Vem skänkte oss samvetet, och varför skänktes vi samvetet?

Honey.B.Blue, kan vi komma överens om att vi inte är överens? Agree to disagree?

Vi är som två skepp som seglar på samma vatten, utan att aldrig möta varandra. Det skulle vara slött om alla tänkte på samma sätt.

Jag respekterar din opinion och hoppas att du också respekterar min opinion.

Take care

Det naturliga urvalet gav oss det vi kallar samvete. Vi är ju sociala djur, så egenskaper som gynnat vår flock har ju premierats.
TS saknar kunskap i ämnet.

Man svarar på frågan; har du en själ?

Hälften av jordens befolkning hör till Adams ras, dvs. själsliga människor. De har kropp, ande och själ.

Den andra hälften är en ras som ännu är outvecklad. De är bundna till jorden, har kropp och ande, men inte en själ.

De får inte en själ, de kan inte hjälpas, de är och förblir sk. själlösa människor.

De kan inte förstå konceptet av Gud, själen eller himlen.

Eftersom de inte har en själ, kan de inte lära sig om moral, samvete, kärlek eller djupa tankar. De är tomma kroppar som går omkring på jorden.

Jesus pratade ofta om deras ras: 'Låt de döda begrava de döda'.

De har inte livsgnistan i sig.

Dom lär sig att apa efter själsliga människors miner och beteendesätt. När den själsliga rasen evolverar till det nästa planet och flyttar till en ny värld, med ny himmel och nya planeter, då kan den själlösa rasen evolvera vidare, vilket betyder att de får en individuell själ samt en förbindelse till Gud och himlen.

Den själlösa rasen har en gruppsjäl, likasom djur har. Deras beteende styrs av gruppsjälen.

När man ser hur samhället är idag, då vet man precis vilken ras som sitter och håller all makt på jorden.

Ingen moral, inget samvete, ingenting själsligt, vilket är karakteristiskt för rasen. Eftersom rasen inte har individuella själar som har kontakt till högre planer, bygger de en värld som de tycker är helt logisk.

Stackars rasen ser bara skyn och stjärnorna, och försöker fundera ut och bedöma hela världen - eftersom dom inte har möjlighet att studera djupare, genom själen, som dom inte har.

En hel drös påståenden utan argument eller källor. Det verkar misstänkt likt åsikter utan substans.

Substansen finns där, annars skulle jag aldrig våga slänga ut saker som jag inte har någon grund.

Det är ett tämligen nytt ämne för mig, eftersom jag alltid trodde att alla människor har en själ. Men när ämnet dök upp om och om igen, började jag läsa mera om teorin för två olika raser - och fundera. Och försöka hitta alla hål i teorin. Jag ifrågasätter allting och är alltid redo att ändra åsikt om en ny teori för grunden av den gamla teorin.

Först studerade jag psykologi i flera år, men personliga erfarenheter och studerandet av flera olika personligheter gick inte logiskt ihop. För att göra saken värre var alla bekanta psykologer i djup depression. Käkat anti-depressiva medel i över femton år, gått länge i intensiv psykoterapi utan någon förbättring. De var högt respekterade psykologer som talade i seminarer, men 0ännu värre var det, att de skötte depressiva patienter. Som aldrig blev botade, bara proppade fulla med mediciner.

I varje fall, efter det studerade jag allt från österländsk psykologi till metafysik. Till slut fanns det ingenting mera att studera, så jag började tänka.

Två raserna hade jag hört talas om, kom ihåg alla böcker där ämnet hade nämnts flyktigt, men utan mera information intresserade det inte.

Innan jag hittade massor av artiklar på nätet, här är ett par:

https://veilofreality.com/2011/04/18...ulless-humans/

http://www.stuartwilde.com/2013/01/s...ing-from-hell/

https://wakeup-world.com/2015/11/21/spiritless-humans/


Dessutom diskuteras ämnet på olika forum, med mera information, och med olika åsikter. Det är väldigt intressant och försöker studera ämnet så, att den själslösa rasen har sin egen uppgift i evolutionen.

