Folk som anväder ett språk som inte stämmer med åldern

Som topic lyder, varför använder vissa unga (säg under 30) pensionärssvenska. T.ex. om man frågar något som de inte kommer ihåg: -Höhö, sånt där lägger man ju inte på hårddisken höhö! Det där ger mig tamejfan rysningar.

Samma sak med äldre som i skrift kör med vad jag skulle kalla för "Lunarspråk" typ förkortningarna: ngn, ngt, lol. Helt OK på SMS-nivå men nästa gång en vuxen människa använder sådant språk i jobbsammanhang kommer jag att få en hjärn/hårddiskblödning.

Är det bara jag som retar mig på detta? Främst då de yngre som pratar som de skulle vara uppväxta kring Dackefejden.

Fyll gärna på med andra exempel.

Menar du att du sett vuxna människor använda sig av sådant språk i jobbsammanhang?

Inte i officiella sammanhang men jag har sett det i mail, både privata och till grupper. Och om jag får leta en stund kan jag nog hitta det i något av våra mötesprotokoll också.

Ngn och ngt är fullt vedertagna förkortningar för någon och något. De var säkert allmänt vedertagna redan på den tiden då dagens gamlingar var unga. Dock ser det fult ut om man använder sådana förkortningar i löpande text.

Inte så bra exempel, min 80åriga mamma skulle aldrig prata om hårddiskar eftersom hon inte har en aning om vad det är.



En grupp som man kan uppfattar pratar "fel" är män/pojkar mellan 16-25 som läser mycket böcker men inte umgås så mycket med människor, vilket gör att de pratar skriftspråk och ger ett lillgammalt och pinsamt intryck.

En annan grupp är 35-50åringarna som försöker lägga sig till med nya ungdomliga uttryck i ett fåfängt försök att "hänga med".
Men någon som använder SMS- förkortningar när de pratar måste betraktas som dårar oavsett vilken ålder de är.
Menar ni verkligen allvar med att det finns människor som säger LOL??

Det finns faktiskt människor som säger LOL, även de som säger "Kå" för att de skriver K i sina SMS när de menar OK/OKEJ. Funkar när ungarna gör det men när någon som slutat skolan använder det är det katastrof.

Den här gruppen är rätt festlig, ofta verkar det dessutom vara Nietzsche, Sartre eller tänkare liknade de läser på pojkrummen. Då blir det ännu konstigare när de använder sådant språk i tal.

Bra iakttagelse, har inte tänkt på det.

Det betyder inte att de inte är fullkomligt idiotiska, har folk allvarliga problem med att skriva nån och nåt?

Håller med fullständigt, tycker dock att man i "seriösare" sammanhang bör använda sig av någon/något. I mail mellan kollegor eller inom företaget duger nån/nåt absolut.

Är det där pensionärssvenska, tycker du?

Själv stör jag mig inte på ålderdomligt ordval och liknande. Det tyder bara på ett gott ordförråd, men det blir litet konstigt med sammanblandningar av tal- och skriftspråk, som när folk envisas med att uttala "någonting" som [någonting] i stället för [nånting].

"Att skriva som man talar är obildning; att tala som man skriver är halvbildning."

Jag kanske tog i lite väl hårt där, men just hårddisken känns som att den har en åldergräns.
Samma som de slitna skämten: Massuppfitta (istället för missuppfatta) eller "Det är nåt fel som är trasigt" eller "Den här fattas det inga fel på" När det sägs av någon som inte ens hört talas om Gösta Bohman och sedan åtföljs av ett bondsk skrockande läte så börjar man ju undra om dessa någonsin umgås med någon i sin egen ålder.

Hur som helst gör det mig lite illa till mods när yngre använder liknande uttryck.

Får bara pensionärer tala om hjärnan som "hårddisken"? Det är i och för sig en sådan grej, som min morsa brukar göra (fånigt, icke desto mindre), men annars skall det väl föreställa "ungdomligt"?

Annars är väl det mest framträdande i äldres språkbruk deras pleonasmer: "inte vet jag, inte", "han gjorde det, han".


Jag trodde inte det fanns något bäst-före-datum på individen, som yttrar den typen av skämtsamma felsägningar (antagligen hör väl "Har jag missförstått dig rätt" till samma kategori), men visst är uttrycken uttjatade i sig. Värst är dock "vårt avlånga land".
*ryser*