Har mailat Sundevall för att försöka få fram hela reportaget, både det från 1991 och det från 1994 men han svarade att det inte går att få tag på längre. Dock så måste det ju finnas i TV4:s arkiv?
Har mailat Sundevall för att försöka få fram hela reportaget, både det från 1991 och det från 1994 men han svarade att det inte går att få tag på längre. Dock så måste det ju finnas i TV4:s arkiv?
Det är möjligt att TV4 har det liggande. Frågan är om de vill lägga ut det på
sin hemsida eller Youtube. Klippet ovan såg ut att vara inspelat på VHS och sedan
filmat med en mobiltelefon!
Ett bra reportage var det i alla fall även om Sundevall fick en hel del skit för
att han var "snäll" mot Carlsson. Hur som helst lyckades Sundevall med något som
polisens utredare inte klarade; Få Carlsson att erkänna. (även om han inte erkände allt)
De vill inte lägga ut någonting. Däremot verkar det som att man kan få det för privat bruk om man har en bra anledning.
Carlsson tog med sig många frågetecken i graven. Vad som hände med könsdelarna bland annat. Det jag inte förstår är varför man kan erkänna likskändning och nekrofili men inte ett mord? Det är ju nästan värre att bli stämplad som nekrofil & likskändare än mördare. Ingen lär få svar på den frågan.
De vill inte lägga ut någonting. Däremot verkar det som att man kan få det för privat bruk om man har en bra anledning.
Carlsson tog med sig många frågetecken i graven. Vad som hände med könsdelarna bland annat. Det jag inte förstår är varför man kan erkänna likskändning och nekrofili men inte ett mord? Det är ju nästan värre att bli stämplad som nekrofil & likskändare än mördare. Ingen lär få svar på den frågan.
Nej, vad som försiggick i huvudet på denne mördare är inte lätt att begripa.
Den som kommit närmast är väl just Dick Sundevall, och han skrev att Carlsson
gillade spelet med förhörsledare/intervjuare/psykolog. Ungefär som en
schackspelare som försöker överlista en motståndare. Enligt polisen
hade han en "oerhörd verbal förmåga" och en psykolog lyckades han t.o.m.
få att tro att han var oskyldig.
Carlsson tyckte nog han utvecklat ett vinnande koncept; Allt som oftast betraktades
han som sinnessjuk och dömdes till vård för sina brott - Och var snart ute igen och
begick brott igen. Troligen trodde han sig kunna snacka sig ur mordet på
Hannu Rajala också. T.ex. genom att "bara" erkänna styckning. Han visste ju att
han klarat sig ifrån ett straff för bankrån genom att hävda "tillfällig sinnesförvirring".
När det gäller Rajalas könsorgan spekulerade Sundevall att han ätit upp dem.
Dick Sundevall har skrivit om honom i sin bok Det farliga Sverige. Kapitlet skiljer sig ganska radikalt åt från övriga kapitel om andra grova brottslingar. I de kapitlen är det ganska mycket tycka-synd-om och sympati för personerna. Ibland kan han inte dölja att han gillar personen på riktigt, trots att det rör sig om en både grov och hänsynslös våldsbrottsling.
Icke så dock i kapitlet om Anders Karlsson, som därför också är det mest intressanta. Sundevall som annars verkar vilja ha svängdörrar på Kumla och Hall tyckte inte att Karlsson borde släppas ut igen.
Under kontakterna med Sundevall som sträckte sig över flera år genomgick Karlsson ett antal förändringar i sin inställning till brottet. Från den initiala totala förnekelsen - skickligt utförd som beskrivits ovan - började han till slut medge saker. Om det var nån form av genuin insikt eller helt enkelt bara ett försök att manipulera sig till bättre förmåner och få uppmärksamhet är en intressant fråga. Själv tror jag det senare. Han hade insett att ett fortsatt totalnekande bara skulle tjäna som ett bevis för psykiatrin på att han inte var rehabiliteringsbar. Alltså började han prata.
