Hur kan vi känna känslor?

Problemet med din beskrivning av medvetandet är att de flesta processer du nämner inte sker i medvetandet.

Exempel: du skriver "om vi läser en text arbetar hjärnan med att lagra informationen". Praktiskt taget alla dessa processer sker helt bortom medvetandet.

"Om vi känner en äcklig lukt skickas impulser till musklerna som gör det lättare att kräkas"
Endast en liten del av detta får medvetandet tillgång till, genom selektiv information, det mesta i efterhand.

"Blir vi skrämda höjs adrenalinnivån och kroppen går in i försvarsläge"
Detta är en process som är känd för att till stor del ligga på reflexnivå och helt bortom medvetandet.

Du missar poängen, de impulserna som är resultat av intrycken är medvetandet, alla kemiska reaktioner i kroppen till följd av impulserna tar sig uttryck för oss i form av känslor som vi kallar medvetande.

Förklara din syn av vad medvetande är rent konkret. Det jag ser att man kallar medvetande är just en blanding av känslor, kunskap, reaktioner på omvärlden och liknande.

Det man ser som fri vilja är en kamp mellan serotonin och dopamin där serotonin fungerar som hämmande och dopamin som sporrande. Får dopaminet övertaget över serotoninet väljer vi att följa impulsen och tvärtom. När impulsen av ett t.ex. synintryck hoppar mellan synapserna i hjärnan påverkas hur mycket av varje signalsubstans som produceras.

Jag tror att människan i alla tider velat vara speciell och inte bara ett djur i mängden, man vill känna att man är en upplyft art och står högst i evolutionen eller skapad av Gud i hans/hennes/deras bild.
Det är helt enkelt lite svårsmält att man skulle styras av elektricitet som studsar omkring i skallen.

Nja.
För att upprepa från förra inlägget:
Exempel: du skriver "om vi läser en text arbetar hjärnan med att lagra informationen". Praktiskt taget alla dessa processer sker helt bortom medvetandet.

Om du inte är medveten om all den behandling av synintryck som din hjärna gör, inte har tillgång till den, inte kan tala om den förrän du får ett selektivt resultat reserverat - hur kan du påstå att allt detta är känslor och medvetande?

Så ser det ut med en mycket stor del av hjärnans aktivitet.

Den syn på medvetande jag använder här, som tillräcklig för diskussionen, förutsätter att det finns någon form av medvetenhet. Som ett minimum ska en person kunna påstå att h*n har upplevt något, genom att ha haft synintryck eller andra sinnesintryck, eller ha reflekterat över det. Om det handlar om synintryck ska man alltså kunna säga sig ha 'sett' dem.

Vid ett fenomen som 'blindsight' är en person inte medveten om att se någonting. Denne säger sig inte se någonting, har inga visuella synintryck osv.

Ett annat exempel är regleringen av hjärtrytmen, som omhändertas av hjärnan, men som är helt bortom medvetandet.
Det låter både reduktionistiskt och ytterst primitivt att tillmäta två signalsubstanser allt betydelse. Tror du verkligen på allvar att du kan plocka två av dessa, och säga att de förklarar den fria viljan? Anser du det bevisat att t ex nor-adrenalin inte har någon betydelse?

Nej, det är nonsens.

Elektricitet?

Jag tycker att det ser ut som om du har behov av att läsa ett par, tre moderna böcker i ämnet.

Jag påstår inte att de direkta sinnesintrycken är själva medvetandet, inte heller att vi är medvetna om allt som sker i hjärnan.
Att man kan berätta att man sett något, när och var o.s.v. innebär att man är medveten om det, men det är fortfarande i förlängningen en reaktion på synintrycket. Intrycket lagrade en minnesbild och vi har möjlighet att hämta den minnesbilden. Det sker inget onaturligt nånstans och medvetandet står inte helt vid sidan om och hämtar sin kunskap ur en liten låda där de primitva processerna dumpar sina färdiga arbeten.

Det var olyckligt att det framstod som att de två signalsubstanserna skulle sköta allt, det var helt enkelt en grov förenkling. Meningen var att det konstant sker en mängd kemiska reaktioner i hjärnan, och det är dom som påverkar hur vi handlar när vi står inför ett beslut.

Vi har ingen övernaturlig själ som ger oss makten att helt fritt välja våra handlingar. Beslutet fattas automatiskt och medvetandet speglar vad processen fått för resultat.

Här vill du förklara medvetandet med att det finns sinnesintryck respektive minnesbilder. Men dessa hör till medvetandet endast när de upplevs. Ett minne som inte är aktiverat, eller ett otolkat sinnesintryck t ex från ögat, finns inte i medvetandet.

Medvetandet ser jag som de aktiverade ensembler av neuroner som för stunden upphåller det nätverk som vi själva säger oss vara medvetna om. Det kan för stunden innehålla sinnesintryck, reflektioner m.m. Det är en mycket begränsad del av hjärnan.

Jag håller med att att detta inte är 'onaturligt' m.m.

Signalsubstanserna är dock bara en liten del av hela processen. Det finns inte mycket automatik här, eftersom neuroner inte ens signalerar hälften av de tillfällen då de BORDE göra det. Medvetandet å sin sida är knappast en spegel blott, utan verkar aktivt genom återkoppling, beslut m.m.