För och nackdelar med demokrati? Och vart står ni nationella i frågan?

De som bekämpar oss genom att skrika: ‘Ner med fascistisk diktatur’, ‘Bekämpa diktaturen!’, ‘Försvara er mot diktatur!’ träffar inte oss. De skjuter bredvid målet. De kan bara träffa det ökända ‘proletariatets diktatur’.

Diktatur förutsätter att en mans vilja med våld påtvingas resten av statens undersåtar. Med andra ord, två motstridiga viljor: diktatorns eller en grupp mäns å ena sidan, och folkets å den andra.

När denna vilja påtvingas folket genom ofrihet och grymhet, då är diktaturen en tyranni. Men när en nation med 60 miljoner eller en med 40 miljoner själar, med 98 procents majoritet, med obeskrivlig entusiasm, samtycker till och i glädjeyra applåderar ledarens åtgärder, betyder det att det råder en perfekt samstämmighet mellan ledarens vilja och folkets. De är så perfekt sammanpusslade att det inte längre finns två viljor. Det finns bara en: nationens vilja, som ledaren ger uttryck för.

Mellan nationens vilja och ledarens vilja finns det då bara en relation: en perfekt förbindelse dem emellan.

Att hävda att den enhällighet som man uppnått under de nationella rörelsernas regimer beror på ‘terror’ och ‘inkvisitionsmetoder’ är rena galenskaper, ty de folk bland vilka sådana rörelser uppstått har högt utvecklad medborgerlig medvetenhet. De har kämpat, blött och lämnat tusentals som dött för friheten; de gav sig aldrig, vare sig för den yttre fienden eller den inre tyrannen. Varför skulle de inte kämpa och blöda även idag, om de verkligen ställdes inför en sådan terror? Och dessutom, man kan få fram röster och till och med majoriteter med våld, med terror; man kan få fram tårar och suckar; men man har aldrig kunnat och kommer heller aldrig att kunna producera innerlig entusiasm med våld. Inte ens i världens mest efterblivna nation.

Eftersom de nationella rörelserna inte är diktatoriska till sitt väsen, frågar vi oss då: Vad är de? Är det en demokrati? Inte alls, eftersom ledaren inte väljs in av de röstberättigade. Och demokrati grundar sig på valbarhetsprincipen. Eller, under nationella regimer väljs ingen ledare genom att man röstar. Man samtycker till honom.

Om dessa regimer då inte är diktaturer eller demokratier, vad är de då? Utan att definiera dem måste man komma fram till att de utgör ett nytt styrelseskick, sui generis, i de moderna staterna. Man har inte stött på det tidigare och jag vet inte vilket namn det kommer att få.

Jag tror att det har som sin grund detta sinnestillstånd, detta tillstånd av förhöjd nationell medvetenhet som, förr eller senare, sprider sig ända till den nationella organismens utkanter.

Did you ever wonder why the Jews are such great proponents of democracy? Whether in Indonesia or Pakistan or Serbia or you name it, whenever there is some threat to universal suffrage, the Jews are ready to send the U.S. armed forces in to bomb and kill until everyone is permitted to vote.

Why is that? Why can't the Indonesians have an Islamic theocracy if they want? Why can't the Pakistanis have a military dictatorship? Why can't the Serbs run their own country the way they prefer? What is the appeal in making sure that people whose minds have been wasted by Alzheimer's Disease vote?

Well, let's not beat around the bush: the appeal of mass democracy lies in the fact that in essentially every country in the world today, the number of persons unable to think for themselves is substantially larger than the number able to make independent decisions. Those unable to think for themselves have their thinking done for them by the people who control the mass media. Which is to say, democracy is the preferred system because it gives the political power to those who own or control the mass media and at the same time allows them to remain behind the scenes and evade responsibility for the way in which they use that power. And the more inclusive the democracy is -- that is, the more Alzheimer's sufferers and Mongoloid cretins and paranoid schizophrenics and people who live in empty packing cases in alleyways and Jamaican immigrants and football fans are able to vote -- the more certain is the grip of the media masters on the political process.

Those voters who buy astrology magazines at the checkout stand and spend their time watching soap operas, game shows, and Oprah absorb their general attitudes on things through the television screen. They learn which ideas are fashionable and which are not by noticing the facial expression and tone of voice of Tom Brokaw and Dan Rather when the news is announced each day. Their opinions on specific issues are formed as they view televised sidewalk surveys taken by reporters. The only uncertainty about these people is whether or not they'll be able to pry themselves loose from their couches long enough to vote for the designated candidates. That's why it's important to have lots of them.

And wherever there are lots of them, the men who control the mass media also will control the outcome of elections. It's a much surer way of controlling governments than bribing corrupt dictators or slipping seductive whores into the king's bedroom a la Esther and Ahasuerus -- or Monica and Bill.

Believe me, one day soon the Jews on both sides of the great water will institute a web-TV voting system that allows the couch potatoes and the ball game fans to vote without having to get up from their couches, just by clicking their remote controls at their TV screens to select the next President or prime minister. That will be real democracy.