Vad han till slut - även för Dick Sundevall - medgav var ungefär följande: Han erkände alla de sjuka, nekrofila lustarna. Uppgifterna om den jämnårige pojken på 50-talet undrar jag om de inte kommer enbart från Karlsson själv. Han erkände också att han styckat och skurit upp Rajala. Däremot förnekade han mord - han hävdade att en gruppmedlem gjort detta pga en konflikt kring narkotikahantering men att han själv fått i uppdrag att ta hand om den döda kroppen. Övriga detaljer erkände han, utom kannibalism plus att han inte ska ha fullbordat något samlag. Sen påstod han att det hela varit så äckligt att han blivit av med sin sjuka fixering helt efter händelsen och ansåg sig "botad". En åsikt som varken delades av utredarna eller sjukhuset och även om Dick Sundevall inte vill avfärda hans historia helt så finner han den inte sannolik.
När jag fick höra om Anders Carlssons död kände jag faktiskt en viss lättnad: Insikten att det nu inte fanns minsta risk att denna person skulle kunna utföra några mer hemska dåd.
Dick Sundevall har skrivit om honom i sin bok Det farliga Sverige. Kapitlet skiljer sig ganska radikalt åt från övriga kapitel om andra grova brottslingar. I de kapitlen är det ganska mycket tycka-synd-om och sympati för personerna. Ibland kan han inte dölja att han gillar personen på riktigt, trots att det rör sig om en både grov och hänsynslös våldsbrottsling.
Icke så dock i kapitlet om Anders Karlsson, som därför också är det mest intressanta. Sundevall som annars verkar vilja ha svängdörrar på Kumla och Hall tyckte inte att Karlsson borde släppas ut igen.
Under kontakterna med Sundevall som sträckte sig över flera år genomgick Karlsson ett antal förändringar i sin inställning till brottet. Från den initiala totala förnekelsen - skickligt utförd som beskrivits ovan - började han till slut medge saker. Om det var nån form av genuin insikt eller helt enkelt bara ett försök att manipulera sig till bättre förmåner och få uppmärksamhet är en intressant fråga. Själv tror jag det senare. Han hade insett att ett fortsatt totalnekande bara skulle tjäna som ett bevis för psykiatrin på att han inte var rehabiliteringsbar. Alltså började han prata.
Vad han till slut - även för Dick Sundevall - medgav var ungefär följande: Han erkände alla de sjuka, nekrofila lustarna. Uppgifterna om den jämnårige pojken på 50-talet undrar jag om de inte kommer enbart från Karlsson själv. Han erkände också att han styckat och skurit upp Rajala. Däremot förnekade han mord - han hävdade att en gruppmedlem gjort detta pga en konflikt kring narkotikahantering men att han själv fått i uppdrag att ta hand om den döda kroppen. Övriga detaljer erkände han, utom kannibalism plus att han inte ska ha fullbordat något samlag. Sen påstod han att det hela varit så äckligt att han blivit av med sin sjuka fixering helt efter händelsen och ansåg sig "botad". En åsikt som varken delades av utredarna eller sjukhuset och även om Dick Sundevall inte vill avfärda hans historia helt så finner han den inte sannolik.
När jag fick höra om Anders Carlssons död kände jag faktiskt en viss lättnad: Insikten att det nu inte fanns minsta risk att denna person skulle kunna utföra några mer hemska dåd.
När det gäller Carlssons självbiografiska "bekännelse" till Dick Sundevall är
det inte lätt att säga vad som är sant och vad som är lögn. Carlsson var enligt
polisens utredare specialist på att anpassa en historia till egen fördel utifrån
vad som var bevisat.
Hela historien med att han sedan fyraårsåldern var besatt av tanken på att
skära upp en människokropp är rätt trovärdig - Vem skulle ljuga om något sådant?
Sedan är det mycket omskrivningar om att han hade "normala" homosexuella
förbindelser när det i själva verket var så att han alltid sökte sig till yngre killar,
som dessutom var i beroendeställning till honom. En typisk pedofil skulle jag vilja påstå.
