2008-10-08, 06:28
#1
Mina dåvarande "stats"
Kön: Man
Ålder: då 17, nu 19
Längd: 175cm obuffad
Vikt: 65 kg~
Tidigare intagna droger vid tillfället: Alkohol, CB.
Dos: Ungefär tre blotters var.
Trippens längd: Cirka 20-25 timmar.
Setting: Klasspolares hus, skogspromenad, bussresa och till slut min egen säng.
Bakgrund
Vi var fyra klasspolare + tre andra nära vänner som under en längre tid hade suktat efter psykadeliska preparat. En annan av våra klasskompisar tipsade oss om att det fanns en kille som ville bli av med 50 lappar "syra" snabbt. Vi fick de 50 lapparna för typ 20 kr styck vilket vi tyckte var helt underbart. Vi hade hört att priset på LSD skulle ligga på runt 100kr blottern och blev mycket glatt överaskade av det låga pris vi fick.
Väl inhandlade informerar vår andra klasskompis oss att det inte är LSD utan ett liknande preparat som kallas för dragonfly. Vi brydde oss inte så mycket om det utan var mest sugna på att slänga i oss det så fort som möjligt.
Runt klockan 8 på lördagskvällen slänger vi i oss vår första lapp. Enligt kranen skulle det ta cirka 90-120 minuter innan effekten kom. Vi sitter i ett mysigt rum med lagom mörk belysning och lyssnar på the beatles.
Efter cirka en timme börjar vi bli lite smått otåliga och ringer upp kranen.
Vi: Ska det verkligen ta så här lång tid?
Kranen: Ja då! Ta det lugnt, effekten kommer smygande så småningom.
Vi: Jaja okej då, hörs sen.
Ytterligare 40 minuter går och vi känner i princip ingenting förutom en lite lustig känsla i kroppen. Vi beslutar oss i alla fall för att ringa kranen igen, färska och förväntansfulla som vi var.
Vi: Det händer ju fortfarande ingenting! Du har väl inte blåst oss va?
Kranen: Nej, men för guds skull! Ta två lappar till då om ni inte tycker det funkar!
Sagt och gjort slänger vi i oss runt två lappar var till.
Klockan hade nu närmat sig elva på kvällen och det var nu de första effekterna började smyga sig på. Väggar, tak och golv började gå som i vågor och vi blev mer och mer imponerade över de små hallucinationer vi började få. Nyfikna och exalterade av alla nya intryck börjar vi gå på upptäcktsfärd i huset. Några smiter upp i köket och några stannar kvar i rummet. Jag och en kompis går in på toaletten för att titta oss i spegeln, när det plötsligt slår till på riktigt. Jag sitter på toalettstolen och tittar ner på en skabbig badrumsmatta som kryper omkring och andas kraftigt. Min kompis ger plötsligt ifrån sig ett stönande läte och jag tittar genast upp för att se vad som stod på. Min kompis stod och stirrade på sin egen spegelbild med ett mycket förbryllat ansiktsuttryck. Jag beslutade mig för att se "what the fuss was about" och började titta på mig själv i spegeln. Först såg det ut ungefär som vanligt men efter bara ett par sekunder börjar mina kinder, min näsa och mina ögon flytta runt i ansiktet och skifta i storlek.
WOW! Vi trippar faktiskt! Åh gud vad länge vi har väntat på detta.
Efter att ha spenderat en kvart på toaletten beger vi oss ut för att se vad resten av gänget har för sig. Inne i det ursprungliga rummet sitter tre av vännerna och lyssnar på musik medan de osammanhängande försöker beskriva vad de ser.
"Åh gud! Ser ni det där? I taket! Det är som törnbuskar som rör sig ur taket... Oooooh... Shit va häftigt! Ser ni?! Ser ni?! Wooow...."
Många av dessa beskrivningar på våra hallisar lyckades vi fånga som ljudfiler i våra mobiltelefoner och dessa har varit mycket underhållande att lyssa på i efterhand.
