Allt om ADD!

Har en känsla av att mörkertalet är stort.

Haha så härligt att det inte bara var jag som struntade totalt i vad som stod på tavlan, utan satt sig längst bak med min mp3 och drömmde mig bort

Var hos optikern nu i våras. Hon sa att jag inte har ledsyn. Så nu har jag glasögon. Men ser fortfarande ingenting för dimman av cannabis rök håller sig kompakt och mig drömmande..

Är det någon som kan skriva vad Concerta hjälper mot??

fass.se

Tack, är du säker?

Hur många här inne som går på medecin har fått sänkt aptit/gått ner i vikt?

Får alla göra samma datortest under utredning ? Fick klicka när en bokstav kom fram förutom X
och gick nog så dåligt det kunde gå typ :S
Jag försov mig så jag va en halvtimma försent och trött som fan typ.
Kommer det spela stor roll hur utredningen går ?

Hej alla ADD:are!!

Har läst igenom denna tråd väldigt noga, det som jag kan konstatera är att jag känner igen mig enormt mycket med de svårigheter som många ADD are har.

En kort beskrivning om mig är att jag är en kille som nu är 24 år gammal. Har haft ett riktigt kämpigt liv med såväl studierna som social kompetens.

Jag kan börja med att berätta redan när jag skulle börja första klass, så upptäckte såväl lärare som elever i klassen att jag var klassens clown som ville göra lektionerna till en lekstuga, fast detta lyckades jag inte riktig bra med, då jag ofta blev utslängd från lektionerna. Om jag inte missminner mig, så var det 2 stycken andra killar i samma klass som hade snarlika svårigheter, och vi hittade på mycket bus tillsammans både under skoltid och på fritiden, detta triggade givetvis igång ännu mera. Fast i tredje klass så bytte båda dessa killar skola

Utöver min mognadsförsening så hade jag även grav dyslexi. Detta resulterade att jag var tvungen att välja bort engelskan och istället intensiv träna svenskan för att komma i fas. Detta innebär att jag hamnade så småningom efter i samtliga ämnen bortsett från mattematiken och gymnastiken. I takt med att tiden gick så växte en stor frustration inom mig vilket ledde till att jag vägrade göra läxorna, och istället valde jag att umgås med vänner och utöva olika aktiviteter istället på fritidset. Under täta mellanrum så hade mina föräldrar en tät kontakt med lärarna på skolan för att följa upp mig. Fick givetvis ständigt klagomål för att jag underpresterade och var livlig på lektionerna och i fjärde klass tvingades jag ha en assistent som ständigt övervakade mig på skolan. Fast hennes insats gav tyvärr inga nämnvärda förbättringar.

För att försöka begränsa historian, så kan jag påpeka ingen större förändringar uppstod på högstadiet.

Fast däremot när jag började studera på gymnasiet, så upplevde jag en stor vändning. Fick dels en del nya vänner och en super bra specialpedagog på skolan som såg till att jag hamnade på rätt köl. Hon var verkligen kompetent och hoppfull. Hon gav mig verkligen den energi som såg till att min motivation växte fram. sen fick jag de hjälpmedel som en dyslektiker är berättigad till, såsom inlästa böcker, muntliga prov och förlängd provtid. Detta förbättrade förstås mina förutsättningar rejält och jag förbättrade mina betyg ganska mycket naturligtvis, fast hade ändå enorma svårigheter att ta tag i läxorna ändå, då jag hellre valde att tillbringa min fritid med vännerna eller på fritidset, så lyckades jag inte ändå uppfylla mina föräldrars förväntingar. Kan tillägga att mitt betygssnitt hamnde på runt 11. Tog studenten år 2006.

Efter studenten har jag provat på olika bla som telefonförsäljare på olika företag, diskplockare på olika krogar osv. Hr tyvärr inte lyckas bli långvarig på något utav jobben som har haft tyvärr. När jag skrev in mig på arbetsförmedlingen någongång runt 2007, så visade det sig att mitt arbetssökande inte gick något vidare bra, eftesom jag har dyslexi och även haft djup depressioner under årens lopp, så fick jag komma i kontakt med en psykolog där som utredda mig. Jag fick då göra någon form av begåvningstest (WISC-test). Lyckades till min förvåning få över medel sammanlagt.

Sedan ett år tillbaka så pluggar jag på universitet. Har faktiskt överträffat mina förväntningar trots att jag inte har lyckas värva tillräckligt med poäng. Har fått många nya vänner där och det har varit många roliga nollningar. Dessutom har skolan de flesta lärarna varit kompetenta och tillmötesgående. Kan också tillägga att jag har varit deprimerad och haft igångsättningssvårigheter under studietiden, vilket är väldigt vanligt förekommande bland folk med NPF. Har tidigare stått på SSRI, men har självmant valt att göra ett uppehåll med de och detta var ett rent idiotiskt misstag utav mig. Fast numera tar jag endast strattera. Har stådd på detta preparat i ca 1 vecka nu. Förhoppningsvis så kommer denna medicin göra underverk på mig så småningom.


PS: Beklagar att texten är väldigt bristfällig, men gör ett tapert försöka att ändå skicka in den ändå

Jag går på Concerta och har ju helt klart märkt av minskad aptit. Gick ner 2-3 kilo första månaden, men varefter att jag kommit upp i rätt dos så har medicinen (trots minskad aptit) faktiskt hjälpt mig att få ordning på mina matrutiner som tidigare var katastrof. Innan jag började på Concertan var det ofta som det dröjde ända till kvällen innan jag åt nåt eftersom jag hela dagen tänkte att jag skulle fixa mat "snart". Nu har jag för första gången i mitt liv börjat lära mig att skapa lite rutiner vilket även då påverkat maten på ett positivt sätt. Sen tar det så klart emot som fan vissa dagar när man verkligen inte är sugen på att äta alls, men då får man se till att trycka i sig mat ändå

Fan va surt! Har av egenerfarenhet tappat bort allt möjligt som te x, nycklar,pengar och mobilen Står du på någon medicin? Isåfall preparat?Har det gett några påtagliga förbättringar? Vad har du upplevt för typ av bivärkningar??

Mvh/Vilsenturist

Stämmer detta verkligen?

Har nydligen blivit diagnosticerad med asperger som primärdiagnos, min sekundära
som "suspekt add". När jag frågade vad detta sekundära innebar, förklarade min
kurator att om jag testar medicin och den hjälper, så får man svar på om man har
diagnosen så sett. Borde jag nöja mig med en sådan här lös diagnos eller begära
ytterligare en utredning?

Sen tänkte jag kolla med er add:are hur lång tid tar det innan ni kommer på er i eran drömvärld?
Själv brukar saker som att duscha ta en timme, helt plötsligt har jag kommit på mig i ett 30 minuters scenario. Samma sak med film, oj vart är jag någonstans? har det redan gått 20minuter