Skvaller om Berny Pålsson?

Skriver oplanerat åter igen. Jag har känt Berny sedan ca 11 år tillbaka och känner henne än idag då vi har kontakt när våra liv tillåter s a s.

De få riktiga vänner jag har i livet är jag väldigt generös mot och rädd om - det kan jag erkänna. Jag vet också att det sättet kan utnyttjas och det har skett i det förflutna varför jag numera sätter ganska hårda gränser för vissa övertramp. Berny har dock aldrig kört något sådant fulspel med mig. En DEL utav detta beror också på att jag är mindre känslig för vad jag skulle kalla för "skitsaker" som andra ständigt går omkring och stör sig på angående vissa och gör stordraman utav. Vad andra sysslar med i deras liv struntar jag fullständigt i så länge det inte handlar om mycket grova omoraliska saker - jag utgår istället från hur dom behandlar Mig som person. Den kritik jag ger mina vänner är oftast neutral och det har den varit i Bernys fall också. Jag ogillar SKARPT att lägga någon slags "känslomässig vikt" vid en händelse t ex som att säga "nu har du fan i mig gjort fel! skäms på dig människa!".. istället håller jag mig till fakta och vad som faktiskt skett och försöker ge lämpliga råd och tips därefter MEN jag kan samtidigt vara "brutalt ärlig" och säga att något någon gjorde faktiskt var fel och skulle gjorts annorlunda.

Eftersom detta är en skvallertråd så kan jag berätta att det fanns personer i Bernys förflutna inom t ex vården som klagade extremt mycket på henne. Varför? Ja, givetvis för att hon ställde (och ställer till) till mycket problem då och då MEN där fanns även ett annat inslag som jag faktiskt har svårt att fullständigt begripa än idag men det kan ju bero på att jag är en hyfsat självsäker person. En totalt absurd avundsjuka (som jag såg på väldigt nära håll faktiskt så det är inte "sekundär hörsägen"). Det fanns alltså (och finns sannolikt än idag gissar jag) personer som var extremt avundsjuka på Berny (pga boken/böckerna/"kändisskapet") och det yttrade sig som så att dessa började hacka på henne (privat för andra t ex mig) för att med största sannolikt projicera deras egna tillkortakommanden (för sådana fanns) på henne ("psykologisk projektion" är termen/fenomenet). Jag går inte in på mer detaljer här (för sådana finns) angående vad vissas avundsjuka mer bestod i pga risken att någon skulle kunna identifiera mig som person utifrån dessa.



Jag vet faktiskt inte exakt angående Berny (hon får gärna uttala sig själv om det dock) men Jag kan starkt påstå att jag inte kommer sakna många efter det här livet är slut och om extremt få saknar mig.. ja, vad fan skulle jag bry mig om det för när jag var den ende med "facit" till mitt eget livs rätt och fel gärningar. Det här var lite OT men jag kände att jag ville göra en personlig reflektion ang detta citerade uttalande.

Skriver oplanerat åter igen. Jag har känt Berny sedan ca 11 år tillbaka och känner henne än idag då vi har kontakt när våra liv tillåter s a s.

De få riktiga vänner jag har i livet är jag väldigt generös mot och rädd om - det kan jag erkänna. Jag vet också att det sättet kan utnyttjas och det har skett i det förflutna varför jag numera sätter ganska hårda gränser för vissa övertramp. Berny har dock aldrig kört något sådant fulspel med mig. En DEL utav detta beror också på att jag är mindre känslig för vad jag skulle kalla för "skitsaker" som andra ständigt går omkring och stör sig på angående vissa och gör stordraman utav. Vad andra sysslar med i deras liv struntar jag fullständigt i så länge det inte handlar om mycket grova omoraliska saker - jag utgår istället från hur dom behandlar Mig som person. Den kritik jag ger mina vänner är oftast neutral och det har den varit i Bernys fall också. Jag ogillar SKARPT att lägga någon slags "känslomässig vikt" vid en händelse t ex som att säga "nu har du fan i mig gjort fel! skäms på dig människa!".. istället håller jag mig till fakta och vad som faktiskt skett och försöker ge lämpliga råd och tips därefter MEN jag kan samtidigt vara "brutalt ärlig" och säga att något någon gjorde faktiskt var fel och skulle gjorts annorlunda.

Eftersom detta är en skvallertråd så kan jag berätta att det fanns personer i Bernys förflutna inom t ex vården som klagade extremt mycket på henne. Varför? Ja, givetvis för att hon ställde (och ställer till) till mycket problem då och då MEN där fanns även ett annat inslag som jag faktiskt har svårt att fullständigt begripa än idag men det kan ju bero på att jag är en hyfsat självsäker person. En totalt absurd avundsjuka (som jag såg på väldigt nära håll faktiskt så det är inte "sekundär hörsägen"). Det fanns alltså (och finns sannolikt än idag gissar jag) personer som var extremt avundsjuka på Berny (pga boken/böckerna/"kändisskapet") och det yttrade sig som så att dessa började hacka på henne (privat för andra t ex mig) för att med största sannolikt projicera deras egna tillkortakommanden (för sådana fanns) på henne ("psykologisk projektion" är termen/fenomenet). Jag går inte in på mer detaljer här (för sådana finns) angående vad vissas avundsjuka mer bestod i pga risken att någon skulle kunna identifiera mig som person utifrån dessa.