Själva ruset av dragonfly är som med andra psykadeliska droger svårt att beskriva. Jag kände mig under hela peaken och under större delen av afterglowen på nytt född, och som om hela mitt liv bara hade varit en resa för att komma till mitt nuvarande tillstånd. I princip allt och alla gav mig goda intryck och vackra hallucinationer. En känsla av välbefinnande och samhörighet fanns också där. Allting var mycket spännande och jag kände mig tvungen att utforska allt jag såg. Skedar, pennor, ritblock och diverse kuddar och filtar blev mina verktyg när jag åkte ut på äventyr.
Detta upptäcktsresande fortsätter natten igenom till ungefär klockan 8-9 på morgonen då vi bestämmer oss för att våga oss ut i naturen. Huset vi befann oss i låg precis vid en skog som vi tyckte verkade vara lämplig för en liten prommis. Värt att tillägga är att vi fortfarande var väldigt, väldigt skeva.
Höstmorgonen var klar, solen lyste från en nästintill molnfri himmel och vinden var frisk. Temperaturen låg väl runt en tio-tolv grader och allt var gudomligt mysigt. Väl ute i skogen hade vi börjat bestiga en mindre kulle som vi tyckte såg intressant ut. Uppe på toppen hittade vi också en omkullfallen björk som vi satte oss på. Det låg många gulbrunna barr på marken och dessa började min snea hjärna leka med. Barren började nu röra sig upp för mina fötter och ben samtidigt som jag njöt av det som kändes som fjädrar som sakta rörde sig längs vaderna.
Ungefär sådär satt vi i skogen tills klockan var runt mitt på dagen. Vi började nu gå mot ett litet centrum som låg några kilometer bort. Vi tänkte att vi skulle köpa något att äta och dricka. Promenaden till centrumet tog cirka 90 minuter. På den tiden hann gänget bli oense om vad som skulle göras när vi kom fram. Några hade börjat bli lite nojjiga över att det var så mycket folk ute, och ville röra sig hemmåt till sina sängar, medan jag och en annan kompis ville gå och äta pizza. Det slutade i alla fall med att vi splittade upp oss i en grupp på fem personer som gick hemåt, och en grupp på två personer.
Vid pizzerian var det väldigt mycket folk och vi kände oss inte mogna för den pressen det var att beställa pizza. Vi gick istället bort mot en liten park för att sätta oss en liten stund. Väl sittandes på bänkarna i parken slappnar jag av igen och börjar drömma mig bort. Efter som jag inte sovit något börjar jag också känna mig väldigt bränd och trött i huvudet. Tankarna lever sitt eget liv och hallucinationerna som avtagit lite under promenaden kommer sakta krypande. Jag fäster blicken på en McDonaldsmugg som ligger slängd på marken. Den lilla svarta texten på muggen börjar genast röra sig omkring på den vita bakgrunden. Snart har den bildat två små svarta sträckgubbar som hoppar omkring på muggen och har sig. Vi sitter där i ungefär en timma och när vi börjar röra oss därifrån har klockan slagit 16.
Brända som vi var beslutade vi oss för att det var dags att åka hem. Det snabbaste sättet var att ta bussen, och som tur var stog den inne vid hållplatsen när vi kom dit. Det var lite nojjigt att gå på bussen för att det var så mycket folk på den. Jag satte mig till slut vid en fönsterplats och tittade ut på asfalten. Stora lila fraktaler dansade för mig, men denna gången kändes det inte roligt eller spännande, bara jobbigt. Det är då jag för första gången fick uppleva de negativa sidorna som psykadelier kan medföra. Allt jag kände var att jag ville komma hem så fort som möjligt, lägga mig i min säng och sova.
Bussresan tog runt en kvart. Jag sade hej då till kompisen och började gå hemåt från busshållplatsen. Kände mig lite obekväm med att jag fortfarande var så pass skev som jag var, för jag trodde att det skulle börja gå över vid det här laget. Jag var också lite orolig att mina föräldrar skulle vara hemma. Typiskt nog visade det sig så klart att både morsan, farsan och syrran var hemma. Jag vankade runt i mitt lilla område och samlade mod för att våga öppna dörren. Ett djupt andetag och sedan trycker jag ner dörrhandtaget och öppnar dörren. Farsan sitter i vardagsrummet och tittar på TV med min syster medan morsan står och stryker. Jag slänger ur mig något i stil med "Har inte sovit så mycket inatt så jag går och lägger mig". Som tur var godtogs detta så jag slapp svara på några som helst frågor som föräldrar gillar att ställa.
