2008-10-05, 16:35
#1
Substans: Extra goda brownies
Dos: 3.5 gram
Ålder: 20
Kön: Man
Vikt: 70 kg
Tid: Längre än jag lyckades hålla mig vaken
Vi är alla tre ganska så oerfarna rökare och röker med ganska så ojämna mellanrum – Hobbyrökare helt enkelt.
Det var en härlig sommardag då jag och två polare tänkte att vi skulle pröva på hasch brownies. Vi hade cirka 3.5 gram kvar av en bit som vi hade införskaffat några dagar innan, och vi var alla ganska less på att puffa då vi egentligen inte är rökare. Idén kom från Janne; jag och Macke tyckte att det var en ganska så passande idé vid det tillfället och bestämde oss då för att pröva.
Vi satt alla tre på balkongen med en varsin talrik, ett glas cola, och en riktigt fin brownie i mitten. Vi delade upp skiten i 3 delar och började smaska på ivrigt (speciellt jag eftersom jag inte hade käkat ett piss sen lunchen). Eftersom det var en rejäl sats som skulle räcka till cirka 18 brownies (enligt paketet) så blev vi ganska så mätta halvvägs igenom, och började diskutera saker och ting medans vi käkade. Vi funderade på att dra ut på stan senare den kvällen.
Janne var skeptisk till det hela, han trodde inte att vi skulle känna ett piss (det var Jannes idé att göra brownies). Jag och Macke däremot var ganska optimistiska; och dagen var så underbar hur som helst så vi hade ingen anledning att inte vara glada (solen sken, bra polare, hasch brownies).
Hur som helst, där sitter vi och smackar på och helt plötsligt kollar jag på Macke, och han stirrar tillbaks på mig. Ett ganska så fjolligt fnitter sprids ut mellan oss alla, och inom några sekunder sitter vi alla gapskrattar på balkongen. Ingen av oss fattar riktigt varför, så vi alla slutar att skratta och undrar vafan vi garvar åt.
Att vi skrattade var egentligen väldigt skumt. Det enda vi hade fått oss var lite hascholja från kastrullen som vi slickade rent en halvtimma tidigare, så fnittret kom nog inte från någon bänga utan snarare från att vi var så förväntansfulla.
Hur som helst, vi fortsätter att trycka i oss resten av denna gigantiska brownie och lyckas till slut!
Jag sitter vid datorn och softilerar lite. Slösurfar helt enkelt. Jag kikar på lite youtube filmer och märker helt plötsligt att jag har svårt att hänga med i videon. Jag kikar upp på min polare som sitter på andra sidan bordet, och noterar att han ser fruktansvärt nöjd ut. Han har nämligen en väldigt rolig video som han måste visa. ”Papa smurf can I lick your ass” tror jag att den hette (finns på youtube) Vi börjar kolla på videon, och jag fattar noll först när rösten från en rappare kommer från en smurf, och börjar småflina direkt. Kändes som att vi kollade på klippet hur länge som helst; antigen så kollade vi på den om och om, eller så var mitt tidskoncept lite off just då. Många skratt från den videon när man är bäng!
Det känns nu som att mitt huvud sitter i en skål med ljummet vatten, nacken är obefintligt i mina tankar. Jag satt och funderade på att det var väldigt skönt att han en vattenskåls-nacke, och att det vore en bra idé att vidareutveckla, speciellt för rullstolsbundna människor. Jag börjar nu känna att min hjärna pulserar och jag mår väldigt bra. Vi alla funderar starkt på att dra ut på stan.
Macke kollar på mig och blir chokad av hur bäng jag ser ut. Mina ögon är verkligen super röda och halvstängda. Mitt leende är stort som aldrig förr – utan att jag känner det själv. Jag får en rejäl skrattnojja när jag ser mig själv
Nu sitter jag och Macke i soffan med våra munchies (Janne sitter vid datorn). Våra munchies bestod av Walkers prawn cocktail chips (de godaste i världen?) Cola och choklad. Vi är nu ordentligt bänga.
