Är den mänskliga hjärnan kapabel att förstå universum?

Detta kanske ska ligga i filosofi, men ändå.

Är det ens lönt att hoppas att vi någonsin kommer att kunna förstå hur universum hänger ihop? Ju mer vi upptäcker desto mer komplicerat ser det ju ut att vara, med mörk materia, strängteorin, gravitationens oförmåga att passa in i redan existerande teorier, etc.

En chimpans kan ju inte förstå relativitetsteorin, så varför skulle just den mänskliga hjärnan ha uppnått den magiska gräns som krävs för att ens kunna greppa hur saker och ting fungerar "egentligen"? Det verkar rätt osannolikt tycker jag, vilket ju är en ganska deprimerande tanke - att vi aldrig kommer att ha svaret på livet, universum och allting

Den är mer än väl kapabel till att förstå universum, krävs bara träning och lite fantasi.

Även om du inte kan se x framför dig så kan du förstå hur x fungerar.

Hur vet du det?

Håll med om att det skulle vara en sjuihelsikes slump om människan just nu här idag, som bara skiljer sig 1% från chimpansens genuppsättning, lyckats ta steget från att inte ha möjlighet att förstå de mest grundläggande astronomiska fenomen till att kunna förklara alla fenomen i hela universum. Det kanske krävs 100.000-tals år till av evolution innan människan kommer över nästa "steg" som krävs rent intelligensmässigt, om det ens kommer att gå.

Flervärlds-tolkningen tar bort slump ur min bild!

Hänger på vad du menar med "förstå".
Går det att "förstå" ens en enda elementarpartikel?
Går det att "förstå" en gräddglasstrut?

Tänk dig en flod... en "oändlig" mängd vattenmolekyler som strömar från bergen till havet. Oavsett om molekylen nyss sprutat ur källan i bergen eller om den forsat halvägs ner mot havet så är det en del av samma flod. Om vattenmolekylen blir "deprimerad" över tanken på huruvida den någonsin når havet spelar ingen roll för floden som helhet, molekylen kommer förstå när den når havet.

Vi har ett medvetande som fungerar i fyra dimensioner (rymd och tid) men det är uppenbarligen inte så att universum fungerar endast inom de dimensionerna.
Så nej, även om vi kommer fram till teoretiska förklaringar på vad singulariteten före big bang verkligen är eller lyckas beskriva olika dimensioner så är det inte möjligt för våra hjärnor att verkligen förstå sådana begrepp.
Kanske vi en dag lyckas nå ett medvetande som sträcker sig in i fler dimensioner, men det skulle vara ett mycket stort steg och inte bara en liten höjning av våran kunskap eller intelligens.

Människor är väldigt dåliga på att föreställa sig det väldigt stora, och de minsta sakerna. Även saker som rör sig väldigt snabbt/långsamt är svåra att greppa med våra hjärnor. De är helt enkelt inte utvecklade för det. Därför kanske vi aldrig kommer att förstå saker som "vad finns utanför universum" och "vad fanns före big-bang".

Fast, vi förklarade saker som ljuset, atomen och liknande. Kanske en dag så?

Kan ju inte säga "ja", på rak arm (ingen kan nog, ärligen). Men vi har ett klart och mycket kraftfullt försprång i, jämförelsen med chimpansen. Vi kan skriva ned resultat och nästa forskare kan utnyttja tidigare fynd och inrikta sitt tänkande framåt.

Jag förstår att jag inte direkt svarar på frågan, eftersom den gällde kapacitet, men jag tror inte man skall underskatta att det hela tiden kommer fler och fler forskare, som kan inrikta sig på framtiden, utan att behöva lägga (för mycket) tid på även de senare rönen.

Tillräckligt? Vet inte. Bättre förutsättning än apor? Helt klart.

Hur menar du förstå?

Jag tror att det finns väldigt få gränser för vad den männskliga hjärnan kan förstå på ett teoretiskt, dekontextualiserat plan. Vi kommer emellertid aldrig kunna greppa exempelvis hur de övre dimensionerna fungerar med vårat vanliga spatiala tänkande, eftersom det är baserat på de tre första (och möjligen den fjärde).

Vad många glömmer i allmänhet vad gäller människans kapacitet är att vi inte längre är begränsade av den biologiska evolutionen på samma sätt som tidigare. Istället har den sociokulturella utvecklingen tagit över som den primära kraften som driver människorasen framåt.