Hur kan vi känna känslor?

Tryck sker mot huden --> kemisk reaktion sker --> signaler skickas längs nerver till hjärnan --> Hjärnan tar emot signalerna --> signalerna passerar diverse filter som är "öppna" eftersom att vi är i ett vaket tillstånd --> signalerna når amygdala(?) --> fysisk/kemisk reaktion i amygdala --> känsla uppstår.

Anta att amygdala är precis vilken/vilka hjärndelar ni vill att det ska vara, tänk på att det inte spelar någon som helst roll om vi skulle råka vara oense om den saken.

Fysikalisk/+kemisk reaktion som sker i amygdala/hjärnan ger känslor. So what? Varför finns det inga känslor hos en bit glödande träkol eller en videoapparat?
Ja självklart för att vi har en hjärna, duuuh.. och de kemiska/fysikaliska reaktionerna i hjärnan är annorlunda. Inte helt säkert (bevisat/förklarat) att bara hjärnor känner, men säkert många som vill ha en kaka för det svaret . Men låt oss anta att den fysikaliska helheten/reaktionen/tillståndet kallas X (en fullt frisk tillämpad amygdala eller vad det må vara..). X är ett kemiskt/fysikalisk reaktion/tillstånd.

X uppstår.. hur kommer det då sig att vi känner känslor, hur är det möjligt?

Tänk på att "nervcellerna i huden skickar signaler till hjärnan blablabla" är något vi redan lärt oss i grundskolan .. den bio/kemiska/fysiska processen har vi redan hört, så spara tråden det. Jag tror att detta har mycket med fysik att göra, och därför postar jag här; men mod får gärna flytta.


EDIT: sker kanske möjligen saker som vi inte kan mäta mer än med det "instrument" för känslor som hjärnan blir?
EDIT2: kan det vara så att fysik/känslor är exakt samma sak.. ja exakt samma sak, och att en spelande videoapparat inte består av atomer, utan av känslor..? Processer och atomer består av känslor.. känslor är exakt samma sak som atomer, färger/tankar/ideer/radiovågor? (dvs.. atomer är känslor).

Uhm... du svarar i princip på alla dina frågor. Enda man kan tillägga är att de uppstår som en reaktion pga en ändring i omgivningen.

Dina känslor är endast strömspikar mellan dina neuroner, dom går utmärkt att simulera på atomnivå.
En atom som råkar befinna sig i en hjärna beter sig som alla andra atomer.
Varför har du lärt dig alla fina ord, men inte meningen bakom?

Är strömspikar i en videoapparat känslor?

I känner känslor därför att det visat sig vara fördelaktigt att kunna känna känslor.

Vi tar rädsla som exempel. Under evolutionens gång har djur som kunnat känna igen hotfulla och farliga situationer visat sig ha en fördel över djur som inte kan det, därför har våra hjärnor utrustat sig med verktyg för att analysera de intryck de får från omvärlden och försöka identifiera hot. När hjärnan upptäckt en en farlig situation kan den vidtaga lämpliga undermedvetna åtgärder, exempelvis att ge order om ökad adrenalinutsöndring. Vidare har det visat sig att det också är fördelaktigt om även de medvetna delarna av hjärnan har vetskap om hotet, antagligen för att påverka handligar och för att de ska utföras med hotet i åtanke. Alltså måste medvetandet informeras om hotet som hjärnan identifierat, och det är detta - medvetandets delgivande av slutsatser dragna av den icke-medvetna delen av hjärnan - som är det vi kallar känslor.

En fysikalisk förklaring som bygger på ett orsaksammanhang ( i sig ett problematiskt begrepp ) mellan något yttre som således skulle stimulera fram en reaktion hos människan torde inte vara helt uttömmande.

Låt oss ta kärlek t ex: i den mån jag älskar min kvinna kan ju denna känsla inte vara resultatet av en ständig ström av impulser från den yttre världen.

Eller låt oss ta känslan av att "något är rätt"; denna känsla, att en person är rättfärdig, kan ju inte heller den vara ett resultat av yttre stimuli.

Men hur är det då med fysisk smärta?

Smärtan är egendomlig. Om den fysikaliska förklaringsmodellen med ett enkelt kausalt samband mellan stimuli och reaktion är giltig blir det svårt att förklara hur det är möjligt att "abstrahera bort" smärta. Även förekomsten av fantomsmärtor ( det att man kan känna smärta i ett organ som ej lägre är ) problematiserar konceptionen.

Det är inte så konstigt att vissa helt enkelt sluter sig till att känslor inte finns. Dom är helt enkelt illusioner. Men det är kanske lite väl drastiskt.

Denna känsla uppstår så att vi ska fortplanta oss

Hjärnan är programmerad att ta hand om dem som är av samma art i din omgivning, extrem altruism är svårt / omöjligt att förklara men hjälpsamhet är som jag sa.

Men hur kan elektriska impulser i hjärnan ge känslor?

De elektriska impulserna ÄR känslorna...

Var har du läst det?
Vad jag vet så har christopher langan, IQ 210, påstått att fysik och allt psykiskt är precis samma sak.

Tror du att man kan utveckla det lite? Kan det ha och göra med de andra dimentionerna i vårt universum, typ att det fysiska innebär något (länkat) i en annan dimention som består av känslor... två/flera universum beroende av varandra, eller att vårt universum består av beståndsdelar så att säga?


EDIT: om de elektriska impulserna är känslorna, vad beror det på?

Är en (asm) instruktion i ett minne ett dataspel? Du måste titta på en helt annan nivå för att sådana begrepp ska få mening.

Vilken kombination av elektriska signaler är då känslor?
Hur ska man kunna verifiera teorin att känslor är elektricitet?

Ett dataspel kan finnas i elektronrör, i kiselbaserade integrerade kretsar och kanske i kvantdatorer. Är det möjligt att en apparat av bara metaller ha känslor såsom vår hjärna kan ha det?

Hur ska vi överhuvudtaget kunna mäta känslor objektivt?
Vi vet ju att vi själva subjektivt har känslor, så känslorna är verkligen ett "mätproblem" och inte något hypotes som kan förkastas i brist på observationer.