Jag: Jag mår jävligt skumt... det känns som att jag lutar i en 35 grader vinkel, men glider inte av soffan
Macke var så lost i sina tankar att han inte riktigt verkade förstå vad jag sa och höll bara med mitt konstaterande.
När vi börjar fylla våra munnar med chips så jämrar sig Macke: Fan... Asså, allt smakar ju jättesött.
Jag:* sneglar på macke och munchar vidare *
Macke: VAFAN det smakar ju bara sött!!!!!
Jag: Håll käften för fan, jag orkar inte med dina jävla negativa tankar nu när jag sitter och tänker!
Nu sitter jag och är så bäng att jag kan se mitt tankeflöd som en fysik form. Jag ser min tankebana som en stig genom en djungel som hela tiden banar av till en mindre stig. Det är nu omöjligt att hålla en tanke i mer än några sekunder, och man kommer därför aldrig till någon slutsats. Mitt huvud känns som bly, och det känns som att min hjärna endast fyller en tredjedel av min skalle. Jag kan fysiskt känna min lilla aphjärna flyta runt i mitten av skallen utan trådar eller vätskor; den bara hänger där inne helt gravitations-befriad och lyser. Jag tror att jag har en aphjärna för att min tankebana var ju i en djungel, så jag skulle ju kunna ha varit en apa då? Det kändes rätt då iaf
.
Macke: Är du arg på mig?
Jag som är väldigt lost och har helt glömt bort att jag lackade på honom för att han kom med negativ energi svarar efter en tids tänkande: ”eeeh... nej? Varför skulle jag vara det för, du är ju min bästa polare”
Macke: ok... jag bara tänkte.
Nu försvinner jag i mina tankar. Jag får massor av idéer som skulle få min ekonomi att frodas, men glömmer dem lika fort. Jag undrar om det är så här man känner när man dör; en euforisk känsla av att kroppen inte väger något, och att den lutar 35 grader åt vänster. Jag frågar om Macke känner samma sak. Macke blir skiträdd när jag nämner döden och börjar undra om vi kommer dö. Jag försäkrar Macke om att vi inte kommer att dö då vi tog en rimlig dos. Han börjar tro att alla på internet är lögnare och att vi kanske har blivit lurade. Jag bängade bort och ignorerade honom ett tag.
När jag öppnar ögonen för att kolla vad Macke gör så blir jag förvirrad när han inte längre sitter brevid mig. Jag ropar till Janne och undrar vart fan Macke är. Han skrattar och säger att han är bakom mig. Kollar bakom soffan – och där ligger Macke med ansiktet rakt ner i golvet och sover. Det är nu nästan omöjligt att ställa sig upp för att man är så bäng, och aphjärnan som hänger i mitt huvud varnar att den kan falla ur balans om jag rör på mig för mycket. Jag skiter i vad den säger, om det är inte någon gravitation i min skalle så bör ju den inte bli påverkad av mina rörelser. När jag till slut lyckas ställa mig upp och kontra 35 graders vinkeln som inte finns så går jag och lägger mig i min säng – somnar efter några turer till rymden i mitt rymdskepp.
Det blev aldrig någon utgång
Janne vaknar nästa morgon av en smaskande kletigt ljud från Mackes säng: Han har kliat sönder sina ögon under natten: de är stora som golfbollar och röda.
Betyg: Beror på om man ska ut på stan? isåfall värdelöst - ingen festdrog
Men det var jävligt skönt att vara så bäng, har aldrig varit det förr. Om du har sovit mycket och är väldigt vaken så är det mycket värt. Är du trött? don't even think about it 4/5
Dos: 3.5 gram
Ålder: 20
Kön: Man
Vikt: 70 kg
Tid: Längre än jag lyckades hålla mig vaken
Vi är alla tre ganska så oerfarna rökare och röker med ganska så ojämna mellanrum – Hobbyrökare helt enkelt.
