Citat:
Ursprungligen postat av
mystic_handyman
Scritti Politti - Songs to Remember ok, Cupid & Psyche mycket bra, Provision lysande sedan nedför, dock inte skit.
Håller med om att Scritti helt verkade tappa fokus efter 1988. David Gamson, som stod för mycket av arbetet med det perfekta, skimrande och soldränkta ljudet på deras två stora album har antytt att
Provision tog för lång tid och var alltför tekniskt komplicerad att göra - efter det hade nog luften gått ur dem på ett sätt. Jag tror också att de blev "frånåkta" av Manchester- och Houseboomen inom dansmusik som började komma igång just 1988. Den typ av snyggt producerad, polerad soulfunk som de sysslade med kunde plötsligt te sig litet antik jämfört med alla halvtrashiga Manchesterband.
Frankie Goes to Hollywood gjorde två briljanta singlar och fick ett av 80-talets största mediala genombrott inom engelsk pop, men efter det var det musikaliskt sett nästan slut. Även om hajpen rullade vidare i England, USA och på andra håll var det inte så många som på allvar brydde sig efter de två första singlarna (inte utanför UK i alla fall). Debut-dubbelalbumet framstod till stor del som en sanslös extravagans (även om titelspåret
Welcome to the Pleasuredome är snyggt producerat).
Paradoxalt nog var det bolagskompisarna Propaganda som gjorde det klassiska, ambitiösa och fulltoniga electro-disco-album som Frankie-killarna bara kunde drömma om.
A Secret Wish är och förblir ett av 80-talspopens största ögonblick.