2008-09-23, 01:05
#1
Jag tänkte att ni kunde få ta del utav en salviatripp jag hade i vintras.
Enjoy!
Trippen
Jag bredde ut en filt på golvet och tände några stämningsfulla ljus. Sedan satte jag mig på filten och förberedde pipan med en saftig dos Salvia 20x-extrakt. När pipan var redo var det dags att meditera ett litet tag för att rensa tankarna. När jag kände mig någorlunda redo förde jag pipan mot munnen, tände på och inhalerade den mystiska röken.
Redan efter att ha fyllt lungorna halvvägs känner jag hur salvian greppar tag om mitt medvetande. Men jag tvingar mig själv till att fylla lungorna och hålla inne röken så länge jag orkar. När jag sedan andas ut känner jag direkt hur min kropp börjar försvinna och jag hoppar snabbt upp i soffan för att göra mig bekväm.
Jag känner plötsligt att världen såsom jag känner till den upphör att existera för att övergå i ett stormande hav utav känslor och färger som intensivt penetrerar mitt medvetande. Fascinationen över hur min nuvarande verklighetsuppfattning har förvrängts till att vara som fullkomligt förbytt får mig att fundera över hur detta ens är möjligt? Hur kan en drog få mitt medvetande till något som aldrig någonsin kommer att kunna beskrivas med ord.
Plötsligt fångas jag av en rädsla som jag såväl känner igen och jag vet nu att trippen är förlorad. Det är fruktan övar att någon skulle komma hem och hitta mig i detta tillstånd. Hela min existens är nu fixerad på denna rädsla och jag vet att jag omöjligen kommer att kunna släppa taget om denna tanke. Detta är nojan över att inte kunna fungera socialt och jag har upplevt den många gånger förut.
Detta är nämligen andledningen till att jag slutade röka cannabis. På senare tid hade jag börjat bli allt tystare och inåtvänd och tankar om att jag inte var lika social som en gång i tiden började plåga mig. Det hände till och med att jag en gång hamnade i ett panikartat tillstånd där jag i knappt kunde pussla ihop bilden utav mig själv.
Nojan fortsatta att härska i min värld, men jag inser hur töntigt jag är och tänker för mig själv: ”Fyfan, här beger man sig till salvians värld för att ta del utav hennes visdom och här ligger jag och nojar över något som garanterat inte kommer att inträffa”. Men rädslan vägrar att ge vika. Jag fortsättar att försöka övertyga mig själv om att ingen kommer att komma hem utan resultat. Men slutligen ställer jag mig själv en fråga som väcker mitt intresse och får mig på andra tankar; vad är det du egentligen fruktar?
Jag ligger hemma i min soffa påverkad av salvia och utforskar mitt sinne och vidgar mina vyer för att skapa en mer heltäckande världssyn. Min mor, precis som många andra, ogillar droger, men om de förstod avsikten med mitt droganvändande, som enkelt är att försöka bli en bättre människa, skulle de då verkligen inte kunna acceptera mitt bruk? För om det nu var så, så skulle jag inte heller ha haft dessa olustkänslor.
Jag ser två vågor med olika karaktärer forsa in i varandra, den ena ifrån vänster, den andra ifrån höger, och tillsammans, där dessa två vågor möts, bildas en kollision. Denna kollision rör sig sakta fram och tillbaka över synfältet eftersom vågornas styrka varierar med tiden.
Dessa två vågor symboliserar en konflikt hos två människor som inte är kapabla att förstå varandra. Krafterna hos dessa två vågor är de onödiga lidande som uppstår utav vår oförmåga att förstå varandra.
Dessa tankebanor fortsätter vidare och nu ser jag istället massor utav små runda ytor med olika karaktärer bilda ett stort hav, ungefär som ett lapptäcke. Och ifrån mittpunkten utav varje liten lapp strömmar krafter utåt mot kanterna och kolliderar med lapparna runt omkring.
Och jag förstår att detta är svårigheten med livet. Alla har vi olika erfarenheter att begrunda vår världssyn, våra val och åsikter i. Det är med grund utav detta som världen är orättvis och ond. Allas människors viljor hamnar i konflikt med varandra och ingen tycks villig att försöka förstå sina medmänniskor.
Jag ser då vår mänskliga hjärna framför mig sammankopplat med vårt medvetande och våra fem sinnen. Jag ser sedan hur denna människa iakttar en händelse, våra sinnen läser utav informationen och förmedlar den till vår hjärna som bearbetar den och skickar vidare den till vårt medvetande. Och det slår mig då, hur våra sinnen är våra helt objektiva redskap till att uppfatta omvärlden, sedan vandrar informationen genom våra minnen och erfarenheter utav livet och speglas för att sedan projiceras för vårt medvetande.
Detta betyder alltså att allt det vi någonsin varit med om kommer att påverka hur vi uppfattar saker och ting. Vilket också betyder att det vi gör idag kommer att påverka hur vi uppfattar omvärlden imorgon.
...
Tyvär var det längesedan jag genomförde denna tripp och dum som jag var så dokumenterade jag inte hela trippen. Men jag hoppas ändå att ni hade en intresserant läsning!