Men det viktigaste var den nya tanken, att det finns två raser på jorden och att de är fördelade överallt över jorden, i alla nationaliteter, klasser, och länder. Rasismen får en helt ny mening.

Innan jag hittade massor av artiklar på nätet, här är ett par:

https://veilofreality.com/2011/04/18...ulless-humans/

http://www.stuartwilde.com/2013/01/s...ing-from-hell/

https://wakeup-world.com/2015/11/21/spiritless-humans/

Substansen finns där, annars skulle jag aldrig våga slänga ut saker som jag inte har någon grund.

Det är ett tämligen nytt ämne för mig, eftersom jag alltid trodde att alla människor har en själ. Men när ämnet dök upp om och om igen, började jag läsa mera om teorin för två olika raser - och fundera. Och försöka hitta alla hål i teorin. Jag ifrågasätter allting och är alltid redo att ändra åsikt om en ny teori för grunden av den gamla teorin.

Först studerade jag psykologi i flera år, men personliga erfarenheter och studerandet av flera olika personligheter gick inte logiskt ihop. För att göra saken värre var alla bekanta psykologer i djup depression. Käkat anti-depressiva medel i över femton år, gått länge i intensiv psykoterapi utan någon förbättring. De var högt respekterade psykologer som talade i seminarer, men ännu värre var det, att de skötte depressiva patienter. Som aldrig blev botade, bara proppade fulla med mediciner.

I varje fall, efter det studerade jag allt från österländsk psykologi till metafysik. Till slut fanns det ingenting mera att studera, så jag började tänka.

Två raserna hade jag hört talas om, kom ihåg alla böcker där ämnet hade nämnts flyktigt, men utan mera information intresserade det inte.

Innan jag hittade massor av artiklar på nätet, här är ett par:

https://veilofreality.com/2011/04/18...ulless-humans/

http://www.stuartwilde.com/2013/01/s...ing-from-hell/

https://wakeup-world.com/2015/11/21/spiritless-humans/


Dessutom diskuteras ämnet på olika forum, med mera information, och med olika åsikter. Det är väldigt intressant och försöker studera ämnet så, att den själslösa rasen har sin egen uppgift i evolutionen.

Men det viktigaste var den nya tanken, att det finns två raser på jorden och att de är fördelade överallt över jorden, i alla nationaliteter, klasser, och länder. Rasismen får en helt ny mening.

Tyvärr vill jag tänka själv. Det är inte frågan om vem som skriver vad, det är frågan om själva innehållet.

Substansen finns där, annars skulle jag aldrig våga slänga ut saker som jag inte har någon grund.

Det är ett tämligen nytt ämne för mig, eftersom jag alltid trodde att alla människor har en själ. Men när ämnet dök upp om och om igen, började jag läsa mera om teorin för två olika raser - och fundera. Och försöka hitta alla hål i teorin. Jag ifrågasätter allting och är alltid redo att ändra åsikt om en ny teori för grunden av den gamla teorin.

Först studerade jag psykologi i flera år, men personliga erfarenheter och studerandet av flera olika personligheter gick inte logiskt ihop. För att göra saken värre var alla bekanta psykologer i djup depression. Käkat anti-depressiva medel i över femton år, gått länge i intensiv psykoterapi utan någon förbättring. De var högt respekterade psykologer som talade i seminarer, men ännu värre var det, att de skötte depressiva patienter. Som aldrig blev botade, bara proppade fulla med mediciner.

I varje fall, efter det studerade jag allt från österländsk psykologi till metafysik. Till slut fanns det ingenting mera att studera, så jag började tänka.

Dessutom diskuteras ämnet på olika forum, med mera information, och med olika åsikter. Det är väldigt intressant och försöker studera ämnet så, att den själslösa rasen har sin egen uppgift i evolutionen.

Men det viktigaste var den nya tanken, att det finns två raser på jorden och att de är fördelade överallt över jorden, i alla nationaliteter, klasser, och länder. Rasismen får en helt ny mening.