Väl inne på mitt rum släcker jag genast ner och försöker sova. Upptäcker snabbt att det är mycket svårt att slappna av. Klockan har nu blivit runt 18, dvs cirka 22 timmar efter intaget av den första lappen och jag är fortfarande duktigt skev. Har inte lika mycket hallucinationer nu, men hjärnan jobbar fortfarande på högvarv och tankarna lever ett eget liv. En sak som jag kommer ihåg tydligt var att när jag försökte sova var det som om min egna hjärna hånade mig i stil med "Haha, du kan inte sooooova!". Detta gjorde att den obekväma känslan jag hade växte sig starkare och starkare. Till slut blev det för mycket att ligga i ett mörkt rum när ens egna hjärna retas med en, så jag tände en lampa och satte på TVn. Här slutar trippen kan man säga. Tittade på TV från klockan 19 till klockan 01 när jag till slut lyckades somna. Sover sisådär 10-11 timmar för att sedan vakna upp och må helt ok. Fortfarande lite sliten i bollen, men inga andra direkta men.
Tankar om trippen
Detta var som sagt mitt första och bästa möte med psykadelier. Det mesta av trippen var bra bortsett från den jobbiga tiden på slutet. Som upplevelse i helhet ger jag trippen ett betyg på 4/5. En ganska lagom första upplevelse, men lite för lång och utdragen. Intensiteten på ruset var alldeles lagom och settingen var helt underbar. Goda vänner, god musik och ett mysigt hus är för mig den bästa miljön att trippa i.
Övrigt
Vet att detta inte är någon super-rapport, men tar gärna emot konstruktiv kritik. Hoppas att den var värd att läsa i alla fall. Ser fram emot lite comments
Ha det bra alla psykonauter!
//draken
Kön: Man
Ålder: då 17, nu 19
Längd: 175cm obuffad
Vikt: 65 kg~
Tidigare intagna droger vid tillfället: Alkohol, CB.
Dos: Ungefär tre blotters var.
Trippens längd: Cirka 20-25 timmar.
Setting: Klasspolares hus, skogspromenad, bussresa och till slut min egen säng.
Bakgrund
Vi var fyra klasspolare + tre andra nära vänner som under en längre tid hade suktat efter psykadeliska preparat. En annan av våra klasskompisar tipsade oss om att det fanns en kille som ville bli av med 50 lappar "syra" snabbt. Vi fick de 50 lapparna för typ 20 kr styck vilket vi tyckte var helt underbart. Vi hade hört att priset på LSD skulle ligga på runt 100kr blottern och blev mycket glatt överaskade av det låga pris vi fick.
Väl inhandlade informerar vår andra klasskompis oss att det inte är LSD utan ett liknande preparat som kallas för dragonfly. Vi brydde oss inte så mycket om det utan var mest sugna på att slänga i oss det så fort som möjligt.
Runt klockan 8 på lördagskvällen slänger vi i oss vår första lapp. Enligt kranen skulle det ta cirka 90-120 minuter innan effekten kom. Vi sitter i ett mysigt rum med lagom mörk belysning och lyssnar på the beatles.
Efter cirka en timme börjar vi bli lite smått otåliga och ringer upp kranen.
Vi: Ska det verkligen ta så här lång tid?
Kranen: Ja då! Ta det lugnt, effekten kommer smygande så småningom.
Vi: Jaja okej då, hörs sen.
Ytterligare 40 minuter går och vi känner i princip ingenting förutom en lite lustig känsla i kroppen. Vi beslutar oss i alla fall för att ringa kranen igen, färska och förväntansfulla som vi var.
Vi: Det händer ju fortfarande ingenting! Du har väl inte blåst oss va?
Kranen: Nej, men för guds skull! Ta två lappar till då om ni inte tycker det funkar!