Det var en härlig sommardag då jag och två polare tänkte att vi skulle pröva på hasch brownies. Vi hade cirka 3.5 gram kvar av en bit som vi hade införskaffat några dagar innan, och vi var alla ganska less på att puffa då vi egentligen inte är rökare. Idén kom från Janne; jag och Macke tyckte att det var en ganska så passande idé vid det tillfället och bestämde oss då för att pröva.
Vi satt alla tre på balkongen med en varsin talrik, ett glas cola, och en riktigt fin brownie i mitten. Vi delade upp skiten i 3 delar och började smaska på ivrigt (speciellt jag eftersom jag inte hade käkat ett piss sen lunchen). Eftersom det var en rejäl sats som skulle räcka till cirka 18 brownies (enligt paketet) så blev vi ganska så mätta halvvägs igenom, och började diskutera saker och ting medans vi käkade. Vi funderade på att dra ut på stan senare den kvällen.
15 min efter första tuggan
Janne var skeptisk till det hela, han trodde inte att vi skulle känna ett piss (det var Jannes idé att göra brownies). Jag och Macke däremot var ganska optimistiska; och dagen var så underbar hur som helst så vi hade ingen anledning att inte vara glada (solen sken, bra polare, hasch brownies).
Hur som helst, där sitter vi och smackar på och helt plötsligt kollar jag på Macke, och han stirrar tillbaks på mig. Ett ganska så fjolligt fnitter sprids ut mellan oss alla, och inom några sekunder sitter vi alla gapskrattar på balkongen. Ingen av oss fattar riktigt varför, så vi alla slutar att skratta och undrar vafan vi garvar åt.
Att vi skrattade var egentligen väldigt skumt. Det enda vi hade fått oss var lite hascholja från kastrullen som vi slickade rent en halvtimma tidigare, så fnittret kom nog inte från någon bänga utan snarare från att vi var så förväntansfulla.
Hur som helst, vi fortsätter att trycka i oss resten av denna gigantiska brownie och lyckas till slut!
30-45 min efter första tuggan
Jag sitter vid datorn och softilerar lite. Slösurfar helt enkelt. Jag kikar på lite youtube filmer och märker helt plötsligt att jag har svårt att hänga med i videon. Jag kikar upp på min polare som sitter på andra sidan bordet, och noterar att han ser fruktansvärt nöjd ut. Han har nämligen en väldigt rolig video som han måste visa. ”Papa smurf can I lick your ass” tror jag att den hette (finns på youtube) Vi börjar kolla på videon, och jag fattar noll först när rösten från en rappare kommer från en smurf, och börjar småflina direkt. Kändes som att vi kollade på klippet hur länge som helst; antigen så kollade vi på den om och om, eller så var mitt tidskoncept lite off just då. Många skratt från den videon när man är bäng!
Det känns nu som att mitt huvud sitter i en skål med ljummet vatten, nacken är obefintligt i mina tankar. Jag satt och funderade på att det var väldigt skönt att han en vattenskåls-nacke, och att det vore en bra idé att vidareutveckla, speciellt för rullstolsbundna människor. Jag börjar nu känna att min hjärna pulserar och jag mår väldigt bra. Vi alla funderar starkt på att dra ut på stan.
Macke kollar på mig och blir chokad av hur bäng jag ser ut. Mina ögon är verkligen super röda och halvstängda. Mitt leende är stort som aldrig förr – utan att jag känner det själv. Jag får en rejäl skrattnojja när jag ser mig själv
1 timma in i dimman (kanske mer, kanske mindre – jag kollade inte på klockan, och mitt tidskoncept är ganska så off vid det här tillfället)
Nu sitter jag och Macke i soffan med våra munchies (Janne sitter vid datorn). Våra munchies bestod av Walkers prawn cocktail chips (de godaste i världen?) Cola och choklad. Vi är nu ordentligt bänga.
