koolt, är att jag får som "Kreativ ångest". Vet inte hur jag ska beskriva det men jag blir överväldigad av alla idéer m.m. jag har och frustrerad för att jag inte får ut ett piss. Kan vara allt möjligt; skriva, göra musik, film, rita, programmera osv.
När detta händer så släpper jag allt och krashar, för att sedan jobba mig upp(ligga och sova tills det är över), hitta något nytt intressant och sedan krasha igen.
Jag kan liksom inte göra något lagom mycket, lite då och då. Om det är så intressant att jag gör det; gör jag det hela tiden. Om inte så gör jag det inte alls.
Om jag gör något bara för att jag gjort det länge eller tyckte det var askul så lär jag krasha direkt. Ser inga problem med att t.ex. sluta spela fotboll som jag gjort i 8 år, om jag vill kan jag väl börja igen, men nu är jag inte intresserad så de är bara skittråkigt.

Jag är lite bekymrad då jag hela livet upplevt 100 % av kriterierna för ADD, men har nu på senare år istället fått diagnos Aspergers, när jag tar upp en ev kombination utav AS + ADD får jag inget önskvärt gehör hos min läkare, han säger baserat på våra samtal enbart! att jag inte är den som har uppmärksamhetsstörning..efter som jag kan fokusera & lyssna på honom när han talar till mig

vad fan vad har karln för preferenser & lågfungerande organismer inne på kontoret dagarna i ändä!
finns det folk som inte kan fokusera när man har uppmärksamheten riktad emot en stjälv?.

Nej det man menar med uppmärksamhet är väll annars mer när man tar sig an en uppgift på egen hand, att man blir handfallen & när man väll försöker alltid lyckas missförstå dom folkliga instruktionerna.
& vara så splittrad i hjärnan att man begår grova blunders så att klasskompisarna garvade & klassificerade en som "lite efter", min doktor Ötker kan ju inte veta defaktot att ibland så lyssnar jag inte på när han pratar till mig, det går upp & ner det där hela tiden, men för det så spelar man ju med i normalt social spel där man tittar på den som talar till en, det lär man sig som fucking 3-åring,
enda konsekvensen med en autopilot som automatiskt hummar "ja" när man förväntas göra detta som minst är att det kan bli svårt att ställa intelligenta motfrågor därför, dom tvingas jag istället ta med vederbörande i efterhand som ett annat grundsär & det är alltid detta som drivit mina elinstallations-lärare till att bli förtidspensionerade hobbytransor

Så på vilket sätt av dom här två är ni licensierade ADD-offer ouppmärksamma?
är ni helt borta när folk pratar till er?

Har inte fått diagnosen ADD (ännu) men beroende på hur intressant personen som talar är och yttre stimuli så varierar det extremt mycket. Jag har en tendens att analysera allt människor säger och kan på det sättet fortsätta tänka på vad personen nyss sa och spinna vidare på det i mitt eget huvud medans den som talar fortsätter om något annat ämne.
Nu när jag tänker efter så brukar jag nog analysera flera olika saker som sagts innan man tappar den riktiga tråden.

Ibland vaknar man bara upp i en bubbla gåendes bredvid en vän som man precis svarat "Mmmm" till utan att ha en aning om vad som sades.

exakt, på något sätt så ger man respons undermedvetet.
Ibland kommer jag ihåg vad dom sagt om jag tänker efter, fast oftast inte.
Men det är ju bara när man ska svara mer än typ mmh, ok, jaha osv som det märks om man försvunnit lite, och då brukar jag iaf hålla bättre fokus.

Precis så, jag analyserar vad nån säger, sedan är jag såpass upprymd & stjälvgod att jag undermedvetet sätter igång och spånar fram ett motsvar där det är viktigare att det formuleras som jag vill framför att resultatet blir halvfjäsigt med i samspel med andras tempo & deras russinminne
jag tror att det är räddslan för att man ska tappa tråden eller glömma bort vad man hört, och man är samtidigt inte den som avbryter någon som forfarande bluddrar på bara för att kunna kräkas upp det där i realtid

Slutsats, nog fan platsar jag som ADD & doktorn är offside precis som jag ansåg, & jag ser inte att detta symtom ochså måste ingå i Aspergers om man nu råkar ha det