Sagt och gjort slänger vi i oss runt två lappar var till.
Klockan hade nu närmat sig elva på kvällen och det var nu de första effekterna började smyga sig på. Väggar, tak och golv började gå som i vågor och vi blev mer och mer imponerade över de små hallucinationer vi började få. Nyfikna och exalterade av alla nya intryck börjar vi gå på upptäcktsfärd i huset. Några smiter upp i köket och några stannar kvar i rummet. Jag och en kompis går in på toaletten för att titta oss i spegeln, när det plötsligt slår till på riktigt. Jag sitter på toalettstolen och tittar ner på en skabbig badrumsmatta som kryper omkring och andas kraftigt. Min kompis ger plötsligt ifrån sig ett stönande läte och jag tittar genast upp för att se vad som stod på. Min kompis stod och stirrade på sin egen spegelbild med ett mycket förbryllat ansiktsuttryck. Jag beslutade mig för att se "what the fuss was about" och började titta på mig själv i spegeln. Först såg det ut ungefär som vanligt men efter bara ett par sekunder börjar mina kinder, min näsa och mina ögon flytta runt i ansiktet och skifta i storlek.
WOW! Vi trippar faktiskt! Åh gud vad länge vi har väntat på detta.
Efter att ha spenderat en kvart på toaletten beger vi oss ut för att se vad resten av gänget har för sig. Inne i det ursprungliga rummet sitter tre av vännerna och lyssnar på musik medan de osammanhängande försöker beskriva vad de ser.
"Åh gud! Ser ni det där? I taket! Det är som törnbuskar som rör sig ur taket... Oooooh... Shit va häftigt! Ser ni?! Ser ni?! Wooow...."
Många av dessa beskrivningar på våra hallisar lyckades vi fånga som ljudfiler i våra mobiltelefoner och dessa har varit mycket underhållande att lyssa på i efterhand.
Själva ruset av dragonfly är som med andra psykadeliska droger svårt att beskriva. Jag kände mig under hela peaken och under större delen av afterglowen på nytt född, och som om hela mitt liv bara hade varit en resa för att komma till mitt nuvarande tillstånd. I princip allt och alla gav mig goda intryck och vackra hallucinationer. En känsla av välbefinnande och samhörighet fanns också där. Allting var mycket spännande och jag kände mig tvungen att utforska allt jag såg. Skedar, pennor, ritblock och diverse kuddar och filtar blev mina verktyg när jag åkte ut på äventyr.
Detta upptäcktsresande fortsätter natten igenom till ungefär klockan 8-9 på morgonen då vi bestämmer oss för att våga oss ut i naturen. Huset vi befann oss i låg precis vid en skog som vi tyckte verkade vara lämplig för en liten prommis. Värt att tillägga är att vi fortfarande var väldigt, väldigt skeva.
Höstmorgonen var klar, solen lyste från en nästintill molnfri himmel och vinden var frisk. Temperaturen låg väl runt en tio-tolv grader och allt var gudomligt mysigt. Väl ute i skogen hade vi börjat bestiga en mindre kulle som vi tyckte såg intressant ut. Uppe på toppen hittade vi också en omkullfallen björk som vi satte oss på. Det låg många gulbrunna barr på marken och dessa började min snea hjärna leka med. Barren började nu röra sig upp för mina fötter och ben samtidigt som jag njöt av det som kändes som fjädrar som sakta rörde sig längs vaderna.
Ungefär sådär satt vi i skogen tills klockan var runt mitt på dagen. Vi började nu gå mot ett litet centrum som låg några kilometer bort. Vi tänkte att vi skulle köpa något att äta och dricka. Promenaden till centrumet tog cirka 90 minuter. På den tiden hann gänget bli oense om vad som skulle göras när vi kom fram. Några hade börjat bli lite nojjiga över att det var så mycket folk ute, och ville röra sig hemmåt till sina sängar, medan jag och en annan kompis ville gå och äta pizza. Det slutade i alla fall med att vi splittade upp oss i en grupp på fem personer som gick hemåt, och en grupp på två personer.
