Allt om ADD!

Att inte komma på rätt ord när man pratar eller att säga fel ord är inte ett typiskt symptom på ADD. Däremot att ha svårt med att berätta historier eftersom tankarna hoppar hit och dit och det inte blir någon röd tråd mellan meningarna man säger är typiskt för ADD.

Den där jävla röda tråden, jag skulle vilja bränna upp den eller sticka en halsduk av den så den inte kan försvinna.

Förlåt, inget illa menat till någon, jag ville nog bara klaga på att alla människor alltid klagat på att jag saknar den röda tråden i alla arbeten, berättelser, historier, skrift, tal, rubb och stubb.. Lagom bitter ._.

När man iaf vet om denna svårighet så har man iaf möjlighet att göra det bästa av situationen och vidta åtgärder för att minimera svårighetens inflytande över det dagliga livet.

Eftersom jag vet om att när jag berättar en historia så kommer jag förr eller senare trassla in mig i någon bihistoria/detalj och förvirra lyssnaren så försöker jag hålla mina historier/förklaringar så korta som möjligt. En kort stund kan jag alltid hålla mig till det jag vill berätta innan pratet börjar spåra ur. Historierna blir kanske inte så intressanta som de annars vore men bättre att lyssnaren förstår vad jag menar än att han bara blir förvirrad.

Med lite träning blir man rätt bra på att koka ner det man vill säga till hanterbar storlek.

Någon här med ADD som upplevt att ni har svårt att lära er nya språk? Har alltid haft sjukt svårt för sådana saker som man verkligen måste vara koncentrerad på och sitta och öva i timmar för att det ska fastna i skallen...

Jag har svårt för språk men inte engelska dock. Har försökt mig på spanska i högstadiet och på komvux nu på senare år men det gick inte så bra båda gånger (hoppade av komvux)
Svenska har jag svårt för också även om jag är svensk Om man kollar tillbaka på gymnasiet så gick ut med IG i både SvA och SvB. :/ Kan inte läsa svenska böcker så läser bara på engelska, hänger med bättre i engelska böcker men ja kommer inte ihåg det mesta vad jag läser ändå, men men

Människor med add har problem med att syresätta celler. Lösningen är att använda en medicin som kan få i håg syresättningen. Beviset finns i cellers viktiga funktion av att kunna andas.

Intressant tes. Utveckla gärna, och gärna med länkar!

tänkte ställa en kortfattad fråga utan att dra ut det för mycket;

Ni som har diagnostiserats med ADD, hur vanliga är humörsvängningar för er? Min bror har autism och Asbergers, och jag vet att jag har "drag av autism" och tror även på ADD. Har under tonåren haft stora humörsvängningar vilket jag skyllt på "tonåren" men nu är jag snart 21 år och känner av det mer än nånsin.

En vecka kan jag vara jätteglad, känna att allt går bra och att jag inte har saker att oroa mig för, utan helheten känns väldigt bra. Träningen går jättebra, kompis livet och jag har ett flow. Sen kan det komma två dagar då jag vaknar upp på morgonen normalt, men ganska snabbt börjar må rätt dåligt av nån anledning? Kan vara så att jag mår SKITdåligt två dagar i sträck, utan att riktigt veta varför vilket känns jättekonstigt och påverkar mitt liv alldeles för mycket.

ska kolla upp mig för ADD men uppskattar svar än så länge. Tror ändå inte på ADHD då det inte är så mycket fysiska utbrott utan mer bara att jag mår dåligt.

Jag fick min diagnos Add (eller adhd utan hyper) för några månader sedan. Har sökt i ca 7 års tid för mina depressioner/ångest/extrema trötthet och alltid bara fått olika antidepressiva utskrivet. Och visst, de har hjälpt mig med min ångest, men det stora problemet har ändå kvarstått; jag har varit så sjukt trött hela tiden! Jag kunde sova i stort sett flera dagar i sträck och orkade aldrig göra någonting alls.
Har alltid fått höra att tröttheten/orkeslösheten beror på 1. Jag är vegetarian och har näringsbrist (att alla prover alltid har visat på jättebra värden har inte spelat någon roll)
2. Om jag börjar träna så kommer jag att bli pigg. När jag HAR tränat och det inte har hjälpt så har jag helt enkelt tränat fel saker.

Var tydligen lika trött sen födseln, till skillnad från mina syskon så sov jag hela nätterna från första början. när jag vaknade så skrek jag aldrig, utan väntade snällt på att någon skulle upptäcka att jag var vaken. Jag var mao ett väldigt passivt barn, hatade att vara ute, lekar som krävde för mkt energi etc.

en kollega sa till mig för ca ett år sedan "du är precis som mina barn" och berättade för mig om add. Jag började läsa om det, och ALLA symptom stämde in exakt på mig. Det tog ungefär ett halvår innan jag vågade gå till vårdcentralen och be om en remiss till utredning. Man vill ju inte vara ett såntdär diagnosbarn liksom men till slut så kände jag att det var min sista utväg, och nu ångrar jag att jag inte sökt tidigare för min diagnos har förändrat hela mitt liv till det bättre!