Som liten kände jag mig som en främling och kunde inte förstå varför föräldrarna inte älskade mig. Jag ville gå tillbaka till mitt 'hem', där jag var älskad, utan att förstå vad 'hemmet' betydde, men en sak var säker, det var inte mitt jordliga hem

Jag skulle aldrig ha klarat mig, om inte för kärleken, som kom uppifrån. När jag grät, vaggades jag i 'bomull', mina föräldrar försökte aldrig trösta mig, men tack vare det fann jag en osynlig tröstare.

Vi hade inga böcker om religioner och föräldrarna pratade aldrig om andliga saker.

En gång såg jag en kvinna på stan, det var något speciellt med henne, hennes ögon, hennes inre lycka, hennes inre lugn. Hon blev mitt exempel för livet. Jag såg henne bara för några sekunder när hon gick förbi mig, ändå blev hon min 'vägledare'.

Kyrkan gav ingenting, prästen pratade ord som han inte själv förstod. Därför var kristendomen främmande, så jag läste alla religioner och försökte hitta den röda tråden.

Gud existerade, det visste jag, men det fanns ingen man kunde diskutera med, eftersom familjen och vännerna var ateister.

På något sätt visste jag hur viktigt det var att göra rätta val. Moralen och samvetet, samt empatin och kärleken, det lärde ingen mig, inte ens med deras eget exempel. Hemma försökte jag dölja mitt innersta och vara som alla andra, vilket var svårt.

När jag blev gravid, pratade alla gravida om hur det viktigaste är att barnet är friskt, själv hade jag en enda önskan: Att barnet inte skulle vara 'tom innerst inne'.

Sonen hade underbara ögon - ögorna är själens spegel - väldigt igenomträngade. Samtidigt som jag bytte hans blöjor, såg han rakt igenom mig och jag bad om förlåtelse för att jag inte var medveten och hade låtit livet gå förbi. Av honom. En liten baby, lol.

Varför, det visste jag inte, men sonen 'såg' vem jag är och det var förbryllande.

När han lärde sig prata, då började han lära mig om vad som var viktigt i livet. Han sade att han flyger varje natt till Gud och att Gud vaggar honom i famnen. Varifrån han hade fått ordet Gud, det blev en gåta. Men han var helt säker på sin sak.

Han berättade att hans själ brukar få honom att skratta genom att skoja med honom, hur alla har ett guldband i deras hjärta, ett band som är fast i den eviga kärleken, och att änglarna bevakar/beskyddar bandet - sonen använde gamla ord, ord som han inte borde veta att ens existerade.

Om ett annat barn tog hans leksak, brydde han inte om det. Om ett barn slog honom, slog han aldrig tillbaka, bara såg på barnet med förståelse.

Det är svårt, om inte omöjligt, att inte börja fundera och utveckla sig själv, när man lever med någon som honom. Sonen räddade mitt liv!

Även vuxna män böjde huvuden av skam, om sonen yttrade något om dem. En vän satt och babblade om andliga saker, som var helt löjliga. Sonen gick förbi och tillade: "Klar tunga, klart sinne" och gick vidare. Killen fattade direkt att orden var till honom.

Det bästa var, när han en gång repeterade om och om igen, att "mänskligheten flyttar till Jupiter, mänskligheten flyttar till Jupiter", en killkompis gapade och frågade mig 'hur fan visste han det, det är ju sant?!?'.

Men... om jag inte hade en själ, då hade sonens prat varit tomma ord utan någon mening. Sonen pratade alltid så, att man måste själv fundera ut vad han menade, vilket var en lång tankeprocess. Utan själ hade jag skrattat åt honom.

Om man bara ser det ytliga, då får man vänta i evigheter att Gud eller själen visar sig. Ingen kommer att bevisa med fakta att Gud existerar.

Men det viktigaste var den nya tanken, att det finns två raser på jorden och att de är fördelade överallt över jorden, i alla nationaliteter, klasser, och länder. Rasismen får en helt ny mening.

Det besvarar inte frågan hur man undersöker om andar eller själar existerar.