Vid pizzerian var det väldigt mycket folk och vi kände oss inte mogna för den pressen det var att beställa pizza. Vi gick istället bort mot en liten park för att sätta oss en liten stund. Väl sittandes på bänkarna i parken slappnar jag av igen och börjar drömma mig bort. Efter som jag inte sovit något börjar jag också känna mig väldigt bränd och trött i huvudet. Tankarna lever sitt eget liv och hallucinationerna som avtagit lite under promenaden kommer sakta krypande. Jag fäster blicken på en McDonaldsmugg som ligger slängd på marken. Den lilla svarta texten på muggen börjar genast röra sig omkring på den vita bakgrunden. Snart har den bildat två små svarta sträckgubbar som hoppar omkring på muggen och har sig. Vi sitter där i ungefär en timma och när vi börjar röra oss därifrån har klockan slagit 16.
Brända som vi var beslutade vi oss för att det var dags att åka hem. Det snabbaste sättet var att ta bussen, och som tur var stog den inne vid hållplatsen när vi kom dit. Det var lite nojjigt att gå på bussen för att det var så mycket folk på den. Jag satte mig till slut vid en fönsterplats och tittade ut på asfalten. Stora lila fraktaler dansade för mig, men denna gången kändes det inte roligt eller spännande, bara jobbigt. Det är då jag för första gången fick uppleva de negativa sidorna som psykadelier kan medföra. Allt jag kände var att jag ville komma hem så fort som möjligt, lägga mig i min säng och sova.
Bussresan tog runt en kvart. Jag sade hej då till kompisen och började gå hemåt från busshållplatsen. Kände mig lite obekväm med att jag fortfarande var så pass skev som jag var, för jag trodde att det skulle börja gå över vid det här laget. Jag var också lite orolig att mina föräldrar skulle vara hemma. Typiskt nog visade det sig så klart att både morsan, farsan och syrran var hemma. Jag vankade runt i mitt lilla område och samlade mod för att våga öppna dörren. Ett djupt andetag och sedan trycker jag ner dörrhandtaget och öppnar dörren. Farsan sitter i vardagsrummet och tittar på TV med min syster medan morsan står och stryker. Jag slänger ur mig något i stil med "Har inte sovit så mycket inatt så jag går och lägger mig". Som tur var godtogs detta så jag slapp svara på några som helst frågor som föräldrar gillar att ställa.
Väl inne på mitt rum släcker jag genast ner och försöker sova. Upptäcker snabbt att det är mycket svårt att slappna av. Klockan har nu blivit runt 18, dvs cirka 22 timmar efter intaget av den första lappen och jag är fortfarande duktigt skev. Har inte lika mycket hallucinationer nu, men hjärnan jobbar fortfarande på högvarv och tankarna lever ett eget liv. En sak som jag kommer ihåg tydligt var att när jag försökte sova var det som om min egna hjärna hånade mig i stil med "Haha, du kan inte sooooova!". Detta gjorde att den obekväma känslan jag hade växte sig starkare och starkare. Till slut blev det för mycket att ligga i ett mörkt rum när ens egna hjärna retas med en, så jag tände en lampa och satte på TVn. Här slutar trippen kan man säga. Tittade på TV från klockan 19 till klockan 01 när jag till slut lyckades somna. Sover sisådär 10-11 timmar för att sedan vakna upp och må helt ok. Fortfarande lite sliten i bollen, men inga andra direkta men.
Tankar om trippen
Detta var som sagt mitt första och bästa möte med psykadelier. Det mesta av trippen var bra bortsett från den jobbiga tiden på slutet. Som upplevelse i helhet ger jag trippen ett betyg på 4/5. En ganska lagom första upplevelse, men lite för lång och utdragen. Intensiteten på ruset var alldeles lagom och settingen var helt underbar. Goda vänner, god musik och ett mysigt hus är för mig den bästa miljön att trippa i.
Övrigt
Vet att detta inte är någon super-rapport, men tar gärna emot konstruktiv kritik. Hoppas att den var värd att läsa i alla fall. Ser fram emot lite comments
Ha det bra alla psykonauter!
//draken
3/5