Det var helt fantastiskt skönt att få gå på utredningen där de för första gången tog mig på allvar och förstod mina problem. nu äter jag ritalin kapslar 20 mg varje morgon och fyller sedan på med tabletter 10 mg ca 2 ggr/dag.

Den största fördelen är såklart att jag inte bara går och tänker på när jag ska få sova nästa gång, men också att jag slutför saker, håller bättre ordning, orkar vara vaken en hel dag, har bättre rutiner, bättre socialt liv, är gladare, tar mer initiativ, sover bättre på nätterna, kan kolla på iaf en halv film utan att behöva pilla med annat, är noggrannare, börjar inte grina för minsta lilla, får inga raseriutbrott över meningslösa saker, fryser inte lika mycket, listan kan göras lång!

Jag har gått och utrett mig för add men har inte gjort klart för är inte säker på att jag vill ha add.

Är det någon här med add som märkt att psykologen ni går till börjat skylla alla problem man tar upp på addn? Efter ni fått add.

Får en känsla av att det kommer bli så. Ett problem vet jag har med addn att göra, men inte de andra, känns som jag kommer bli låst till Habiliteringen om jag får add. Blir ju väldigt lätt för dom på hb att skylla alla mina problem på add.

Hej alla!

Tänkte slänga in ett par rader om egna erfarenheter om just add!

Jag har sedan 10-11 års ålder haft en diagnos , till en början var det inte ADD utan DAMP som de då hette!

Det dom då förklarade för mig var att jag inte va som "alla andra" jag hade som dom sa motorik som en 9 åring men jag var "smart" som en 16 åring ....


I låg och mellanstadiet hade jag assistent med mig på varje lektion och detta ledde ju självklart till glåpord etc etc , men jag lyckades ta mig igenom det .
Mina betyg var inte att skryta med då jag helt enkelt inte ville gå i skolan , jag ville helst av allt göra det jag själv ville och inte följa nån dum läroplan!

Detta föranledde självklart att jag knappt kom in på en vanlig linje på gymnasiet , utan stod i kö för att komma in , just då hade jag drömmen att bli bilmekaniker .
Allt gick bra , jag gjorde ganska hyffsat ifrån mig , ingen top student men jag va omtyckt (va ja själv har fått höra) va omtyckt på praktikplatser mm mm.

Dock under det sista året då jag tog körkortet så ändrades det ganska snabbt, jag kände att jag inte alls ville jobba som bilmek utan helst något annat, och kort där efter så hittade jag det.

Under denna period så hade jag knappt någon kontakt med dom som hade gjort utredningen om damp (eller vänta nu, damp "stämpeln" togs bort och ersattes av add) , jag hade ingen medecin och inga samtal med psykolog ..

Detta gjorde säkert att jag inte orkade ta tag i mitt liv utan levde som en "kung" spenderade för mycket pengar o festade .

Det är mer nu på senare år jag verkligen inser och känner att fan jag kanske skulle börjat med medicin tidigare, och att jag kanske hade tagit tag i mitt liv tidigare ?

Jag har nu mer recept på concerta som jag tycker funkar riktigt bra och jag är mer fokuserad på saker och slutför uppgifter jag tar för mig!

Jag kan identifiera mig med de vissa skriver om, till exempel att jag har en stor umgängeskrets , jag har även haft problemet att uppfattas som jobbig eller för flamsig.

Jag för även höra av vänner att fan du skulle börja plugga på högskola , fan va du är smart ! ( ja nu kanske ni tycker det är lite självsmicker men jag tänker inte på mig själv som smart )
Jag tycker att jag lär mig mer av att lyssna på nån än att läsa mig till det, även detta kan variera och ibland så vill ha hellre läsa än att lyssna!

detta är lite om mina erfarenheter som jag hoppas kan hjälpa nån att ta steget och pröva medicinering , eller bara påbörja en utredning om just add. (skicka gärna ett pm om ni har frågor! )

Helvete va mycket Jag form det blev haha


Just i fan , Jag har nyligen skickat efter ett "lemp" om C-E körkort, och nu så vill dom ha utlåtande från min läkare om jag är "trafik duglig" , ska tilläggas är att jag har haft körkort i 8 år snart ! dom kommer även dra in mitt b kort ifall jag inte skickar in ett intyg! någon som har liknande erfarenheter av detta ?? pma eller svara här .

Mvh

Tog ledigt från jobbet idag för att vila lite då jag känner mig lite sliten av influensan jag drog på mig för ett tag sedan. Eftersom jag omgående insåg att jag bara skulle stressa upp mig själv av att sitta hemma (och se alla tusen saker jag borde göra) så bestämde jag mig för att ta mig en promenad i skogen. Efter en stunds promenerande satte jag mig i godan ro och drack lite varmt kaffe jag tagit med mig.

Jäklar vad underbart det var! All oro och stress bara rann av mig under tiden jag satt där helt själv. Det enda som "störde" var en och annan fågel, inget mer. För första gången kunde jag koppla av mentalt helt och hållet. Jag kunde fokusera tankarna på ett sätt jag inte kan göra hemma eller på jobbet. Trodde inte att jag skulle klara av att bara sitta på en stubbe utan att bli uttråkad men det blev precis tvärt om.

Är det någon annan här som brukar ta sin flykt ut i naturen för att få lite ro i skallen?