Släkting ska ärva!

Har en släkting som aldrig vetat om vem som är sin pappa och han blev väldigt förvånad över när man ringde och meddelade att han skulle ärva sin pappa som dött. Han fick reda på att han även har 2 syskon. Tydligen så står det i kyrkoböckerna att "pappan" tagit på sig barnet och jag tror att han även har betalat underhåll.

Syskon ville ha dnatest som släktingen gick med på och betalade halva summan själv för(2500 kr) då han faktiskt själv var intresserad över att se om det verkligen stämde. Man jämförde dna med den "nya" brodern och det visade sig att dom inte var syskon.

Så nu menar syskonen på att släktingen ska stämma dom för att få bort deras pappa som min släktings pappa i kyrkoböckerna. Men vem fan vill stämma nån i ett fall där man vet redan innan man kommer förlora och därmed stå för alla kostnader?

OCH, ett dilemma till, att dnatestet inte visade att dom inte är syskon bevisar ju inte att min släkting inte är son till gubben, den andra kan ju vara en vänsterprasselbarn.

Tyvärr börjar släktingens mor bli gammal och senil och hon har alltid vägrat säga vem som är fadern.

Hur löser man ett sådanthär fall egentligen? Min släkting är inte ute efter något arv men han vill ju inte heller stå och betala massa rättegångspengar för att bli "faderslös" på pappret.

Det ter sig rätt orealistiskt att syskonen kan tvinga din släkting att stämma dem? Jag har aldrig hört att man kan hamna i en sådan situation. Min gissning är att han bara kan strunta i det hela och låta myndigheterna sköta resten, om han nu inte är väldigt intresserad av arvet, men det sa du att han inte var.
Jag personligen hade väl varit mer intresserad av att veta om det verkligen var min far eller inte. Hur en mer säkrare metod för att ta reda på det än den som redan utövats skulle se ut vet jag dock inte.

Inte så mycket hjälp men som sagt; det verkar hyffsat otroligt att man kan kräva någon att stämma en..

Kräva någon att stämma en, dagens skämt

Men om han nu står med i testamentet och ska ärva saker så låter det ju tämligen korkat på att gå med och avsäga sig rätten till detta =/

Bara för att de inte har samma dna så betyder det ju inget, han kan ju somsagt vara "vänsterprasselbarn" som skrevs och då mamman vägrar berätta så lär han nog aldrig få reda på vem som var hans far om inte ett mirakel inträffar..

Om det står i ett testamente att "sonen" har rätt till ett arv så har han rätt till det. Sen får väl sonen avgöra hur etiskt det är att ta arv från någon som han aldrig har haft kontakt med. Han kanske tycker att de riktiga sönerna har mer rätt till arvet än han själv.

Japp, står man med i ett testamente är det helt ointressant om man är biologiskt barn, fosterbarn, kärleksbarn, hittebarn, gatubarn eller vad fan som helst.

Problemet uppstår om det inte finns något testamente och man istället måste falla tillbaks på "default-fördelning" av arv enligt vad som står i lagboken. I ett sådant läge kan det nog bli ett väldans kattrakande om vem som ska räknas som "riktigt" barn, men i detta fall så är han ju registrerad i böckerna som en son som den döde en gång i tiden faktiskt tagit på sig faderskapet för (och möjligen tom betalat underhåll för).

Alltså:
* Finns det ett testamente där pappan sagt att han vill ge sin okände son något, då är det det som gäller, oavsett om sonen verkligen är en son eller ej.
* Saknas testamente så måste de andra syskonen gå till domstol för att stämma dödsboet och försöka få den okände sonen "ogiltigförklarad". (Arvingar ska alltså inte stämma varandra, de stämmer dödsboet.)

Såvitt vad jag förstått så var det den dödes försäkringsbolag som upptäckte att det fanns en "okänd" son. Så han lär inte finnas med i något testamente.

Släktingen går och oroar sig som attan för det här, dels för jag tror att han egentligen hade hoppats få reda på vem som var hans far och så vill han ju inte göra sig ovän med sina "nya syskon" som han känt sen innan.

Arvegodset är det minsta problemet för honom eftersom han inte bryr sig om det men han vill inte behöva betala mer för att bli av med "problemet"