Jag: Jag mår jävligt skumt... det känns som att jag lutar i en 35 grader vinkel, men glider inte av soffan
Macke var så lost i sina tankar att han inte riktigt verkade förstå vad jag sa och höll bara med mitt konstaterande.
När vi börjar fylla våra munnar med chips så jämrar sig Macke: Fan... Asså, allt smakar ju jättesött.
Jag:* sneglar på macke och munchar vidare *
Macke: VAFAN det smakar ju bara sött!!!!!
Jag: Håll käften för fan, jag orkar inte med dina jävla negativa tankar nu när jag sitter och tänker!
Vet inte vad klockan är nu... men nästan 2 timmar in i dimman tror jag (det verkar som att bängheten peak:ar nu)
Nu sitter jag och är så bäng att jag kan se mitt tankeflöd som en fysik form. Jag ser min tankebana som en stig genom en djungel som hela tiden banar av till en mindre stig. Det är nu omöjligt att hålla en tanke i mer än några sekunder, och man kommer därför aldrig till någon slutsats. Mitt huvud känns som bly, och det känns som att min hjärna endast fyller en tredjedel av min skalle. Jag kan fysiskt känna min lilla aphjärna flyta runt i mitten av skallen utan trådar eller vätskor; den bara hänger där inne helt gravitations-befriad och lyser. Jag tror att jag har en aphjärna för att min tankebana var ju i en djungel, så jag skulle ju kunna ha varit en apa då? Det kändes rätt då iaf
.Macke: Är du arg på mig?
Jag som är väldigt lost och har helt glömt bort att jag lackade på honom för att han kom med negativ energi svarar efter en tids tänkande: ”eeeh... nej? Varför skulle jag vara det för, du är ju min bästa polare”
Macke: ok... jag bara tänkte.
Nu försvinner jag i mina tankar. Jag får massor av idéer som skulle få min ekonomi att frodas, men glömmer dem lika fort. Jag undrar om det är så här man känner när man dör; en euforisk känsla av att kroppen inte väger något, och att den lutar 35 grader åt vänster. Jag frågar om Macke känner samma sak. Macke blir skiträdd när jag nämner döden och börjar undra om vi kommer dö. Jag försäkrar Macke om att vi inte kommer att dö då vi tog en rimlig dos. Han börjar tro att alla på internet är lögnare och att vi kanske har blivit lurade. Jag bängade bort och ignorerade honom ett tag.
När jag öppnar ögonen för att kolla vad Macke gör så blir jag förvirrad när han inte längre sitter brevid mig. Jag ropar till Janne och undrar vart fan Macke är. Han skrattar och säger att han är bakom mig. Kollar bakom soffan – och där ligger Macke med ansiktet rakt ner i golvet och sover. Det är nu nästan omöjligt att ställa sig upp för att man är så bäng, och aphjärnan som hänger i mitt huvud varnar att den kan falla ur balans om jag rör på mig för mycket. Jag skiter i vad den säger, om det är inte någon gravitation i min skalle så bör ju den inte bli påverkad av mina rörelser. När jag till slut lyckas ställa mig upp och kontra 35 graders vinkeln som inte finns så går jag och lägger mig i min säng – somnar efter några turer till rymden i mitt rymdskepp.
Det blev aldrig någon utgång
Janne vaknar nästa morgon av en smaskande kletigt ljud från Mackes säng: Han har kliat sönder sina ögon under natten: de är stora som golfbollar och röda.
Betyg: Beror på om man ska ut på stan? isåfall värdelöst - ingen festdrog
Men det var jävligt skönt att vara så bäng, har aldrig varit det förr. Om du har sovit mycket och är väldigt vaken så är det mycket värt. Är du trött? don't even think about it
4/5
__________________
Senast redigerad av gethud 2008-10-05 kl. 17:04.
Senast redigerad av gethud 2008-10-05 kl. 17:04.
och tog egentligen aldrig slut eftersom jag drog ut och shoppade efter stranden 
? Måste prova ditt hasch asså!
