2008-10-06, 01:30
#1
Jag är ganska säker på att jag inte kommer få några svar på detta inlägg, men i brist på bättre filosofiforum så gör jag ett försök här. Jag söker efter någon metaetiker som är bekant med Blackburns uppfattningar i ämnet. Blackburn är en av de filosofer som framfört ett numera ganska välkänt argument mot moralisk realism. Detta argument gör gällande att moraliska realister (närmare bestämt icke-naturalister) har särskilt svårt att förklara kombinationen av två aspekter av idén om moralisk sanning, den ena är superveniensen mellan värdefakta på naturliga sådana, och den andra är den s.k. bristen på ”entailment”.
I detta fall definierar han superveniens så:
”A property M is supervenient upon properties N if M is not identical with any of N or with any truth function of them, and it is logically impossible that two things should each possess the same properties from the set of N to the same degree, without both failing to possess M, or both possessing M, to the same degree.”
Bristen på entailment beskriver han så:
”There is no moral proposition whose truth is entailed by any proposition ascribing naturalistic properties to its subject.”
Han påpekar sedan skillnaden i innebörden av detta påstående och de vars avsikt är att utmana naturalismen genom att förneka identiteten mellan naturalistiska och moraliska propositioner. Vad som istället menas (antar jag!) är att ingen speciell uppsättning naturalistiska egenskaper implicerar förekomsten av någon speciell värdeegenskap.
Jag fortsätter inte att vidare redogöra för argumentet ifråga, ni kanske har tillräckligt med underlag för att lista ut vad det går ut på själva. Min fråga gäller snarare exakt hur man ska tolka entailmenthypotesen. Har jag förstått den rätt? Ska man helt enkelt tolka den som en form av Humes lag? Jag misstänker att så inte är fallet! :’(
Det står om Superveniens här:
http://plato.stanford.edu/entries/supervenience/
I detta fall definierar han superveniens så:
”A property M is supervenient upon properties N if M is not identical with any of N or with any truth function of them, and it is logically impossible that two things should each possess the same properties from the set of N to the same degree, without both failing to possess M, or both possessing M, to the same degree.”
Bristen på entailment beskriver han så:
”There is no moral proposition whose truth is entailed by any proposition ascribing naturalistic properties to its subject.”
Han påpekar sedan skillnaden i innebörden av detta påstående och de vars avsikt är att utmana naturalismen genom att förneka identiteten mellan naturalistiska och moraliska propositioner. Vad som istället menas (antar jag!) är att ingen speciell uppsättning naturalistiska egenskaper implicerar förekomsten av någon speciell värdeegenskap.
Jag fortsätter inte att vidare redogöra för argumentet ifråga, ni kanske har tillräckligt med underlag för att lista ut vad det går ut på själva. Min fråga gäller snarare exakt hur man ska tolka entailmenthypotesen. Har jag förstått den rätt? Ska man helt enkelt tolka den som en form av Humes lag? Jag misstänker att så inte är fallet! :’(
Det står om Superveniens här:
http://plato.stanford.edu/entries/supervenience/