Enjoy!
Trippen
Jag bredde ut en filt på golvet och tände några stämningsfulla ljus. Sedan satte jag mig på filten och förberedde pipan med en saftig dos Salvia 20x-extrakt. När pipan var redo var det dags att meditera ett litet tag för att rensa tankarna. När jag kände mig någorlunda redo förde jag pipan mot munnen, tände på och inhalerade den mystiska röken.
Redan efter att ha fyllt lungorna halvvägs känner jag hur salvian greppar tag om mitt medvetande. Men jag tvingar mig själv till att fylla lungorna och hålla inne röken så länge jag orkar. När jag sedan andas ut känner jag direkt hur min kropp börjar försvinna och jag hoppar snabbt upp i soffan för att göra mig bekväm.
Jag känner plötsligt att världen såsom jag känner till den upphör att existera för att övergå i ett stormande hav utav känslor och färger som intensivt penetrerar mitt medvetande. Fascinationen över hur min nuvarande verklighetsuppfattning har förvrängts till att vara som fullkomligt förbytt får mig att fundera över hur detta ens är möjligt? Hur kan en drog få mitt medvetande till något som aldrig någonsin kommer att kunna beskrivas med ord.
Plötsligt fångas jag av en rädsla som jag såväl känner igen och jag vet nu att trippen är förlorad. Det är fruktan övar att någon skulle komma hem och hitta mig i detta tillstånd. Hela min existens är nu fixerad på denna rädsla och jag vet att jag omöjligen kommer att kunna släppa taget om denna tanke. Detta är nojan över att inte kunna fungera socialt och jag har upplevt den många gånger förut.
Detta är nämligen andledningen till att jag slutade röka cannabis. På senare tid hade jag börjat bli allt tystare och inåtvänd och tankar om att jag inte var lika social som en gång i tiden började plåga mig. Det hände till och med att jag en gång hamnade i ett panikartat tillstånd där jag i knappt kunde pussla ihop bilden utav mig själv.
Nojan fortsatta att härska i min värld, men jag inser hur töntigt jag är och tänker för mig själv: ”Fyfan, här beger man sig till salvians värld för att ta del utav hennes visdom och här ligger jag och nojar över något som garanterat inte kommer att inträffa”. Men rädslan vägrar att ge vika. Jag fortsättar att försöka övertyga mig själv om att ingen kommer att komma hem utan resultat. Men slutligen ställer jag mig själv en fråga som väcker mitt intresse och får mig på andra tankar; vad är det du egentligen fruktar?
Jag ligger hemma i min soffa påverkad av salvia och utforskar mitt sinne och vidgar mina vyer för att skapa en mer heltäckande världssyn. Min mor, precis som många andra, ogillar droger, men om de förstod avsikten med mitt droganvändande, som enkelt är att försöka bli en bättre människa, skulle de då verkligen inte kunna acceptera mitt bruk? För om det nu var så, så skulle jag inte heller ha haft dessa olustkänslor.
Jag ser två vågor med olika karaktärer forsa in i varandra, den ena ifrån vänster, den andra ifrån höger, och tillsammans, där dessa två vågor möts, bildas en kollision. Denna kollision rör sig sakta fram och tillbaka över synfältet eftersom vågornas styrka varierar med tiden.
Dessa två vågor symboliserar en konflikt hos två människor som inte är kapabla att förstå varandra. Krafterna hos dessa två vågor är de onödiga lidande som uppstår utav vår oförmåga att förstå varandra.
Dessa tankebanor fortsätter vidare och nu ser jag istället massor utav små runda ytor med olika karaktärer bilda ett stort hav, ungefär som ett lapptäcke. Och ifrån mittpunkten utav varje liten lapp strömmar krafter utåt mot kanterna och kolliderar med lapparna runt omkring.
Och jag förstår att detta är svårigheten med livet. Alla har vi olika erfarenheter att begrunda vår världssyn, våra val och åsikter i. Det är med grund utav detta som världen är orättvis och ond. Allas människors viljor hamnar i konflikt med varandra och ingen tycks villig att försöka förstå sina medmänniskor.
Jag ser då vår mänskliga hjärna framför mig sammankopplat med vårt medvetande och våra fem sinnen. Jag ser sedan hur denna människa iakttar en händelse, våra sinnen läser utav informationen och förmedlar den till vår hjärna som bearbetar den och skickar vidare den till vårt medvetande. Och det slår mig då, hur våra sinnen är våra helt objektiva redskap till att uppfatta omvärlden, sedan vandrar informationen genom våra minnen och erfarenheter utav livet och speglas för att sedan projiceras för vårt medvetande.
Detta betyder alltså att allt det vi någonsin varit med om kommer att påverka hur vi uppfattar saker och ting. Vilket också betyder att det vi gör idag kommer att påverka hur vi uppfattar omvärlden imorgon.
...
Tyvär var det längesedan jag genomförde denna tripp och dum som jag var så dokumenterade jag inte hela trippen. Men jag hoppas ändå att ni hade en intresserant läsning!
