Nya uppgifter talar ännu mer emot Johan Norberg

En stor del av liberalismen går ju ut på att ge individen rätt att bestämma så mycket som möjligt själv. Exempelvis ger lägre skatt dig som individ bestämmanderätt över en större andel av din inkomst, där en högre skatt fråntar dig själv beslutet och lägger det i händerna på någon annan - en politiker.

Du förespråkar omfördelning av resurser som motverkan av att vissa länder inte är lika ekonomiskt utvecklade 1:aHjälpen. Får jag då fråga dig hur mycket av dina resurser du omfördelar? Du har ju bestämmanderätt av din inkomst, hur stor andel av denna omfördelar du till U-länder? 50%? 30%?

• I förhållande till vad du spenderar på öl?
• I förhållande till vad du spenderar på datorer/film/andra nöjen?

Ponera att du har en genomsnittlig svensk inkomst, omkring 20kkr. Du får ut omkring 14k. Jag klarade mig strålande på 7k/mån som student, och det inkluderade relativt omfattande öl- och nöjeskonsumtion. Omfördelar du 7.000kr/månad i bidrag till U-länder? För du har ju möjligheten att göra det.

Att föreslå en annan metod är inte samma sak som att motbevisa tesen om ökad konsumtion.

Att omfördelning av resurser sedan skulle vara den bästa metoden har jag svårt att se. Den metoden har vi försökt med i ganska många år, med liten eller ingen förbättring som följd. Eller är det så att biståndet har varit för litet?

Så det faktum att välfärdsökningen eventuellt är mindre än vad Norberg sagt betyder att välfärden inte har ökat alls? Eller vad är poängen?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmgubbe

Omfördelning av resurser, eller ökat bistånd blir bara flummerier med en sådan här organisation bakom spakarna:


http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_285967.svd

Avregleringar.

Det är bra om det är som du säger. Största ökningen beror som jag förstått det på Kinas uppgång, ett Kina som vänt ryggen till IMF och valt egna vägar för avregleringar. Ett Kina som vänt ryggen till Norbergs predikningar.

Vi hatar inte u-länder, bygg inte en halmgubbe större än Gävlebocken!

(Ett Kina som också mördar 3000 människor om året, människoliv som kapitalister uppenbarligen inte värderar, enligt den liberala ideologins floskler om individer.)

Det har ingenting med det jag förespråkar att göra, jag ser den kapitalistiska omfördelningen av resurser från fattiga till kapitalister som ett större problem än vad mina begränsade resurser kan lösa. Dessutom är det mina pengar kapitalisterna tar också. Jag vill att människor gemensamt ska omfördela resurser, så att de rika får betala mer än vad de gör idag. Deras rikedom är andras fattigdom eftersom resurserna i världen är begränsade.

Det är ett annat mål. Nyliberalerna predikar att om man privatiserar allt så att det hamnar i kapitalisters händer så kommer fattigdomen begränsas. Det jag föreslår är att man tar bort fattigdomen. En klart bättre metod om målet är att få ur människor ur fattigdom.

Tack för att du klargjorde vad teoretikern håller på med.

Kina har ju i princip valt en väg som går mot mer fri marknad, mindre statlig kontroll över ekonomin och mer handel. Huruvida man samarbetar med IMF är irrelevant för den bilden. Det är en väg som vi liberaler förespråkar, och mycket riktigt så har fattigdomen i Kina också minskat. Det är bra.

Samtidigt är Kina fortfarande en diktaturregim som uttövar repression mot oliktänkande. Det är dåligt, och någonting som ska motarbetas. Att man pratar om den ena, ekonomin, betyder inte att man försvarar det andra, alltså det politiska förtrycket. Tyvärr så finns det inte så himla mycket vi som utomstående kan göra. Slutar vi handla med kinesiska företag så blir resultatet enbart att människorna i Kina får det svårare, regimen skulle knappast avgå för det. Att med militärt våld avlägsna diktaturen i Kina är antagligen väldigt svårt, då landet har en stor försvarsmakt.

Tja, det var väl halmgubbar åt båda hållen här tycker jag...

Vem skall administrera de omfördelade resurserna tycker du? SIDA? Hur skall man omfördela resurserna? Höja skatter och använda stöldgodset till högre bistånd?

Jag tror inte att man kan ta bort fattigdom genom att omfördela pengar. Kanske tillfälligt, men sedan när de pengarna är spenderade så uppstår ju frågan var du ska få nya pengar ifrån. De som brukade skapade värderna lär ju knappast vilja fortsätta göra det. Om du har 10 brödlimpor och jag inte har någon så kan vi ju lösa min hungersituation genom att ta 5 limpor från dig och ge till mig. Men när jag har ätit upp limporna, så har jag likväl ingenting. Och din vilja att baka 10 limpor har antagligen reducerats.

Den rationella lösningen är så klart att se till så att jag får frihet och möjlighet att baka mitt eget bröd.