Hans bortförklaringar kring mordet på Hannu Rajala är inte bara lögn utan också
ondskefulla då de falskt anger en namngiven person för det mord han själv begått.
Och där kommer ju den grandiosa personlighetsstörningen in - Han trodde tydligen
att han kunde manipulera hela världen.
Intressant nog så säger Sundevall att han bröt kontakten genom att helt enkelt
sluta svar på de brev Carlsson skickade till honom. Kanske kände han de obehagliga
och onda vibbar som denne man utstrålade och blev illa till mods själv.
När det gäller Carlssons självbiografiska "bekännelse" till Dick Sundevall är
det inte lätt att säga vad som är sant och vad som är lögn. Carlsson var enligt
polisens utredare specialist på att anpassa en historia till egen fördel utifrån
vad som var bevisat.
Hela historien med att han sedan fyraårsåldern var besatt av tanken på att
skära upp en människokropp är rätt trovärdig - Vem skulle ljuga om något sådant?
Sedan är det mycket omskrivningar om att han hade "normala" homosexuella
förbindelser när det i själva verket var så att han alltid sökte sig till yngre killar,
som dessutom var i beroendeställning till honom. En typisk pedofil skulle jag vilja påstå.
Hans bortförklaringar kring mordet på Hannu Rajala är inte bara lögn utan också
ondskefulla då de falskt anger en namngiven person för det mord han själv begått.
Och där kommer ju den grandiosa personlighetsstörningen in - Han trodde tydligen
att han kunde manipulera hela världen.
Intressant nog så säger Sundevall att han bröt kontakten genom att helt enkelt
sluta svar på de brev Carlsson skickade till honom. Kanske kände han de obehagliga
och onda vibbar som denne man utstrålade och blev illa till mods själv.
Jag tror som du. Bortsett från det osannolika i själva mordmotivet/konspirationen att döda Rajala så känns den så fruktansvärt konstruerad. Han inser som jag skrev att han troligen aldrig kommer ut om han fortsätter totalneka. Alltså bestämmer han sig för att medge i princip det han inser att han inte kan neka till. Samtidigt som han uppfinner en i sina egna ögon trovärdig förklaring till varför hans störning nu är botad. Och när han nu dessutom inte var den som mördade Rajala så...
Oturligt nog för honom så hjälpte inte hans berättelser. Han dog där han hörde hemma: Bakom lås och bom.
Carlsson tog med sig många frågetecken i graven. Vad som hände med könsdelarna bland annat. Det jag inte förstår är varför man kan erkänna likskändning och nekrofili men inte ett mord? Det är ju nästan värre att bli stämplad som nekrofil & likskändare än mördare. Ingen lär få svar på den frågan.
Var det så det gick till då? Ett enkelt svar, om din utsaga är sann, skulle väl ha kunnat vara att han ville, eller trodde sig kunna, komma undan med en lindrigare påföljd.
Var det så det gick till då? Ett enkelt svar, om din utsaga är sann, skulle väl ha kunnat vara att han ville, eller trodde sig kunna, komma undan med en lindrigare påföljd.
Ja, det är troligt.
Man får komma ihåg att Carlsson åkte ut och in på fängelser och mentalsjukhus
under första halvan av 80-talet. Och han blev alltid släppt i förtid!
Carlsson spelade sina kort perfekt under denna straffrättsligt liberala period.
Vad han försökte göra när han dömdes för mordet på Rajala var att använda
sitt gamla beprövade recept; Sköta sig exemplariskt, följa alla regler och spela normal.
Tack och lov funkade det inte denna gången så han gick över till plan B
och satsade på att rymma istället. Det gick också lyckligtvis åt pepparn.
Det närmsta han kom friheten var acceptera kemisk kastrering och därmed
få permissioner. I slutet av sitt liv hade han ett eget litet hus nära sjukhuset
och han levde relativt fritt.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!