Förtalslagen i Storbritannien

Jag läser just nu Guttenplans bok "Förintelsen inför rätta". Min frågeställning behandlar inte bokens handling i sig, utan en notis som för mig förefaller väldigt konstigt.

Först en väldigt kort beskrivning av boken;

"Den 11 januari 2000 inleddes en rättegång i London som skulle bli en av de mest betydelsefulla vad gäller förintelsen av judarna under andra världskriget. Men det var inte en lägerkommendant som stod inför rätta, utan själva Historien. Får man tvivla på att det fanns gaskamrar i Auschwitz? Får man kalla den som tvivlar för en förfalskare?
På ena sidan stod ett bokförlag och författaren Deborah Lipstadt, som skrivit om förintelseförnekare. På den andra stod historikern David Irving, som stämt dem för förtal, eftersom han hävdade att hans tvivel på historien om massmordet på judarna var rimligt."


Hur som haver, vidare till det som jag ställer mig frågande till. Under förorden står det;

"I Storbritannien gynnar förtalslagen den som stämmer. Här var det Lipstads sak att bevisa att det hon skrivit var sant. Och då Irving hävdade att det var fel att beskriva honom som förintelsenekare eftersom gaskamrarna i sig var en bluff, tvingades Lipstadt och hennes advokater bevisa att Förintelsen verkligen ägt rum"

Ponera då att jag skriver ett verk där jag behandlar, låt säga, mina möten med Gud och hur denne talat om för mig massa saker. Det hela anses vara totalt absurt, taget ur luften och ej trovärdigt. Varvid någon skriver en bok där denne anklagar mig för att varaen lögnare.

Om jag då stämmer denna person för förtal, ligger bevisbördan hos honom då? Måste han bevisa för rätten att ett sådant möte aldrig ägt rum?

Hur går detta ihop? Någon insatt som kan upplysa en noob?

Västerländsk rättsordning bygger på att det är åklagaren eller den som stämmer någon som ska bevisa att anklagelserna är sanna. Det borde därför vara Irving som hade bevisbördan, om man följde denna rättsordning strikt. Omvänd bevisbörda förekommer dock i Sverige också. I båda länderna är det en kvarleva av den germanska rättsordningen som gick ut på att den som var anklagad skulle bevisa sin oskuld. Jämför häxprocesserna.

Den här artikeln behandlar den förlegade engelska lagstiftningen på området på en relativt "enkel" nivå: http://www.guardian.co.uk/commentisf...srath.medialaw

Jag är själv inte särskilt insatt men jag tror att det är i den civilrättsliga tvisterna som bevisbördan är något märklig, inte i brottsmålsprocessen.

Men är inte detta rätt sjukt? Och hur skulle lagen appliceras på mitt exempel?

Har du några exempel? Tidningsartiklar, domar eller dylikt. Kan vara kul att se.
Kan inte mycket om det här men tkr det är intressant.

Kan tyvärr inte hjälpa TS.

Googla på "omvänd bevisbörda", så kommer du att hitta massor.