Vad är det du vill säga med ditt inlägg?
Att någon här skulle vara avundsjuk på Berny?

Okej. Så det är helt okej att ha Berny som vän om en inte blir känslomässigt engagerad (alltså: BRYR SIG) om hur hon beter sig. Och alla som inte är så emotionellt distanserade som du är bara avundsjuka. Bra att veta.

Vi har nog "lite" annorlunda perspektiv på tillvaron du och jag

Angående det som Hyperexium skriver så tror jag absolut att väldigt många var avundsjuka på Berny för ca 10-12 år sedan. Det var även jag! Hon skrev den där boken som kanske tre miljoner andra självskadande emotjejer satt och skrev på men fick den publicerad och den sålde! Blev jag avundsjuk som inte kände henne, hur avundsjuka måste inte de omkring henne ha blivit?

Men nu är jag inte avundsjuk längre. Tycker mer att det var vansinne av Forum att låta en ung tjej hänga ut sig själv på det sättet när hon uppenbarligen var sjuk. Det fattade jag inte då men gör det nu. De borde ha förstått bättre än en psykiskt sjuk 18-åring.

Sedan vill jag, även om det får mig att låta som en naiv hippie, säga att varken Berny eller Hyperexium är några undantag utan kommer säkert längre fram att kunna vara lyckliga (om de inte är det) och ha många som saknar dem när de är borta, den dagen den sorgen.

Hur man kan sitta och liksom gotta sig i tanken att någon dör ensam med sprutan i armen, ärligt talat, de personerna måste vara väldigt tomma inombords. Hur kan man leva med sådant hat? Lär er förlåta. Börja med dem intill er och fortsätt med människor ni tycker verkar vara hemska.

Och nu tror jag att jag ska sluta läsa den här tråden. Fattar inte hur folk kan uttrycka sådant hat mot sina medmänniskor.

Vi har nog "lite" annorlunda perspektiv på tillvaron du och jag

OT:
Det var ju just det som var min poäng...

OnT:
Är det någon som vet hur Berny blev publicerad från början? Om jag har fattat saken rätt är Vingklippt Ängel egentligen en dagbok som B skrev på om det var Helgon eller Lunarstorm (någon som vet?). Sökte hon själv upp förlag eller var det någon som "upptäckte" henne och ville publicera materialet i bokform? Om hon själv skickade in till förlag, fanns det människor omkring henne som uppmuntrade henne, stöttade henne, som sa att det var bra? Eller fanns det människor som ansåg att det kanske inte var så smart?

Alltså: Hur fick det egentligen till?

Det var väl det nu nerlagda skunk.nu som hon förde dagboken på? Någon får gärna bekräfta eller rätta mig om jag minns fel.

Det var skunk.nu, du har alldeles rätt.

Ibland undrar man om Berny emellanåt ångrar att hon blev ansiktet utåt för en stor skara människor som hon egentligen inte har mycket gemensamt med? Jag menar, då och då måste väl ändå minnet av hur hon började fejka psykisk sjukdom för att det var "mystiskt och vackert" göra sig påmint när hon ex ska duscha och ser alla ärr på sin kropp.

Har ni aldrig reflekterat över att Berny inte har en enda "gammal" vän? Dvs någon som hon känt sedan 10års åldern? Eller varför inte 20års åldern? Inte ens änglafamiljen vill veta av henne. Man hade ju kunnat förvänta sig att en person som Berny som är så jävla älskvärd (om man ska utgå från Bernyanerna som kommenterar bloggen) åtminstone skulle få besök någon gång av en vän? (Dvs någon som hon inte har eller påstår sig ha ett sexuellt förhållande med.) Haha, inte ens hennes biologiska familj vill ha med henne att göra. Undrar hur längesen det var Berny fick besök av sin mamma eller sin lillebror som ändå visat sig bry sig väldigt mycket om henne.

Ja du Berny, så går det väl när man spottar folk i ansiktet. Lämnar, ljuger, stjäl, hänger ut. Och för vad? Vad vann du på att vara en självisk skithög som bara kräver uppmärksamhet från folk du inte känner? De få personer du har i ditt liv är inte dina vänner för att du är en så fantastisk människa, det är för att de vill ha något från dig: piller/knark, sex och/eller en liten stund i rampljuset själva. Bara att välja. Det är bara att tänka igenom de senaste 10 åren av ditt liv. Den enda vän du har är väl antagligen Theus och det är för att du ger honom mat och att han inte förstår vilken rutten människa du är.

Face it Berny, du är så jävla ensam. Du kommer dö med sprutan i armen och ingen kommer sakna dig.