Gamla genitivuttryck?

I väntan på bättre underbyggt svar antar jag att »till« i äldre tid styrde
genitiv generellt. Väsentligen gäller i tyska att varje preposition styr ett kasus.

Sen har vi i svenskan slappat och avstår från kasusböjning, utom i idiom och
sammansättningar. Detta är typiskt, att idiom och sammansättning konserverar.
Ordet orolig har kvar den gamla betydelsen icke-lugn, som bildades redan från
fornsvenska roliker 'lugn'. Det senare finns kvar i danska/norska "rolig".
Numera kan en komiker vara hysteriskt rolig, vilket är en oxymoron.

Alltså, prepositionen »till« styr genitiv eller styr inte kasus alls.

Man får till dels komplettera de förklaringar som står till buds ...

Fram till 12-1300 tal är det antagligen så att prepositionen till generellt följdes av genitivform. Problemet med att uttala sig i generella termer är att det saknas källor.

Det hela handlar om syntax: på vilka sätt vi kan konstruera en utsaga på ett sätt som inte låter konstigt:

Ge bollen till Lisa. I dag är detta inte något märkligt, men det finns få eller inga belägg för sådana konstruktioner exempelvis i äldre Västgötalagen.

"Sveær egho konong at taka". Något liknande är en formulering som däremot används. I dag skulle vi inte formulera oss så utan istället: Svear har rätt till en egen kung - eller något liknande. Vi använder till på andra sätt än man gjorde för cirka tusen år sedan. Inget märkligt med det. Dock kan man redan här hitta formuleringar som: "þa ær fulkomen til valdær vten uixl" (Då är [han] kommen till makten utan vigning.), i vilken jag inte direkt hittar några genitiver.

Alltså skulle man inte ha formulerat sig som så att man köpt ett nytt spel till konsols, vilket var vad hela mitt ursprungliga inlägg handlade om egentligen.

Man kan också alltid opponera sig mot terminologin att vissa prepositioner styr kasus, man kan vända på det och hävda att genitivformer alltid föregicks av preposition - om det nu skulle vara sant.

Adverbet »till dels« som även sammanskrivs »tilldels« {tilldéls} anges av NEO
så ungt som 1834. Möjligen var det så att det excellerades i till-med-genitiv
strax före tågets ankomst, och då långt före spelkonsolernas ankomst.

Det skadar inte med lite grekiska övningar! Fritt tolkat: Mönstret används
ganska flitigt för nybildningar hos mig och de mina (grek. oikos 'hus; boning').

Jag ser ingen genitiv heller, men jag förstår å andra sidan inte vilken form det är ö.h.t. Skulle du kunna upplysa mig om det?

Annars är det väl hyfsat normalt med genitiv efter till i Västgötalagen: þa han til þings kombær o.d.[/quote]

I det här fallet är det nog ännu bättre att översätta med ’hushåll, familj’.

[/quote]

Ja, det är ganska vanligt i den texten, men just detta att man kan hitta till utan efterföljande genitiv innebär ju att regeln (om den nu fanns) som sådan redan då var i uppluckring - så att säga.

Vilken form är det du tänker på? Jag är inte extremt hemma i gamla former av svenska - översättningen är dessutom inte min utan jag hittade den på Internet någonstans. Men "kommen till makten utan vigning" innehåller väl inga märkliga former?

Om vi är överens om att genitiver alltid slutar på -s (utom i fall som "Kungen av Danmark") så saknas genitivform i det angivna exemplet.

Det var valdær jag tänkte på. Eftersom det är ett neutralt ord hade man kunnat förvänta sig genitiven valds – om man förväntar sig en genitiv efter til. Men när det nu inte står valds undrar man förstås vad det står i stället, men såvitt jag vet passar inte valdær/valdar in någonstans i ett neutralt paradigm. Den enda förklaring jag kan se är att det är en ombildning i anslutning till femininer – med -ar i genitiv singularis. Men fornsvenska är inte riktigt min grej, så jag hoppas någon kunnigare kan kommentera saken.

Varmluftsballonger uppfanns på 1700-talet. Följaktligen går de till väders i
genitivets tecken.

Precis, därav den fria översättningen »hos mig och de mina« (#51).
Då var idiolekten medräknad.